Segling och rallarrosor

Inte så mycket trädgård, kanske. Men oj vilken trevlig första semesterdag jag har haft.


Har seglat tillsammans med mina fina föräldrar.

Vi besökte bland annat en ö som för några år sedan såg ut som silver efter att ha blivit nedbajsad av en stor skarvkoloni. Det bor fortfarande skarvar på ön, men inte fullt lika många.

Och det tycks som om skarvbajs är mumma för rallarrosor. Rätt vackert – skulle inte vara ett dugg ledsen om min trädgård lyste så fint.

I år odlar jag rätt!

I år har jag faktiskt inte gjort misstaget att odla rybs i stället för broccoli. Plantorna ser fina ut − både de som bor under täckväv i landet och de som får husera i konservburkar inne i växthuset. Hittills står det 40−0 mellan mig och kålfjärilarna.

Ett prassligt paket

Ett litet prassligt paket på växthusets stengolv. Årets första kapkrusbär. Så gott!

Tyvärr börjar plantan se lite tufsig ut. Kanske har den gjort sitt nu när den gör sin tredje sommar i växthuset. Ska se om den piggnar till med lite ny jord och näring. I annat fall får det bli en stickling och ny planta till nästa säsong.

Första tomaten uppäten

Tänk att man kan bli så lycklig av att få stoppa en yttepytteliten tomat i munnen. Men det är väl så det är när man har gått och längtat efter att årets tomater ska få färg. Det var en liten Hundreds & Thousands som hade mognat. Och den var så god! Jag såg också att min fjärde gurka är färdig för ätning. Men den fick vara. Den äter jag i bilen på väg in till jobbet i morgon− sista arbetsdagen före semestern. Wihiiiiii!

Så vit som en snö

Jag älskar tidiga morgnar i trädgården när gräset fortfarande är fuktigt och allt känns så där stilla. Vissa morgnar är bättre än andra. Som den här. När jag fick se att första liljan slagit ut.

Nu blommar det!

Så där jag, då har näckrosen i baljan börjat blomma. Ska njuta riktigt mycket av dessa små raringar som inte är mycket större än golfbollar.

Har inte tänkt på det förut, men näckrosor är väldigt smidiga att odla. De behöver inte vattnas och något ogräs blir det inte. Kan det bli bättre?

Vackraste fuchsian!

Jag har längtat mig tokig efter att få se den här fuchsian blomma. Procumbens heter den och stammar från Nya Zeeland. Tydligen har alla fuchsior med blått ståndarmjöl sitt ursprung därifrån. Blommorna är mindre än min lillfingernagel, så man får vara närgången som betraktare − men för den här skönheten böjer jag mig så gärna!