I sommarskrud

Jag har varit ledig i dag. När jag vaknade hade jag inga tankar på att göra något med växthuset – det blåser ju fortfarande halv storm, minst! Men så fick jag för mig att jag skulle städa upp lite jord i alla fall och så plötsligt var jag mitt uppe i hur mycket jobb som helst.

Jag bar ut alla växter, sköljde golvet, sprejade såpa på glasen och spolade rent. Sedan fyllde jag mina ”tomatbaljor” med lecakulor och jord och planterade alla mina tomat- och gurkplantor. Totalt tolv plantor av olika sorters tomat och två plantor vardera av tre sorters gurka. Passade på att stoppa ner några plantor med blomman för dagen också i hopp om att det ska bli vackert – antagligen blir det trångt och bökigt, men det får det vara värt. Kommer att bli tvungen att gödsla som en galning.

Passade också på att plantera syrénbuddejan jag köpte förra helgen och min nya, röda dvärgnäckros.

Så, nu står växthuset i sommarskrud.

Luktärten slår ut

Förra året satsade jag på att ha blommande luktärter lagom till vitsipporna. Det gick inte. De började inte blomma förrän i juli.

I år satsade jag inte. Jag bara sådde och tänkte att de blommar när de vill. Och i går ville de första slå ut. Kanske ska ta och så lite nya så att jag har luktärter att njuta av även i höst.

Jorden tränger in

Jag hade inte en aning om att livet intill en åker kunde te sig på det här sättet. I dag kommer vindarna från sjön och för med sig moln av jord in över hus och växthus. Kom hem från jobbet och upptäckte att fönsterbrädorna var täckta av ett inte allt för tunt lager jord. Det dråsade jord ur ventilen i sovrummet när jag försökte stänga den. Tror att jag måste dammsuga tangentbordet när det här inlägget är färigskrivet.

Nyss gick jag ut för att titta till växthuset. Men vad hjälper en stängd dörr när de automatiska takluckorna har stått på vid gavel hela dagen? Allting där inne har liksom grånat. Det ser nästan ut som ett sepiafärgat fotografi från vilda västern. Åkerdamm över allt. Till och med paprikorna ser dammiga ut. Filtarna är solkiga och vattnet i kannan täkt av en grå hinna.

Inget att göra något åt. Bara att vänta tills vinden bestämmer sig för att moja. Då blir det nog till att bära ut allting ur växthuset, ta fram industridammsugaren och skölja glasväggarna så gott det går. Sedan är det väl bara att hoppas att de isländska vulkanerna inte bestämmer sig för att hosta alltför mycket aska åt det här hållet. Jag har i alla fall fått så det räcker med damm.

Blåsigt värre!

Fy så det blåser! Tulpanbladen virvlar i väg i byarna och ute på åkern försvinner Spökkullen nästan när jorden väller upp i stora moln. Inne i växthuset försmäktar de stackars växterna i värmen, men jag vill inte ha in jorden – tillräckligt mycket smiter nog in igenom de gapande takfönstren.

Kurri finns inte mer

Känner mig riktigt riktigt ledsen just nu. Gick förbi vattentunnan och fick se något brunt. Trodde först att det var en fågel. Sedan såg jag: en ekorre. Gick in och tog på mig plasthandskar och fiskade upp den lilla kroppen. Ingen tvekan. Det är Kurri. Fy så hemskt. Känner mig som en bov. Ska genast försöka hitta ett nät att lägga över så att inga fler djur drunknar. Just nu tänker jag på att det kanske ligger svältande små ekorrungar någonstans där ute i dungen.

Äntligen dill!

Första dillen har tittat upp ur sin kruka. Kanske dags att så ny dill, så att jag har när den här inte längre vill.

Ingen frost nu, tack!

I kväll orkade jag inte vänta längre. Medan maken fixade till fyra nya pallkragar av halvstorlek och fyllde på ny jord i dem han satte upp förra sommaren, gjorde jag små gropar i jorden och stoppade ner plantor.

En kragpall är nu full med krasse, en annan med zinnior, en med dahlior och så en med astrar. Ett par blandade blev det också med dahlior, stockrosor, aklejor samt en och annan luktärt. Pallkragen som blev över ställde vi framför "BB" och "Förskolan Fröet". Där växer än så länge endast några solrosor, men i morgon ska jag fylla på med mer växer.