Ingen frost nu, tack!

I kväll orkade jag inte vänta längre. Medan maken fixade till fyra nya pallkragar av halvstorlek och fyllde på ny jord i dem han satte upp förra sommaren, gjorde jag små gropar i jorden och stoppade ner plantor.

En kragpall är nu full med krasse, en annan med zinnior, en med dahlior och så en med astrar. Ett par blandade blev det också med dahlior, stockrosor, aklejor samt en och annan luktärt. Pallkragen som blev över ställde vi framför "BB" och "Förskolan Fröet". Där växer än så länge endast några solrosor, men i morgon ska jag fylla på med mer växer.

Hungarian Black

Äntligen har chilisarna börjat blomma. Och det är den här jag har längtat mest efter att få se. Hungarian Black heter sorter. Älskar färgen. Synd bara att blommorna är så små.

Jag måste vara utvald!

Fenomenal. Så måste det vara. Jag kan inte vara något annat än fenomenalt drulleputtig.

Skulle vara så dukig. Var färdig för kvällen. Bara bergvallmoplantorna kvar att vattna. Tog in dem i groventrén och fuktade kruka för kruka, hur försiktigt som helst för att absolut inte få något vatten mot själva rothalsen och allt det där.

Det tog sin lilla stund. Sedan skulle jag bara gå ut med plantorna. Oups!!! Vilken saltomortal! Upp i luften, en piruett och så ner med ett stort magplask på klinkergolvet. (Plantorna alltså, inte jag.)

Så, nu har jag pysslat om dem. Gett dem mer jord och massor av sand. Visserligen var det bara en av backarna som försökte göra ett simhopp, men självklart var det den med de allra kraftigaste exemplaren. Jag menar, vad annars – det är nästan lagstadgat att det ska bli så.

Det är bäst för er att ni håller tummarna för mina blå bergvallmoplantor – annars finns det risk att det kommer fler inlägg om dessa rara små växters upp- och nedgångar, snedsprång och kullerbyttor i livet.

Ha en trevlig kväll, nu ska jag gå och städa den där entrén som senast i går var båda dammsugen och nytorkad och som nu är full av härligt nyfuktad jord.

Alldeles paff

I dag hade jag ett jobb i tidningen om jordgubbsväggen jag gjorde i somras. Gissa om jag blev förvånad när en läsare ringde och frågade om jag var trädgårdsmästare och om hon fick hyra mig för att designa och ordna hennes trädgård.

Jag tar det som en stor komplimang. Nyss var jag alldeles trött och var tvugen att öppna fönstert för att få in lite luft. Det går ju inte an att somna över tangentbordet, men nu sitter jag här och strålar som en sol. Tänk vilken energikick ett kort telefonsamtal kan ge!

Tam ekorre?

I dag har ekorren och jag nästan blivit kompisar. Hittills har jag inte kommit närmare än två meter, men i eftermiddag har jag ansträngt mig. Och till slut gick det.

Hon – jag tror att det är en hon eftersom den har spenar på magen – har suttit två decimeter från näsan på mig. Själv har jag legat på mage i gruset och pratat hur sockersött som helst (hoppas inte grannen hörde mitt joller!!!).

Till slut gick jag in i huset och rånade makens godispåse på choklad. Det gick nästan, men en millimeter ifrån handen var det närmaste Kurri vågade komma. Men det är en bra början. Snart hoppas jag på att ha en Linda-trygg ekorre i trädgården.

Halvdränkt humla

Jag tycker så mycket om humor. Egentligen vet jag inte riktigt varför. Kanske för att de är så runda och goa. Och för att de brummar så mysigt när de flyger tätt förbi med sina tunga små kroppar.

I dag gick jag förbi den gamla såssnipan som blivit fågelbad och upptäckte en humla som förtvivlat kämpade för sitt liv. En bit av vingarna och lite huvud stack upp ovanför vattenytan. Jag bröt genast av ett blad från en blomma och lät humlan klättra upp. Sedan lade jag den och bladet på räcket vid entrédäcket.

Tänk att den humla kan flämta så pass. Och så länge. Den såg alldeles utpumpad ut. Men efter en och en halv timma började den krypa omkring på räcket och så lyfte den och brummade i väg över blomboden.

I fortsättningen ska jag nog se till att ha en liten pinne eller likande i fågelbadet. Då kan även insekter dricka utan att riskera livhanken.

Granne med potatis

Jag har väntat länge nu på att bonden ska så åkern utanför vår trädgård. Hade börjat tro att han skulle låta den vara i år och fantiserade om att smygodla både det ena och det andra.

Men så i dag när jag kom hem var det fullt med jättemaskiner i full gång. Tydligen ska vi bo granne med en hel massa potatis i år.

Spana in fårorna! Är de inte fantastiska!?! Fingrarna bara kliar efter att få smygodla där ute, men jag antar att jag får hålla mig till mina små pallkragar.