Tam ekorre?

I dag har ekorren och jag nästan blivit kompisar. Hittills har jag inte kommit närmare än två meter, men i eftermiddag har jag ansträngt mig. Och till slut gick det.

Hon – jag tror att det är en hon eftersom den har spenar på magen – har suttit två decimeter från näsan på mig. Själv har jag legat på mage i gruset och pratat hur sockersött som helst (hoppas inte grannen hörde mitt joller!!!).

Till slut gick jag in i huset och rånade makens godispåse på choklad. Det gick nästan, men en millimeter ifrån handen var det närmaste Kurri vågade komma. Men det är en bra början. Snart hoppas jag på att ha en Linda-trygg ekorre i trädgården.

Halvdränkt humla

Jag tycker så mycket om humor. Egentligen vet jag inte riktigt varför. Kanske för att de är så runda och goa. Och för att de brummar så mysigt när de flyger tätt förbi med sina tunga små kroppar.

I dag gick jag förbi den gamla såssnipan som blivit fågelbad och upptäckte en humla som förtvivlat kämpade för sitt liv. En bit av vingarna och lite huvud stack upp ovanför vattenytan. Jag bröt genast av ett blad från en blomma och lät humlan klättra upp. Sedan lade jag den och bladet på räcket vid entrédäcket.

Tänk att den humla kan flämta så pass. Och så länge. Den såg alldeles utpumpad ut. Men efter en och en halv timma började den krypa omkring på räcket och så lyfte den och brummade i väg över blomboden.

I fortsättningen ska jag nog se till att ha en liten pinne eller likande i fågelbadet. Då kan även insekter dricka utan att riskera livhanken.

Granne med potatis

Jag har väntat länge nu på att bonden ska så åkern utanför vår trädgård. Hade börjat tro att han skulle låta den vara i år och fantiserade om att smygodla både det ena och det andra.

Men så i dag när jag kom hem var det fullt med jättemaskiner i full gång. Tydligen ska vi bo granne med en hel massa potatis i år.

Spana in fårorna! Är de inte fantastiska!?! Fingrarna bara kliar efter att få smygodla där ute, men jag antar att jag får hålla mig till mina små pallkragar.

Julrosens barn

Just nu glädjer jag mig åt den här lilla grodden. Den kommer från min julros som sprätte i väg några fröer i somras och som jag genast sådde i ”BB”. Nu är det snart dags för den att flytta till ”Förskolan Fröet”.

Ett litet syskon har den, fast det exemplaret är lite mer vridet, så hur det mår vet jag inte. Men jag hoppas att båda ska vilja blir stora och att fler av fröerna ska få för sig att gro.

Julros med “tehuva”

Botad rothalsröta?

Kanske att det kommer gå i alla fall. Peppar, peppar, ta i trä. Mina små plantor med bergvallo fick ju rothalsröta för ett tag sedan. Jag planterade genast om dem i ny jord och fixade en vallgrav i kanten på varje kruka. Nu kommer vattnet inte i närheten rothalsarna. Och jorde får torka upp ordentligt mellan vattningarna.

Än vågar jag inte ropa hej på långa vägar, men plantorna växter bra och visar inga tecken på att vilja lägga sig ner för att dö.

Fast ett litet krux har uppstått. Jag har 32 plantor. En del ska få vita blommor, några ska få violetta och de flesta blå. Men vilka som är vilka har jag ingen aning om, eftersom jag i förskräckelsen med rothalsrötan klantigt nog lyckades blanda ihop de små rara.

Ljuvt och färgglatt

För snart ett år sedan köpte jag en ampel med jättesöta blommor. Jag hann knappt komma ifrån plantskolan förrän jag hade glömt namnet. Sedan dess har jag undrat, men inte hittat svaret – plantskolan hade öppet sista dagen för säsongen, så att ringa i efterhand gick inte. I går köpte jag en likadan ampel på samma ställe och den här gången bad jag om att få namnet nerskrivet på en lapp. Det är en tvillingsporre (diascia barberae).

Jag hade tänkt köpa en stor ampel med lila lobelia också, men så föll jag för färgprakten i den här skapelsen i stället. Olika sorter million bells tillsammans med hängverbena. Någonstans där inne i blomburret ska det visst vara lite lysimachia också.

Mord och maskrosor

Jag tycker nog att kissen ser lite mordisk ut i blicken. Kanske tycker hon att det är dags för ogräsrensning i kattgården. Tistlar, brännässlor och inte minst maskrosor verkar av någon anledning trivas betydligt bättre än gräs där inne.