Gott nytt år!

Och gott nytt odlingsår! Snart är vi där igen!!

En tårögd man

En man ringde till redaktionen i förmiddags och ville tala med mig. Jag hade huvudet fullt av budget och förstod först inte vad han ville. Han sa sitt namn och gjorde en lång paus innan han fortsatte.

Jag tänkte att det kanske gällde ett minnesord, för han lät lite tårögd. Sedan förklarade mannen att han bara ville säga tack. Han hade läst min krönika i dagens tidning. Den handlade om min odlingsmanick och min längtan efter våren. Mannen sa att han hade fått vårkänslor och riktigt kunde känna doften av fuktig jord. Att han plötsligt kände hopp bortom kylan och snön.

Jag blev lite rörd över att han tog sig tid. Över att han vågade. Ite bara behöll känslorna för sig själv. Det känns som en bra avslutning på arbetsåret.

Mitt klorofyllhus

Nu flirtar jag lite med bloggen ”Trädgårdslandet”. Läste att Ulla Hasselmark, som har bloggen, kallar sitt växthus för "Glädjehuset". Mysigt med namn på växthuset, tänkte jag, och fick genast en flashback till barndomen och mitt klorofyllhus. Det var ett slags dockskåp som mamma och pappa gav mig. Tror att det var en julklapp.

Klorofyllhuset var ett plastträd – en ek, har jag för mig. När jag tryckte på lövverket så höjde det sig och avslöjade tre små rum med möbler. I stammen fanns en hiss som gick att veva upp. Älskade det där huset. Mitt vanliga dockskåp var urtrist i jämförelse. Tyvärr minns jag också att jag proppade in en stackars fjäril i hissen och tvingade den att åka upp till övervåningen. Hur kunde jag!?! Burr …

Jag gissar att klorofyllhuset numera bor på mammas och pappas vind. Tänker inte ta reda på om det verkligen förhåller sig så (kan riktigt se hur det börjar glimma i mammas ögon om hon läser det här – är mycket medveten om hur gärna hon vill att jag krånglar mig upp och hämtar hem mina leksaker). Men namnet ska jag nog återuppliva. Klorofyllhuset – kan inte tänka mig ett bättre namn på mitt växthus.

Våren är på gång

För en stund sedan tittade jag till växterna i boden. Blev riktigt glad när jag hittade en gammal plastburk med bortglömda lökar som hade börjat växa. Hällde genast jord i en kruka och stoppade ner de små lökarna. Jag tror att det är pärlhyacinter. Nu väntar jag på att de ska växa till sig, börja blomma och sprida lite vår i huset.

Underbara barnasinne!

Jag vet att jag är aningen överentusiastisk. Att jag ligger snubblande nära nördgränsen. Men det gör ingenting. Jag tänker på det som barnasinne och gläds. Åt glädjen. Nyfikenheten. Längtan och lusten.

Det har visserligen bara gått tre dagar sedan jag sådde, men jag har givetvis stått med näsan tätt mot jorden och kikat efter tecken på liv – flera gånger varje dag. Och i morse, när jag tände lampan, fick jag se ett blekt skott titta upp. När jag hade kikat en stund kunde jag räkna till fem små skott. När jag gick till jobbet en stund senare hade ljuset fått ett av skotten att sträcka på sig lite till.

Underbart! Tänk att kunna bli så glad för något så litet. Det unnar jag alla!

Drömmer framåt och bakåt

Jag kan inte låta bli att lägga ut en bild från den 30 maj. Då var jag lite frustrerad eftersom det var så fullt i växthuset. Ville inget heller än att få järnnätterna överstökade. Nu längtar jag som en tok efter att få ha det så här. Hittade bilden för ett par dagar sedan och har gått tillbaka till den gång på gång. Ljuset, grönsakan, värmen innanför glaset, sommaren som stod för dörren ...

Med rätt att leka

I många år tyckte jag att det här med julklappar hade förlorat lite av sin charm. De innehöll ju inga leksaker. Inte för att jag önskade mig barbiedockor och lego. Jag var ju vuxen. Och jag blev självklart glad för alla vackra tallrikar, glas och dukar. Men det var ändå inte riktigt det samma.

Sedan jag började odla så får jag leksaker igen. I alla fall känns det så. Prylar jag kan greja med. Manicker som ger mig rätt att borra ner fingrarna i jorden och få svart under naglarna. I natt, innan vi gick och lade oss, mekade maken ihop min odlingsmackapär. Och i morse, när han fortfarande sov, smög jag mig ut i boden tillsammans med tråg och fröer. Jag har sått, skrivit etiketter och vattnat. Sallat, spenat, rucola, mizuna, basilika och kungsmynta. Nu är det bara att tända lysrören och vänta.