Mot ljuset!

Nu blir det inte mörkare. Nu vänder det. Snart går vi ljusare tider till mötes. Mot våren. Den varma jorden och sådderna. Tänk vilken underbart klapp så här bara några få dagar före jul!

Kål och flatrökt ål

Får jag frågan om min favorit på julbordet, så svarar jag tveklöst brunkål. Helst tillsammans med ål − flatrökt. Brunkål är så gott att jag inte kan låta bli att snatta den halvtinad ur burken.

Andra kålfavoriter är kålpudding och kåldolmar. Jag älskar att förvälla huvudet och lirka bort blad efter blad. Som barn gjorde jag det alltid tillsammans med farmor. Stuvad blomkål är också underbart. Och broccligratäng. För att inte tala om den stuvade grönkålen som tidningens restaurang lagar till jul. Mmm!

I veckan läste jag Anna-Britta Ståhls nya bok ”Kål – lättlagade och goda hälsobomber”. Det är ingen tjock bok och recepten är få, men den innehåller en del spännande om kål. Framför allt fick den mig att längta efter mer kål – både på tallriken och i grönsakslandet. Fast i somras förlorade jag kampen mot kålfjärilen. Dessutom blev jag trött på blomkålen, romanescon och broccolin (som i själva verket var grönsaksrybs) eftersom de tog så mycket plats. Men jag tänker testa igen. Funderar på att göra som med squashen och odla kål i murarhinkar. Till att börja med ska de få stå i växthuset med fiberväv över varje planta.

Brunkål:
Skär ett stort vitkålshuvud i små bitar. Bryn i smör och lägg i en ugnsfast form. Ringla över ett par matskedar sirap och slå på spad från julskinkan (jag brukar ta bort fettet från spadet innan jag använder det). Det går åt dirka fem till åtta deciliter. Låt formen stå i ugnen i 200 grader i cirka 45 minuter. Se till att brunkålen inte kokar torrt i ugnen – tillsätt mer spad om det behövs.

Slumrande småttningar

I oktober fyllde jag pallkragen BB med godisburkar utan botten. Sedan sådde jag. Då hade jag verkligen inte trott att fröerna skulle få ligga under ett så här fluffigt täcke. Men nu ligger de där och jag tror att de har det jättebra.

Eftersom det är första gången jag stratifierar på det här sättet, så ska det bli jättespännande att se hur det går.

Sådda fröer: Skuggviolruta, jättelilja, kronklematis, läkesilverax, vitsippa, myskmadra, hasselört, julros, dillpion, vit fingerborgsblomma.

Totalt har jag stoppat ner 24 godisburkar i pallkragen, så det finns plats för mycket mer. Lättar snötäcket, så ska jag nog så ett par julrossorter till och massor av blå bergvallmo.

Svindlande gräs

1 200 kronor kilot – för gräs! Rena svindleriet!!

Jag har just gjort upptäckten att påsen med frö till kissens kattgräs inte innehåller någonting annat än vanlig havre. Snuskigt dyr havre! Så nu blir det till att tigga hos grannen som har hästar. Tror nog att jag kan få någon deciliter eller två om ber snällt.

Kli i magen

Jag har nästan lite ont i magen. I alla fall pirrar det en aning i den, pyser som kolsyra, kliar. Men jag är inte sjuk. Jag bara längtar så pass. Efter jord och små växter. Efter att få stoppa ner frön i krukor.

Tänk när sista grovsnön har smält och det första gröna visar sig i gräsmattan. Tussilago i dikeskanten. Persiljan som ruskar på sig och sätter fart. Små röda knölar i rabarberlandet. Den där speciella vårlukten som nästan är lite rutten, men så härlig bara för att det är vår. Ljudet av en humla som brummar tätt förbi. Fågelkvitter. Musöron på träden.

Jag längtar. Och tänker på vintersolståndet. Det är inte många dagar kvar nu. Sedan vänder det.

Guldkant kring dagen

Jag kan inte låta bli att lägga ut en bild till nu när solen går ner där borta vid Spökkullen.

Vinter i trädgården

Det är inte helt fel med vinter i trädgården, trots allt. I alla fall inte en sådan här solig dag.