Blixtar och dunder

I förmiddags gick jag omkring och muttrade lite för mig själv. ”Åska, jo pyttsan. Men hit lär den ju inte komma”.

Det har varit väldigt varm och fuktigt den senaste tiden. De få regnmoln som har synts till har stannat på andra sidan av sjön – till min stora besvikelse. Och precis så trodde jag att det skulle bli i dag också. Plaskade omkring i sjön i förmiddags utan att bli det minsta svalkad. Efter lunch hoppade jag i igen och tittade avundsjukt på det stora mörka molnet som tornade upp sig – på andra sidan sjön. Klättrade upp på badflotten och fortsatte titta när blixtar började synas i molnet.

Någon timma senare låg jag i hängmattan och tittade på ett nytt moln. Även det på andra sidan sjön. Det var minst 20 sekunder mellan blixt och muller. Men så efter en stund tittade jag rakt upp och fick syn på ett åskmoln där också. Oups! Inte så smart att ligga och gunga under den stora eken. In med mig själv och hängmatta. Rantade lyckligt runt i huset och drog ur alla kontakter ur datorer, teve-apparater och modemet. Och så kom regnet. Äntligen! Fast bara några droppar. Typsikt, tänkte jag och gick ut med min bok.

Fem minuter senare sprang jag omkring som en vettvilling. Smällde igen dörrar och fönster, drog blomkrukor i säkerhet, torkade upp regnvatten på sovrumsgolvet och plockade upp inblåsta löv. Att det kan blåsa upp så pass och så snabbt. Och att regnet kan fara omkring på tvären på det sättet.

Sen kom jag på växthuset och rusade ut i ovädret. Trodde att glaset skulle gå sönder i ena dörren när den flög ur handen på mig. Den höll, men någonting blev snett, så att dörren inte gick att stänga. Där stod jag, i regn och hagel, iklädd kortkort solklänning och försökte banka ner sprinten för att låsa dörren. Men det gick inte. Fick hämta en stor murarhink med en squashplanta i och ställa framför dörren.

Det var vid halv tvåtiden. Vid sjusnåret rullade den sista åskan bort över himlen.

Min stackars täta, vackra physalis har fått hälften av grenarna knäckta och ser rätt kal ut. Men det var det värt. Regnet har vräkt ner och släckt törsten hos både grönsaker och blommor.

Temperaturen har sjunkit med åtta grader och luften känns härligt frisk. Fåglarna sjunger i duggregnet och i vardagsrummet står en vas full med physaliskvistar.

Hängande skönhet

Nu har min andra pion – Sarah Bernhardt – börjat blomma. Den är jättesöt, men oj så den hänger. Måste skaffa mig ett bättre pionstöd.

Fast jag är lite besviken. Pionen skulle dofta. Gott. Men det gör den definitivt inte. Men jag förlåter för de många blommorna. Här finns det tillräckligt för att plocka och sätta i vas.

Fast underbart är kort. De första blommorna har redan börjat tappa sina kronblad.

Lille Skutt och jag

Vattenslangen och jag har just varit på promenad i trädgården. Kunde inte låta bli att dra upp en "Paris Market" när jag kom till en av pallkragarna som jag har planterat morötter i. Och är den inte söt? Moroten, alltså. Om Lille Skutt bodde här skulle han definitivt kräva att få äta ha samtliga för sig själv.

Den skördetid nu kommer ...

Att hitta sockerärtens skidor är nästan lika knepigt som att få syn på kantareller i skogen. Jag tittar och tittar utan att se någonting. Men så plötsligt. En skida. Och sedan. Massor. Härligt! När jag handlar "färska" sockerärter på vintern, tittar jag alltid misstänksamt på dem och undrar hur besprutade de egentligen är. Att mina egna är nyttiga behöver jag inte fundera över det allra minsta.

Trevligt också att morötterna börjar bli färdiga. Och rödbetorna. Fast den här drog jag mest upp på prov. Vet att den här sorten (forono) kan få växa rätt länge utan att bli träig, så jag ska låta betorna ligga kvar i jorden ett tag till.

Natt och dag

Scarlet O'Hara bara växer och växer och får allt fler blommor. Är så nöjd att jag valde den frö-
påsen. Den sköna damen skiljer sig rätt mycket från Heavenly Blue. Båda tillhör ju gruppen blomman för dagen. Men den rosa varianten är mycket kraftigare och är lite stickig att ta i.

I päronträdet hänger en ampel där jag har satt tre plantor. En Scarlet O'Hara, en Heavenly Blue och en månvinda. Kanske att det blir lite väl mycket. Riskerar att få en ampel som ser ut som Tricoloren.

Fast det lär nog bli svårt att få se de tre sorterna blomma samtidigt. Om jag har förstått det rätt så är månvindan nattens motsvarighet till blomman för dagen. Det måste se alldeles magiskt ut när fullmånen lyser.

Fusk i tunnan

Hi hi! Jag har fuskat. Gick en promenad utmed i det knädjupa vattnet inne vid strandkanten och upptäckte att det växer näckrosor en bit bort. Kunde inte låta bli att plocka en och ta med hem till tunnan. Den blir fin i väntan på att den riktiga näckrosen ska skicka upp en knopp till ytan.

Är väldigt nöjd med min näckrostunna i år. Förra året luktade den skunk. I år luktar det ingenting och näckrosen har flera blad som simmar omkring uppe vid ytan. Nu är det bara en knopp som fattas. Är så spänd på om det ska bli någon eller inte.

Slåtteräng och melon i vattenbad

– La la la lalaaaaa, sjöng vattenmelonen i förmiddags, vältrade sig badvattnet och bad sparrisbönan skrubba den på stammen. Den trodde antagligen att det var bubbelbad på gång.

Det stod vatten ovan jorden efter att Klas hade vattnat i lådan i går. Och jag hade varit där och vattnat tidigare på dagen. Inte bra. Det visade sig att vi hade missat att göra dräneringshål i den ho som melonen står i. Lösning? Ett nytt hål längst ner på ena kortsidan. Det bara forsade ut vatten. Hoppas nu bara inte att melonstackaren redan är bortom räddning. Förstår i alla fall varför den har sett lite brun och skrumpen ut i några av bladändarna. Och varför jorden liksom har haft en grönskimrande yta här och där.

I övrigt har det inte blivit så mycket blomsterplock i dag. I alla fall inte med riktiga blommor. Men, jag har gjort en slåtteräng med ett får på till kalaset lite senare i eftermiddag. Det får bli dagens blomstergöra.