Lille Skutt och jag

Vattenslangen och jag har just varit på promenad i trädgården. Kunde inte låta bli att dra upp en "Paris Market" när jag kom till en av pallkragarna som jag har planterat morötter i. Och är den inte söt? Moroten, alltså. Om Lille Skutt bodde här skulle han definitivt kräva att få äta ha samtliga för sig själv.

Den skördetid nu kommer ...

Att hitta sockerärtens skidor är nästan lika knepigt som att få syn på kantareller i skogen. Jag tittar och tittar utan att se någonting. Men så plötsligt. En skida. Och sedan. Massor. Härligt! När jag handlar "färska" sockerärter på vintern, tittar jag alltid misstänksamt på dem och undrar hur besprutade de egentligen är. Att mina egna är nyttiga behöver jag inte fundera över det allra minsta.

Trevligt också att morötterna börjar bli färdiga. Och rödbetorna. Fast den här drog jag mest upp på prov. Vet att den här sorten (forono) kan få växa rätt länge utan att bli träig, så jag ska låta betorna ligga kvar i jorden ett tag till.

Natt och dag

Scarlet O'Hara bara växer och växer och får allt fler blommor. Är så nöjd att jag valde den frö-
påsen. Den sköna damen skiljer sig rätt mycket från Heavenly Blue. Båda tillhör ju gruppen blomman för dagen. Men den rosa varianten är mycket kraftigare och är lite stickig att ta i.

I päronträdet hänger en ampel där jag har satt tre plantor. En Scarlet O'Hara, en Heavenly Blue och en månvinda. Kanske att det blir lite väl mycket. Riskerar att få en ampel som ser ut som Tricoloren.

Fast det lär nog bli svårt att få se de tre sorterna blomma samtidigt. Om jag har förstått det rätt så är månvindan nattens motsvarighet till blomman för dagen. Det måste se alldeles magiskt ut när fullmånen lyser.

Fusk i tunnan

Hi hi! Jag har fuskat. Gick en promenad utmed i det knädjupa vattnet inne vid strandkanten och upptäckte att det växer näckrosor en bit bort. Kunde inte låta bli att plocka en och ta med hem till tunnan. Den blir fin i väntan på att den riktiga näckrosen ska skicka upp en knopp till ytan.

Är väldigt nöjd med min näckrostunna i år. Förra året luktade den skunk. I år luktar det ingenting och näckrosen har flera blad som simmar omkring uppe vid ytan. Nu är det bara en knopp som fattas. Är så spänd på om det ska bli någon eller inte.

Slåtteräng och melon i vattenbad

– La la la lalaaaaa, sjöng vattenmelonen i förmiddags, vältrade sig badvattnet och bad sparrisbönan skrubba den på stammen. Den trodde antagligen att det var bubbelbad på gång.

Det stod vatten ovan jorden efter att Klas hade vattnat i lådan i går. Och jag hade varit där och vattnat tidigare på dagen. Inte bra. Det visade sig att vi hade missat att göra dräneringshål i den ho som melonen står i. Lösning? Ett nytt hål längst ner på ena kortsidan. Det bara forsade ut vatten. Hoppas nu bara inte att melonstackaren redan är bortom räddning. Förstår i alla fall varför den har sett lite brun och skrumpen ut i några av bladändarna. Och varför jorden liksom har haft en grönskimrande yta här och där.

I övrigt har det inte blivit så mycket blomsterplock i dag. I alla fall inte med riktiga blommor. Men, jag har gjort en slåtteräng med ett får på till kalaset lite senare i eftermiddag. Det får bli dagens blomstergöra.

Solvarma gurkor

Det är så gott med solvarma gurkor. Nästan bättre än nyplockade tomater. Har skördat fyra "Zeina" och har fler nästan klara. Det går lite trögare med orm-

gurkorna "Painted Serpent" och "Long Green Ridge", men de kommer de också.

"Suyo Long" är däremot på gång och sväller för var dag som går. Det är min favoritsort, så de gurkorna ser jag verkligen fram emot att få mumsa på. Synd bara att de är så taggiga.

Blommor till mig

Jag har blivit 37 år i dag. Det känns lite märkligt, eftersom jag redan har varit det i ett par år.

– Men lilla gumman, du är ju bara 35, sa mamma i april förra året när vi promenerade till vitsippsbacken och jag började prata om hur nära 40 jag var. Hade av någon anledning fått för mig att jag var 37 år. Kanske för att så många vänner skulle fylla 40.

Sedan dess har jag fortsatt att tänka på mig själv som 37 år. Har ingen som helst känsla av att ha varit 35. Eller 36. Börjar bli väldigt trött på att säga att jag är 37. Det är nästan så att jag önskar mig åldern 38 i stället.

Men jag har fått fina blommor av Klas. Och trevliga grattishälsningar med uppmuntrande tillrop om mina odlingar. Det gläder mig. Och i morgon ska jag fira ”på riktigt” tillsammans med min och Klas familj.

De enda som inte är riktigt glada är tomaterna inne i växthuset. De skulle ha blivit gödslade tidigare i veckan. Men, jag lär ju inte kunna låta bli att valla runt på släkten i trädgården när den kommer och hur kul är det med ett växthus som luktar hönsgödsel? Har dock pratat snällt med tomaterna och lovat att de ska få sitt gottgott, senast på söndag förmiddag.