John Doe

Jag skulle kunna börja det här inlägget med en nytt ordspråk. ”Den lata hon planterade ihjäl sig.” En alternativ inledning skulle kunna vara: det är inte särskilt troligt att jag lär mig av mina misstag.

I går skulle det vara soligt för sista gången på flera dagar. Bestämde mig för att ta ut komptid och lämnade redaktionen efter lunch. Borde ha tagit det som ett omen när solen gick i moln.

Väl hemma satte jag flera sådder som jag skulle ha med mig ut i växthuset i en låda. Skulle egentligen inte ha tagit med mig pluggboxen Alba, men så fick jag se att det första av Kap Verdefröerna hade grott. Den lilla plantan såg nästan ut som en fyrklöver. En robust sådan. Blev så glad att jag lastade på pluggboxen också. Överst. Nästan som en liten bergstopp. Gladde mig åt alla de fina och knubbiga små tomatplantorna som växte intill fyrklövern när jag vinglade ut till växthuset.
Men, jag hann inte längre än över tröskeln. Tittade åt ett annat håll och så platt pannkaka. Pluggboxen gjorde en saltomortal, kastade av sig locket och landade rakt upp och ner på stenläggningen.

Lyckades skrapa fram några av tomatplantorna och omskolade dem så fort jag bara kunde. (Fast först rusade jag in i huset och grävde fram makens godispåse – han lär sig aldrig han heller och gömmer tack och lov alltid sötsakerna på samma ställe – perfekt när det behöver tröstätas.)

Plantorna ser lite luggslitna ut. Och den lilla ”fyrklövern” bröt tyvärr nacken. Såg att ett av Queen Anne’s melonfröer hade börjat gro under jorden, så det försökte jag också plantera om. Kanske att jag även lyckades rädda en blomkålsplanta. Men vad som är vad bland tomaterna vet jag inte. Just nu kallar jag dem för Pip-tomater. Kort för pytt i panna.



Efter omskolningen gjorde jag i ordning en ny pluggbox och sådde i exakt samma ordning. Tur att jag hade fröer kvar till samtliga sorter!

Undrar hur många gånger jag egentligen har staplat saker ovanpå varandra och … pladask? Ibland är det nästan så att jag undrar om inte mamma och pappa tappade mig några gånger för mycket när jag var liten.

Första sådden i Alba

Lite som dunderhonung

I dag ska jag testa torrjäst. Ska hälla den i en liten skål med varmt vatten och röra i en ordentlig nypa socker innan jag ställer den i växthustunneln. Därefter ska jag dra igen blixtlåsen så att tunneln sluter tätt och be klorofyllguden beskydda mina plantor så att det hela inte går åt pipsvängen.

Håller på och läser en nyutkommen bok som heter ”Förökning & beskärning” av Miranda Smith och Steve Bradley. Den innehåller massor av små godbitar som jag aldrig tidigare har hört talas om. Blir alldeles knollrig av lycka!

Tanken med jästen och sockret är inte att försök framställa vin på dahliaplantor och stockrosor. Nej, tydligen ska blandningen ge ifrån sig koldioxid. Enligt boken ska plantorna växa bättre och bli starkare om koldioxidnivån är högre än normalt – ungefär som att ge dunderhonung till Bamse …

Ett fruset spöke?

Vid lunchtid planterade jag ut mina nya julrosor i silltunnan (arrangerade växter i den i höstas, men de blev rådjurslunch i februari). Inbillade mig att jorden skulle gå att gräva i, men tre centimeter ner låg permafrosten kvar efter 2010 års istid. Tog en slägga till hjälp för att få bukt med det frusna, men till slut var maken tvungen att hjälpa mig. Resultat: ett upp och nervänt jordslott krönt med fastfrusna lekakulor.

Vid tretiden började det snöa och nu har temperaturen sjunkit. Rejält. Och så blåser det. Tyckte så synd om de stackars små julrosorna att jag var tvungen att stoppa om dem. Körde ner bambustänger i jorden, virade om ett par fleecefiltar och satte fast dem med hjälp av en massa klädnypor. Funderade ett tag på om julrosorna skulle bli lyckliga om jag hängde ut min engelska varmvattenflaska, men det hade nog varit att ta i.

Hoppas nu bara inte grannarna tror att vi har kidnappat lilla spöket Laban.

Rosor till kläder och kruka

I går var jag på mitt livs första trädgårdsmässa. ”Din trädgård” i Örebro. Ingen större mässa och lite för få montrar som handlade om trädgård, men det jag var ute efter fanns. Har drömt om trädgårdsbyxor med rosor på ända sedan förra våren. Nu har jag ett par hängslebyxor i knickersvariant. Och en matchande shortskjol. När jag köade till kassan klarade jag inte av att hålla fingrarna borta från arbetshandskarna. Jag vet – det är hur opraktiskt som helst med handskar som har ljusrosa detaljer och vit spets – men de är så söta!! Fick en scarfs i samma rosmönster som byxorna på köpet. Hoppas att grannarna ska uppskatta mina inköp, med tanke på att jag i somras inte gick att skilja från fågelskrämman när jag rantade runt i mina urtvättade gamla mysbyxor med mer eller mindre resår. Några gånger var det visst nattlinne också …

Jag hade också hoppats på julrosor. I synnerhet en grönblommande. Nu står tre olika varianter i groventrén och väntar på att omplantering. Dessa underbara blommor.

Det blev lite annat också. Sådant som inte riktigt var tänkt – lökar till olika doftliljor i vitt och ljusrosa, en ranunkel och tre holkar – två till småfåglar och en till fladdermöss. Jag älskar fladdermöss. I våras satte vi upp en fladdermusborg, men jag har hela tiden velat ha en traditionell holk också. Ska bli så mysigt när de börjar flaxa kring huset igen.

Jag ska lyckas!

Nu har jag trillat dit igen. Jag skulle ju inte! Men fler fröer är på väg hem. Några solrossorter, en pensé, mer blå bergvallmo samt en luktärt. Och så aklejor. Flera stycken. Trots att jag inte fått mer än ett frö att gro i år – och då har jag ändå sått vid två tillfällen.

Jag älskar aklejor. När jag var liten seglade vi ofta till ett ställe där det finns en gammal masugn. Där framför låg en stor oval rabatt med lupiner, pioner och aklejor. Nässlor var det också gott om. Min bästis och jag blev osams i den där rabatten när vi förälskade oss i samma pion och trampade in i rabatten för att hinna knipa den först. Jag vann tyvärr. Det gjorde inte bara ont på ben och armar, det kostade flera dagars vänskap också.

Masugnen står kvar, men rabatten är vildvuxen och består i dag mest av storvuxna ogräs. En bäck rinner förbi masugnen. På andra sidan av bäcken, nedanför slagghögarna, går det fortfarande att hitta rosa och lila aklejor som har frösått sig själva. Kan inte se mig mätt på dem.

Nu vill jag ha massor av aklejor i trädgården. Men de är svåra, de små uslingarna. Har läst om odlare med riktig tumme för aklejor. Det bara poppar upp små plantor ur jorden, verkar det som. En del låter sådderna stå i vanlig rumstemperatur, andra växlar: rumstemperatur på dagen och kylskåp nattetid. Vissa köldbehandlar i kylskåp under flera veckor – ibland månader. Några gräver ner sådderna under snön medan en och annan bara strör ut frön på marken under hösten.

Det vore väl sjutton om inte jag också skulle lyckas. Den här gången ska jag nog testa lite olika metoder samt ha massor av tålamod. Tänker inte ge mig förrän en hel släktträff med aklejor har samlat ihop sig där ute i trädgården.

Sorter: Rosa klematisakleja – Clementine Salmon Rose, svart akleja, sibirisk akleja, pink petticoat, blå hallonakleja – Tower Light Blue, rosa hallonakleja – Tower Light Pink, Mellow Yellow samt blandningarna Gardener´s Store och Biedermeier Mixed.

Överst, underst eller mittemellan?

Har varit lite fundersam när det gäller växthustunneln. Jag lyckades visserligen montera den själv och lista ut vilken sida av självvattningsmattan som ska vara uppåt.

Värmemattan har jag inte brytt mig om förrän nu, eftersom tunneln står inomhus. Men ... snart hoppas jag kunna ställa ut tunneln i växthuset och då ska jag använda undervärmen. Frågan är bara: var ska den placeras? Har försökt bestämma mig för om den ska ligga ovanpå eller under självvattningsmattan. Men det har inte känts riktigt bra – värmen är ju eldriven.

Nu har jag pratat med leverantören. Jag hade fel i båda fallen. Värmemattan ska ligga under brickan – alltså den som självvattningsmattan ligger i. Och för att värmen inte ska smita ska det helst ligga en frigolitskiva allra underst.

Lite synd att ingen bruksanvisning följde med. Det är nog första gången jag faktiskt har längtat efter en sån där "gissa vad bilderna betyder-manual" à la Ikea.

Svarta bakom röda

Jag kan redan se det framför mig. En upphöjd rabatt mot västväggen. Svarta stockrosor inramade av knallröda lupiner. Har just skolat om stockrosorna. The Watchman heter de. Lupinerna – My Castle – ligger fortfarande i fröpåsen och väntar. Hoppas nu bara de är så röda som de såg ut på bilden. Och att jag kan få båda blomsorterna att slå ut någorlunda samtidigt ...