Aj då!

Min trädgårds-
mentor tittade på bloggen i dag och fastnade på in-
lägget jag skrev efter att ha stoppat om sparrisen inför vintern. "Men Linda, du får inte kvävegödsla på hösten", sa hon när hon läst om hönsgödslet.

Rynkan mellan ögonbrynen var rätt djup ...

Sedan tillade hon att jag helst inte ska fylla på med
kväve efter mitten av juli. Kvävegödsling hör våren och försommaren till. Anledningen, förklarade hon, är att plantorna kan sätta fart och börja växa. Därmed kan de förlora kraft inför vintern och få svårare att klara sig.

Aj då. Och jag som blev så glad när jag såg små sparrisknoppar titta upp ur jorden i helgen.

Nya frukter på gång

Fick ett litet citrusträd i inflyttningspresent i vintras. Det var fullt av miniapelsiner som hängde och hängde och hängde. Makalöst tålmodiga. Hade trott att de skulle trilla ner från trädet, men icke. Det var bara någon enstaka som gick åt när Riva blev leksugen.

I slutet av juli började trädet se trist ut. Bladen var gulaktiga och frukterna såg lite ihopsjunkna ut. Jag ställde ut trädet i växthuset och plockade av apelsinerna. (Flera av kärnorna hade börjat gro inne i apelsinerna, så nu har jag fem nya små plantor på gång.)

Trädet gillade uppenbarligen att komma ut i solen och värmen. Bara ett par veckor senare kom det vita knoppar som slog ut och parfymerade hela växthuset. Nu har de flesta blommorna vissnat och ersatts av mörkgröna kart. Det ska bli spännande att se om de växer till sig och mognar till nya små apelsiner.

Väl värd att vänta på

Åh, äntligen! I dag har första blomman för dagen vecklat ut sig och slagit ut i blått. Har väntat så länge att jag knappt trodde att det skulle bli några blommor.

Men nu så. Och det finns hur många knoppar som helst.

Tänk att någonting kan vara så vackert!

Vänta ni bara!

Vill odla så giftfritt som möjligt. Det är därför jag främst gödslar med gräsklipp, nässelvatten och aska från kaminen. Önskar att det vore lika lätt att motverka ohyra utan att blanda in onyttigheter.

Förutom tvestjärtarna, som är rätt snälla i sammanhanget, har jag främst haft påhälsning av vita flygare och minerarflugor. Retar ihjäl mig på minerarnas larver som gräver långa slingrande gångar i bladen. Har fått klippa bort av massor av blad.

I sommar har jag lyckats skrämma bort myrorna från terrassen genom att pudra ordentligt med gurkmeja och kryddnejlikor. Det har faktiskt fungerat riktigt bra.

Nästa år ska jag försöka med liknande knep inne i växthuset. Funderar på sätta tagetes, basilika och persilja ihop med tomaterna. Har läst att det ska få de små odjuren att rynka på näsan och slå ner bopålarna någon annanstans. Dessutom ska det vara bra att lägga ut färska rabarberblad under växterna, eftersom oxalsyran i bladen får snyltgästerna att må dåligt.

Havren har smugit sig in

Förbankat också! Jag som inte hade tänkt göra något mer åt sparrisen i år, förutom att skära av stänglarna när de så småningom vissnar. Men här är det bara en endaste sak att göra – rensa.

Har suttit vid kragpallarna och dragit upp strå efter strå i kväll. Hur många som helst. Alldeles grönt. Stora rötter är det också. Efter en stunds rensande upptäckte jag att det faktiskt inte är vanligt gräsmattegräs som växer, utan havre – överblivna ax som fanns i halmen och som nu passar på att skjuta skott i höstsolen. Suck!

Bäddat för vårfint

Jag har ägnat dagen åt rabatten kring terrassen. Samtliga bukettspireor har klippts ner rejält. Kapade dem ordentligt när de hade blommat över i början av sommaren, men sedan dess har de växt på tok för mycket. Vill inte ha långa spretiga grenar som viker sig när det regnar och som inte riktigt orkar bära upp blomklasarna.

När jag ändå var igång med sekatören gav jag mig på lavendelrabatten utanför växthuset också. Alla överblommade stänglar ligger i komposten. Till min glädje upptäckte jag att några av plantorna har börjat blomma på nytt. Gillar min rosa lavendel Hoppas det stämmer att den verkligen är lika härdig som den lila och överlever vintern.

Det som tog mest tid i dag var lökarna. Har planterat i princip alla lökar som jag handlade förra fredagen – bortsett från de fransiga vita tulpanerna och några vita pärlhyacinter. Ska ha dem i min andra silltunna tillsammans med några andra mer färgglada lökar som jag inte har köpt än. Har dock inte planterat något i tunnan i dag eftersom jorden var slut.

Jorden i rabatten kring terrassen är förresten urusel. Hoppas att lökarna klarar sig. Där det inte är fullt av singel är det lerkokorna som reglerar. Har smulat sönder lera, fyllt på med massor av gräsklipp och blandat i sand där jag ska ha lökar som gillar sandjord. Massor av lökgödning och benmjöl har gått åt. Ska bli spännande att se resultatet i vår när lökarna tittar upp.

Druvor utan gift

Har sett fram emot att kunna äta vindruvor utan att tänka på alla gifter som de i affären lär vara besprutade med.

Nu verkar det som om mina gröna druvor äntligen är färgia. Plockade en klase i dag och de små druvorna var rätt goda.

Inte perfekta, men okej. Kunde ha varit sötare, men det har ju varit lite si och så med solsken i sommar – å andra sidan bor ju stocken inne i växthuset.

Frågan är vad jag ska göra nu. Ska vindruvor gödas? Och måste jag verkligen beskära stockarna? Har en grön och en blå. Satte båda i maj. Den blåa har växt som bara den och försöker ta sig ut genom vädringsluckorna. Men inga druvor så här första året. Den gröna (Dr Schmidtmanns sockerdruva) har fått ett tiotal klasar, men har inte växt så mycket. Det är nog bäst att jag läser på, så att jag vet vad jag ska ta mig till med mina stockar.