Väl värd att vänta på

Åh, äntligen! I dag har första blomman för dagen vecklat ut sig och slagit ut i blått. Har väntat så länge att jag knappt trodde att det skulle bli några blommor.

Men nu så. Och det finns hur många knoppar som helst.

Tänk att någonting kan vara så vackert!

Vänta ni bara!

Vill odla så giftfritt som möjligt. Det är därför jag främst gödslar med gräsklipp, nässelvatten och aska från kaminen. Önskar att det vore lika lätt att motverka ohyra utan att blanda in onyttigheter.

Förutom tvestjärtarna, som är rätt snälla i sammanhanget, har jag främst haft påhälsning av vita flygare och minerarflugor. Retar ihjäl mig på minerarnas larver som gräver långa slingrande gångar i bladen. Har fått klippa bort av massor av blad.

I sommar har jag lyckats skrämma bort myrorna från terrassen genom att pudra ordentligt med gurkmeja och kryddnejlikor. Det har faktiskt fungerat riktigt bra.

Nästa år ska jag försöka med liknande knep inne i växthuset. Funderar på sätta tagetes, basilika och persilja ihop med tomaterna. Har läst att det ska få de små odjuren att rynka på näsan och slå ner bopålarna någon annanstans. Dessutom ska det vara bra att lägga ut färska rabarberblad under växterna, eftersom oxalsyran i bladen får snyltgästerna att må dåligt.

Havren har smugit sig in

Förbankat också! Jag som inte hade tänkt göra något mer åt sparrisen i år, förutom att skära av stänglarna när de så småningom vissnar. Men här är det bara en endaste sak att göra – rensa.

Har suttit vid kragpallarna och dragit upp strå efter strå i kväll. Hur många som helst. Alldeles grönt. Stora rötter är det också. Efter en stunds rensande upptäckte jag att det faktiskt inte är vanligt gräsmattegräs som växer, utan havre – överblivna ax som fanns i halmen och som nu passar på att skjuta skott i höstsolen. Suck!

Bäddat för vårfint

Jag har ägnat dagen åt rabatten kring terrassen. Samtliga bukettspireor har klippts ner rejält. Kapade dem ordentligt när de hade blommat över i början av sommaren, men sedan dess har de växt på tok för mycket. Vill inte ha långa spretiga grenar som viker sig när det regnar och som inte riktigt orkar bära upp blomklasarna.

När jag ändå var igång med sekatören gav jag mig på lavendelrabatten utanför växthuset också. Alla överblommade stänglar ligger i komposten. Till min glädje upptäckte jag att några av plantorna har börjat blomma på nytt. Gillar min rosa lavendel Hoppas det stämmer att den verkligen är lika härdig som den lila och överlever vintern.

Det som tog mest tid i dag var lökarna. Har planterat i princip alla lökar som jag handlade förra fredagen – bortsett från de fransiga vita tulpanerna och några vita pärlhyacinter. Ska ha dem i min andra silltunna tillsammans med några andra mer färgglada lökar som jag inte har köpt än. Har dock inte planterat något i tunnan i dag eftersom jorden var slut.

Jorden i rabatten kring terrassen är förresten urusel. Hoppas att lökarna klarar sig. Där det inte är fullt av singel är det lerkokorna som reglerar. Har smulat sönder lera, fyllt på med massor av gräsklipp och blandat i sand där jag ska ha lökar som gillar sandjord. Massor av lökgödning och benmjöl har gått åt. Ska bli spännande att se resultatet i vår när lökarna tittar upp.

Druvor utan gift

Har sett fram emot att kunna äta vindruvor utan att tänka på alla gifter som de i affären lär vara besprutade med.

Nu verkar det som om mina gröna druvor äntligen är färgia. Plockade en klase i dag och de små druvorna var rätt goda.

Inte perfekta, men okej. Kunde ha varit sötare, men det har ju varit lite si och så med solsken i sommar – å andra sidan bor ju stocken inne i växthuset.

Frågan är vad jag ska göra nu. Ska vindruvor gödas? Och måste jag verkligen beskära stockarna? Har en grön och en blå. Satte båda i maj. Den blåa har växt som bara den och försöker ta sig ut genom vädringsluckorna. Men inga druvor så här första året. Den gröna (Dr Schmidtmanns sockerdruva) har fått ett tiotal klasar, men har inte växt så mycket. Det är nog bäst att jag läser på, så att jag vet vad jag ska ta mig till med mina stockar.

Höstblom i trädgården

Temperaturen gick ner till 4 grader i natt, men det verkar inte spela någon roll. Blommar gör det som bara den. Solrosor, astrar och stockrosor.

Inget vidare slut

Slutet gott, allting gott? Knappast. I alla fall inte för mina meloner.

Solen har vräkt ner hela dagen. 43,7 grader i växthuset när jag kom hem från jobbet. Vissa växter verkade rätt nöjda. Chilipaprikan hade äntligen börjat blomma – några månader för sent, men ändå, och blomman för dagen hade fått knoppar så stora att de ser ut att kunna slå ut innan frosten plockar dem.

”Hm, värst vilken illigt orange färg det är på melonskalen”, tänkte jag när jag riktade sprutmunstycket mot plantan för att ge den lite vatten. Millisekunden senare insåg jag att det nog inte var något bra tecken. I synnerhet inte i kombination med den starka, sötsliskiga lukten. Det nästan stank.

Ena melonen hade spruckit upp så mycket att den gick i två delar bara jag tog i den. Den andra – min tredje och sista – var bara lite lätt sprucken i skalet. Skar upp den inne i köket, men tyvärr, raka vägen till komposten.

Smaken var det inget fel på, men konsistensen var läskig. Det kändes som om frukscellerna var överfyllda. Påminde om hur en melon blir om den har varit frusen.

Ja ja, tur att melon inte är min absoluta favoritfrukt, men synd att det slutade på det här sättet efter allt jobb jag lagt ner. Nu vet jag i alla fall vad som kan hända och att jag ska vara lite mera uppmärksam nästa sommar när det börjar bli dags plocka upp melonerna ur deras hängkorgar.