En tunna full med gubbar

Beställde en jordgubbstunna tillsammans med växthuset och har fyllt den med sorter som sägs vara goda och mognar olika sent. Mest korona och honeyeye, men även polka, zefyr, bounty, sengana och sonata. Har noga skrivit upp var de olika gubbarna växer, men har varit lite för ivrig och inte tagit mig tid att se efter när jag stoppat de små tomteröda i munnen. Jag ska skärpa mig och försöka se efter, för smaken skiljer sig verkligen. Och än finns det många att skörda. Det är nästan ofattbart att 32 plantor kan trängas i 60 liter jord och ändå se ut att må så väl.

På jakt efter småvilt

Det är inte alls dumt att ha med sig lilla Riva i växthuset. Även om hon för det mesta passar på att sova i skuggan från någon kruka, går hon då och då på jakt. Tvestjärtar och spindlar lever farligt när hon är i farten. För att inte tala om harkrankar. Tyvärr ger hon sig även på humlor och bin, fjärilar och förirrade sländor. Önskar at hon vore lika ivrig när det gäller minerarflugor och vita flygare.

Blodad tand

Älskar boken ”Latmansträdgården” av Kerstin Engstrand. Men, jag blev lite förskräckt när jag för några dagar sedan läste stycket om sparris och insåg hur lite mina fyra stånd kommer att ge. Ringde plantskolan där jag hade köpt mina gijnlim F1-hybrider och frågade om de hade fler. Jodå, de hade gått om treåringar. Ett par timmar senare hade jag bilen full av sparrisdjungel. Tolv nya plantor och en arbetsvillig make, ett berg med sand och ett ännu större med jord och jordförbättring. På kvällen hade vi två nya rader med kragpallar utanför växthuset. Fast att det är sparris vi odlar är det ingen som verkar kunna gissa. De flesta verkar tro att det är någon sorts tjockstammad dill som vajar där ute.

Skriet från vildmarken

Jag har aldrig varit särskilt mörkrädd, men är utrustad med alldeles för livlig fantasi.

Nyss skulle jag gå ut och se efter om jag verkligen hade kommit ihåg att stänga växthuset. Tog på mig skorna. Stängde dörren. Bäcksvart ute. Och så ett skri från skogen. Ett blodisande, fasansfullt ljud. Stod kvar i ytterligare fyra sekunder och försökte våga, men sedan sprang jag in och låste dörren så snabbt jag bara kunde.

”Fågel?” frågade maken.
”Nä, definitivt något med fyra ben som hade ihjäl något annat med fyra ben!” pep jag. (Eller möjligtvis ett vildsvin.)
Burr … Skulle hellre låta mina plantor stå med öppen dörr hela natten än att gå tillbaka ut.

Till slut fick maken trotsa mörkret och säga god natt till tomaterna och gurkorna och stoppa om melonen. Det muttrades lite - inte minst sedan det visade sig att dörren faktiskt var stängd.

Nu sitter jag här i sängen och försöker bestämma mig. Ska jag våga släcka lampan eller inte?

Virkade hängmattor

Har gått och funderat på hur jag ska stötta mina meloner. Den som först började svälla är inte så liten längre och har sedan i morse vuxit från hönsägg till tennisboll. Nåja, nästan i alla fall. Har sett bilder på meloner som fått små korgar av halkskydd för mattor att ligga i och hade nästan bestämt mig för att besöka mattaffären. Men, så slängde någon ur sig ”du kan väl virka en korg”. Jo, tjena. Har inte försökt virka sedan syslöjden i åttan. Men tanken slog rot. I går letade jag reda på en virknål som följde med i flytten hemifrån för 13 år sedan och på vinden hittade jag farmors gamla nystan med överblivet yllegarn.

Och tänka sig. Jag kommer ihåg! Satte mig i solstolen med en kylskåpsmelon som provdocka. Ett par timmar senare var nät-
korgen färdig. Melonen drunknar än så länge, men med tanke på att den nästan fördubblar sig själv i storlek från dag till dag, lär korgen snart vara utfylld.

Antar att jag måste virka ytterligare ett par små hängmattor, så att de andra två melonerna har någonting att vila i när de blir lite större ...

Några hönor för mycket

Gödsel är nog det jag har minst koll på när det gäller mina odlingar. Har inte brytt mig så mycket. Till att börja med trodde jag att jorden man köper hos plantskolan är gödslad och klar. Men så är det tydligen inte. Enligt min trädgårdsmentor räcker näringen i den inte mycket mer än i tio dagar. Har därför omväxlande lagt på gräsklipp och jästa nässlor. Har också börjat med ekologisk/biologisk gödsling på flaska.

För ett tag sedan köpte jag en tomatplanta på sommarrean. Den hade redan stora gröna tomater på en kvist. Jag planterade om den och bestämde jag mig för att vara duktig och gödsla jorden redan från början. Blandade planteringsjord och brunnen koskit med ett par ordentliga skopor hönsgödsel. Stort misstag. Borde självklart ha läst på baksidan av påsen med hönsgödsel innan jag blandade ner pelletbitarna i jorden. Det blev väl en si så där tio gånger för mycket gödsel.

Ja ja, så farligt kan det väl inte vara, tänkte jag och lät tomaten vara. Och visst, de som redan fanns blev röda, men de växte inte och några fler blev det inte heller. Det räcker med att titta på bladen för att se hur bra det är med övergödning. Det tog bara några få dagar innan de blev helt lealösa och började förlora färgen. Dumt gjort av mig, men en nyttig läxa jag inte tänker glömma.

Väntar på färg

Tigerrandiga, små gula päron och avlånga incas. Längtar så pass efter att mina tomater ska gå att skörda. Tigrellan ligger långt före de andra. Köpte den som färdig planta i en handels-
trädgård i våras och nu är det endast färgen som fattas. En planta ”money-
maker” som jag har fått av mamma har kommit nästan lika långt. ”Yellow pearshaped” och ”incas” sådde jag som frö och kom tyvärr igång lite sent. Men nu är de också på gång. Har skymtat de första små tomaterna med blommorna kvar högst upp på knopparna som små flikiga hattar.