Årets första potatis

I går skördade jag årets första potatis och dill. Lunchen kändes riktigt lyxig.

Påskgrupp från Lotta

Jag är så glad för den här fina påskgruppen som vi har fått av Lotta Vid Vätterns strand och hennes man. Den lyser upp så fint och känns som en solklick även mulna dagar då den riktiga solen inte riktigt vill.

Mässor, pelargoner och påskris

I torsdags var Lotta Vid Vätterns strand och jag uppe med tuppen. Eller faktiskt före tuppen. Vi startade tidigt för att hänga på låset till Nordiska trädgårdar. Mässan är ju som den är numera, nästan Skänninge marken, men vi hade vansinnigt roligt både i bilen, på mässan och på Zetas dit vi åkte för att äta lunch.

Dessutom shoppade vi duktigt – både fröer, zinkbaljor och kryddörter. Jag blev särskilt glad för kryddorna eftersom jag trodde att min citronverbena var perenn. Tji fick jag. Den är dödare än död.

På Zetas förälskade jag mig i en pelargon med grågröna blad och oxblodsfärgade blommor. Sidoide heter den, men fick inte följa med hem eftersom den var så vansinnigt dyr. Som tur är blomstervärlden full av trevliga människor. Jag sprang på Helena med Helenas hem och trädgård i samma monter som förra året och i går kväll när jag efterfrågade en stickling från pelargonen så hörde hon av sig inom fem sekunder och lovade skicka. Så snällt!

Något som fick komma med hem från mässan var dock fler små sprattelhönor till min påsksamling. I går kunde jag inte hålla mig längre, utan klädde riset. Älskar påskris nästan lika mycket som julgranen.

Småplantor från Norrland

Jag är så glad för de här fina små plantorna. De heter tydligen bacopa och ska bli stora burr med vita blommor. Jag har fått dem av en trädgårdsbekant i Norrland och i förra veckan kom de med posten. Jag skolade om dem i helgen och om några dagar ska de toppas en aning. Det ska bli väldigt spännande att se resultatet när de väl är nergrävda i sina amplar och gör sig redo för att blomma.

Bofinkar i snön

I veckan har det ena vårtecknet efter det andra uppenbarat sig. Tussilago, blåsippor, vitsippor, fjärilar, humor, bin, bofinkar, koltrastsång och tranornas trumpetfanfarer.

I onsdags packade jag picknickkorg, filt och liggunderlag, tog en tur till Blåsippsberget och somnade i mossan. Ljuvligt. Solen sken, det var vindstilla och absolut knäpptyst där på bergknallen inne i skogen.

I natt när jag körde hem från en fest hos en kollega så slog snön mot framrutan och när jag vaknade i morse var världen vit. Det var fullt med bofinkar runt fågelbordet och nu när jag stack ut näsan fylldes världen av deras sång. I snön. Det kändes nästan exotiskt.

För min del kunde det gärna få vara fem minus och snö i ett par veckor, men det är redan sex plusgrader i solen, så bakslaget smälter nog bort under dagen. Tror att gässen kommer att gilla det. De ser lite malplacerade ut där försöker beta på en vit åker.

Första gurkorna

Årets första gurkor är skördade. Jag har längtat mig tokig efter dem och njöt när jag fick gnugga bort taggarna och kände doften av de solvarma frukterna. Sorten heter Vert petit de Paris och smakar ljuvligt. Nu vill jag ha mer och hoppas på att få skörda varannan dag.

Bornholm har inte tappat anlagen

När jag för ett år sedan upptäckte pelargonen Bornholm så var det kärlek vid första ögonkastet. Jag älskade de näst intill rutiga bladen och de röda blommorna som påminde om rosenknoppar.

Men när plantan växte sig större försvann rutmönstret och bladen blev gröna utan vita inslag. Jag var så besviken, eftersom jag trodde att plantan hade förlorat anlagen. Jag tog sticklingar i alla fall, men nu börjar även de att bli utslätade i färgen.

Nu ska de dock blir rutiga igen! I torsdags intervjuade jag en pelargonsamlare och som av en händelse nämnde hon just Bornholm och berättade att mönstret försvinner när sorten står för ljust. Mina Bornholmspelargoner har bott i den soldränkta vinterträdgården. Nu ska jag se till att hitta en skuggigare placering på att jag på nytt får njuta av mina rutiga blad.