Blommor, larver och morgonbestyr

Vilken lycka att vakna till krispig luft! I går seglade jag med föräldrarna och trots att det blåste friskt så var det stekhett även till sjöss.

I dag njuter jag av ”svalkan”. Jag har gått runt i trädgården med sekatör och hink och klippt bort gulnade blad och vissna blommor på pelargoner och petunior. Dessutom har jag synat varje blad på min grönkål och plockat bort både ägg och larver. Jag har endast fem plantor, så det går rätt bra. Men trots att jag plockar varje dag så tycker jag att det finns några nya larver varje morgon. Kålfjärilarna är flitiga.

Nu äter jag frukost och funderar på att läsa bok i skuggan. Och så ska jag njuta av den fina buketten jag fick i onsdags – den håller nog inte så länge i värmen, men just nu är den underbar.

Finaste födelsedagspresenten

Jag tycker att det blir allt svårare att hitta på önskningar till jul och födelsedag. I år kunde jag absolut inte komma på vad jag skulle önska mig förrän jag kom att tänka på pelargon-
ställningen jag såg hos Lotta vid Vätterns strand förra året. När vi var där på middag för en vecka sedan tog maken mått på den och i helgen åkte såg, stämjärn och skruvdragare fram. I dag fick jag äntligen ta fram den och ställa upp pelargonerna som jag köpte på plantskolan i skogen i fredags.
 

Därmed tycker jag äntligen att det ser trevligt ut att komma hem. För ett par månader sedan var det bara en stor grå vägg med ett fönster och en dörr. Urtrist. Men nu när vi har gjort den lilla miniterrassen med frukostbänken och pelargonställningen har kommit på plats så ser det riktigt inbjudande ut.

Gyllene morgon

Blommor överallt och vad är min svaghet? Gödning. Jag glömmer hela tiden att ge växterna näring. Men så för en vecka sedan blev jag påmind om guldvatten (tack Ewa). Varför har jag ställt min guldkanna Towa högst upp på en hylla i blomboden och glömt bort den? Det är ju så smidigt! Och änglatrumpeten har riktigt sträckt på sig – den älskar ju att bli gödslad. Nu är jag duktig varje morgon och hoppas att växterna tackar mig genom att växa sig riktigt stora och blomma långt in på hösten.

Skumpan har skumpat i väg

Så där, nu har fläderchampagnen skumpat i väg till grannens jordkällare. Jag har provsmakat och tycker tyvärr att årets omgång är aningen besk. Hoppas att det är något som går över, så att den är god fram i advent då det är dags att börja smaka på riktigt.

En plats i skuggan

Det är så varmt! De flesta har säkert längtat sig halvt tokiga efter högsommarvärmen, men inte jag. Det är inte min grej. Jag smälter ju bort snabbare än en mjukglass. Tur att det i alla fall finns lite skugga.

Bäst i går var när jag sa hur mycket jag saknade min älskade solsäng och maken spjälkade ena benet och lagade det andra med buntband – sedan gottade jag mig länge och väl i skuggan med iste och Karin Brunk Holmqvists senaste bok ”Kranvridarna” – en för tidig födelsedagspresent från makens bror med familj.

I dag ska det bli lika varmt så jag parkerar mig nog där dirket efter frukost med en ny mysig bok. Jag har ju redan diskat krukor och rensat ogräs bland rosorna. Resten av trädgårdsarbetet tar jag itu med när kvällssvalkan kommer.

Men in Trees

Jag har varit uppe alldeles för länge. Vaknade av att motorsågen drog igång hos grannen och nu verkar det som om männen som jobbar uppe i deras björkar fixar mer morgonsol åt oss. Härligt! Själv har jag hunnit äta frukost och läsa bok i skönaste hörnan, rensa en rabatt och plantera om hälften av blommorna jag köpte i går.

Det blev nämligen en riktigt bra dag i går trots den aningen sega starten. Jag rensade största blomsterrabatten, band upp växter som lagt sig under stormen och började flytta mina plantor med blå bergvallmo som jag sådde för två vintrar sedan.

Därefter blev det faktiskt lunch på bryggan. Det var lite blåsigt, men härligt ändå. Speciellt med tanke på de fina djurupplevelserna jag fick vara med om. Först kom snoken simmande alldeles intill och när jag hade tittat på den en bra stund så plaskade det till i vattnet – jag vände mig om och fick se fiskgjusen lyfta med en fisk i näbben, ruska vatten ur fjädrarna och försvinna över skogen. Bara några minuter senare svischade en liten hök förbi efter att just ha missat sitt högljutt tjattrande byte. Och så plötsligt fick jag syn på en gasballong som hade slitit sig och landat i grönskan. Jag knöt fast den i pakethållaren och cyklade hem med nytvättat hår i väldans kallt vatten.

Väl hemma for jag i väg till plantskolan i skogen. Maken ska snickra en pelargonställning till min födelsedag och då måste jag ju ha pelargoner att ställa på den. Och det var tur att jag åkte för tydligen så stängde de för säsongen. Det blev sju pelargonen av sorten calliope rose splash, en mörkrosa mårbacka och en röd million bells. Efter tacomys och brittisk deckare blev det ett sent och underbart härligt kvällsdopp.

Och nu då?

Nu börjar jag känna mig riktigt utvilad. Så utvilad att det kanske börjar bli dags att göra något annat än att lata sig. Fast katten håller inte med – hon tycker att vi ska slumra i varsin soffa resten av semestern.
 

Frågan är vad jag ska hitta på? Allting är ju planterat. Jag skulle kunna åka till skogen och leta kantareller. Eller diska några krukor. Eller rensa lite ogräs. Besöka plantskolan i skogen och se om de har några pelargoner kvar.



Allra helst skulle jag nog vilja läsa bok på bryggan och titta på båtarna som glider förbi, men det blåser fortfarande rätt hårt. Fast kanske att det är lä där nere i viken. Vinden är ju ostlig.
 

Först ska jag dock göra te i kannan "Summer" som jag i går kväll fick i för tidig födelsedagspresent av svärföräldrarna och äta frukost. Sedan får vi se. Hela dagen ligger ju där framför mig som ett oskrivet blad.