Långt borta

Det smattrar mot taket i vinterträdgården och då och då kommer blåsten som ett riktigt vargavrål runt knuten. I går morse var det -3,3 grader när jag klev ut genom dörren och nu ska det bli ännu kallare i ett par dagar. Och här sitter jag och längtar tillbaka till semestern som jag kom hem ifrån för en och en halv vecka sedan.

Jag vill tillbaka till djungeln, djuren, växterna, värmen, solen, haven och det fantastiska Costa Rica.

Just den här gången handlar Underbara onsdag inte så mycket om odling, men vill du se bilder från semestern och en alldeles sagolikt vacker natur som kan du gå till bloggen ”I sengångarens land”. Hoppas att du blir inspirerad och också bestämmer dig för att ta en tur till paradiset.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Hallå våren!?!”.

Sileshår och sorgmyggor

På förra årets Nordiska trädgårdar köpte jag två köttätande växter och fick med mig två på köpet – de var så små att de inte syntes i krukan, men efter några månader hade jag utöver mina flugtrumpeter även en venusfälla och ett sileshår. Trevligt och oväntat! I veckan upptäckte jag att sileshåret är alldeles prickigt av sorgmyggor. Det kanske inte vore så dumt att skaffa fler plantor och ställa en på varje ställe där jag har sådder.

Att bada i pollen

Jag njuter i solsängen med ett helt berg av filtar och nya trädgårdsböcker. Och så plötsligt hör jag den första humlan för i år mitt i all bofinkssång. Det är nästan så att jag också vill ta ett dopp i närmaste pollenfyllda krokuspool.

Nordiska trädgårdar

Finaste monstern, i mitt tycke.

I går var det äntligen dags för Nordiska trädgårdar. Jag gick upp klockan fem för kunna hänga på låset och det var tur för i år tror jag att det tätnade ovanligt tidigt i gångarna och i parkeringshuset var det nästan fullt när kollegan Micke och jag svängde in vid kvart i nio.

 

Den här måste jag nog härma ... ska bara lära mig att svetsa först.

Vi gjorde ett jobb till tidningen på plats, men var främst där som ”privatpersoner”. Det blev en riktigt trevlig dag, men vi slogs precis som förra året av hur mässan krymper och krymper. Och jag tycker inte att den håller samma höga kvalitet som tidigare. Tyvärr!

 

Men det fanns många guldkorn. Bäst var att träffa bloggvänner som jag tidigare bara haft kontakt med i cyberrymden. Så roligt att få se hur dessa människor ser ut på riktigt och att få kramas IRL. Nu blir det ännu roligare med dessa bloggkontakter. 

Helt klart snyggast på hela mässan!

Jag blev riktigt salig när jag plötsligt fick se en mimosabuske på en vagn. Den fick följa med hem och nu doftar det vansinnigt gott i vinterträdgården. Mimosa fanns ofta som snittblomma hos farmor när jag var liten och jag har alltid älskat de gula bollarna och de den där ljuvliga doften.

Ett annat fynd var en rostig obelisk som jag hittade när jag nästan hade gett upp hoppet och det var dags att åka hem. Men … i sista montern stod precis en sådan som jag letade efter. Den ska genast tas i bruk till klätterpelargonerna som nu har väntat på omplantering ett bra tag.

 

Bilderna är tagna av Mikael Svensson.

Stunder av lycka

Jag vet inte om jag är så bra på lycka. Jag är i och för sig oftast glad, men det är definitivt inte så att jag går omkring och känner mig lycklig hela tiden. Eller jo, jag är nog rätt lycklig – kanske är det så att mycket vill ha mer?

Tänk så skönt det vore att aldrig behöva oroa sig, att inte ta åt sig och att bara låta tråkigheter försvinna upp i tomma intet, att bara minnas det goda och att hela tiden tänka glada tankar. Fast det låter inte särskilt realistiskt att kunna ha det så och ibland kan jag känna mig avundsjuk på människor som är nöjda. För det är nog snarare det jag är mindre bra på – att vara nöjd. Jag vill hela tiden framåt, se mer, lära mig mer, utvecklas och få chansen att testa ännu en grej.

Lycka är att den övervintrade tomatplantan nu når mig till halsen och har fått tomater som än så länge är stora som flirtkulor.

Lyckliga stunder är det dock gott om. En lycklig stund var i söndags när jag kom hem och såg hur mycket sådderna har växt medan grannen på andra sidan skogen skött om dem. Chilisarna har börjat sätta frukt och det är hög tid att plantera om tomaterna. Den sysslan kommer nog att skapa lyckokänslor. Och så besöket på Nordiska trädgårdar i morgon – det blir definitivt en höjdpunkt av lycka!


Vill du också vara med i "Underbara onsdag"? 

Reglerna är enkla:  
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.


Nästa veckas tema är ”Långt borta”.

Vackrast som bukett

Jag tror att det är så här jag tycker allra bäst om mina amaryllisar – en bukett. Det blir mycket maffigare så än en stängel som sträcker sig så högt upp den bara kan ur en kruka. Jag har också en känsla av att de står sig längre när de klipps av och ställs i vatten.

Inte riktigt som på bilden

Picote var sist ut hos mig. Det dröjde ända till den 10 februari innan den slog ut. Det här var den sort som jag hoppades mest på, men den höll inte riktigt vad bilderna lovade. Blommorna är mindre än vad jag hade trott. Det gör ingenting. Däremot så hade jag hoppats på att det vita verkligen skulle ha en röd kant. Min blomma har röd kant på en del blad, men inte över allt. Gissar att det gäller att få tag i en riktigt prima lök med de anlagen – den på bilden som gjorde reklam för sorten var uppenbarligen av prima kvalitet.