Årets första sittning i växthuset

Jag har nio fågelmatare samt spridda talgbollar i trädgården. Samtliga matare är fyllda till bredden och nu ska jag räkan fåglar en stund. Men varken solrosfrön, jordnötter, talgbollar, slaktrester från grannens kalvar, rapsfrö, äpplen eller hasselnötter verkar locka fåglarna i dag. Är kanske för sent ute.

Men jag har det bra i alla fall. Jag sitter i växthuset för första gången i år. Snön är bortrakad från taket, solen strålar, kaminen susar och jag sitter på en värmefilt.

Hoppas att maken ska tycka att det är härligt nog för lunch här ute när han kommer tillbaka från sin tur i längdspåret inne i byn – det där spåret som är så brant att jag aldrig mer sätter en längdskida där.

Vinterträdgården är verkligen underbar, men växthuset är fortfarande mera ute. Jag verkligen njuter av värmen, friskluften och ljuden runt omkring.


PS! Jag undrar förresten vad som hände här utanför i natt. Jag kom hem riktigt sent och vädrade som vanligt innan jag kröp ner i sängen. Pärlugglan hoade ute i mörkret och så plötsligt hördes flera skrik i ren dödsångest. Vet inte om det var en hare eller ett rådjur som fick sätta livet till och eller vad det var som jagade det stackars livet, men fy så rädd jag blev. Maken hade nog kunnat tänka sig att rea ut mig rätt billigt där ett tag när jag fegade ur totalt och ville sova närmare än ett frimärke.

Gult är inte alls fult

I måndags intervjuade jag en trädgårdsmästare om hennes liv och leverne. Plötsligt sa hon att folk sedan något år har fått för sig att gult är fult och att gult inte går an när det ska till att köras vårblommor.

Märkligt!

Gul lyser ju upp och kan vara hur fint som helst. Funderar på om jag inte ska vara motvalls och satsa på extra mycket gult till våren – det är ju alltid trevligt att få känna sig lite unik.

I dag är det tema ljusgult i Charlottas trädgård. Jag har inte så mycet som är just ljusgult, men gult finns det i alla fall lite grann av och när solrosorna blommar i sommar så hoppas jag på ett litet hav av gult.

Sommarens finaste stund

Det här är inte bara sommarens favoritbild, utan även ett av de härligaste tillfällena i somras. Jag skrev ett blogginlägg när jag satt där och även om jag använde bilden vid ett senare tillfälle så blev aldrig inlägget publicerat. Som tur är blev det sparat och kan användas nu i stället:

Jag har svept in mig i en ullig filt och kurar på terrassen medan solen dalar i guld och daggkylan sakta smyger sig närmre. Fukten doftar jord och lite höst när den börjar stiga upp ur marken. Borta bland träden försöker kajorna komma till ro och på åkern, där solen fortfarande värmer, hörs knirpet från sommarens sista svalor. Jag är så tacksam över att kunna sitta här och se rådjuret beta borta vid skogsbrynet och för humlan som bökar runt i en stockros och flyger vidare till solhattarna. Gässen har börjat kackla nere vid sjön och jag har sittut på bryggan i flera timmar och inte gjort annat än att titta på fiskarna där under ytan. Det prasslar till i luften. En trollslängda. Den verkar ha fattat tycke för min gula klänning och försöker landa i smocken. Det är mitt emellan kväll och skymning, mellan sommar och höst och lupinerna har åter börjat blomma.

Alla chilisar är omskolade

I går hade jag lite huvudbry. Det var definitivt dags att plantera om chili och paprika, men med sex minusgrader så är det ju inte bara att knalla ut till boden med plantorna – de skulle hinna frysa ihjäl innan de fick komma in i värmen igen. Jag försökte komma på om jag hade något isolerat med lock som jag kunde frakta dem i, men där gick jag i bet.

Till slut hämtade jag en stor balja med jord, omskolningskrukor och en stor planteringsbricka med höga kanter. Sedan slog jag mig ner med grejerna i vinterträdgården och satte igång. Hur jag hade trott att jag skulle få plats med alla omplanteringar vet jag inte riktigt. Alla chilisar och paprikor fick turligt nog plats under lysröret (med lite vilja och våld), men pelargonsticklingarna och blyblommorna som också skolades om fick nöja sig med en ljus plats i vinterträdgården.

Det börjar nog faktiskt bli dags att inse att odlingssäsongen är här på allvar och att det är dags att ta fram det tunga artilleriet – odlingstunnlarna.

Mitt bästa knep

Sedan jag för en vecka bestämde den här veckans tema ”Mitt bästa knep” så har jag funderat och funderat på om jag egentligen har några knep. Jag har säkerligen fler knep än jag är medveten om, men när jag har försökt att tänka på knep så har det bara varit blankt i huvudet.

Ett knep som jag själv fick lära mig i höstas och som jag ska testa den här säsongen är att endast ta frö från de allra finaste chiliplantorna och att på dessa välja ut de största och finaste frukterna. Det är ett sätt att skapa allt finare plantor och frukter. Det gäller självklart inte bara chili utan alla växter som ska förökas med frö.

Hur som helst så ska det bli spännande att ha det i bakhuvudet när det är dags att ta frö i sommar.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Vinterpyssel”.

En doft av citronblom

Nu har citronträdet börjat öppna sina blommor. Än så länge måste jag gå riktigt nära för att känna doften, men snart kommer den nog att ligga som ett bedövande täcke över hela vinterträdgården. Några flitiga bin vore inte alls dumt just nu.

Isiga tappar

Jag älskar istappar, men det är så sällan det blir några. I alla fall tills nu. Vinterträdgården verkar vara den perfekta istappsmaskinen. Det blir varmt upp mot taket, snön isolerar en aning ovanifrån och så blir det rännilar av vatten som blir till långa fina tappar. Naturen slår vilket glasbruk som helst!