Sommarens finaste stund

Det här är inte bara sommarens favoritbild, utan även ett av de härligaste tillfällena i somras. Jag skrev ett blogginlägg när jag satt där och även om jag använde bilden vid ett senare tillfälle så blev aldrig inlägget publicerat. Som tur är blev det sparat och kan användas nu i stället:

Jag har svept in mig i en ullig filt och kurar på terrassen medan solen dalar i guld och daggkylan sakta smyger sig närmre. Fukten doftar jord och lite höst när den börjar stiga upp ur marken. Borta bland träden försöker kajorna komma till ro och på åkern, där solen fortfarande värmer, hörs knirpet från sommarens sista svalor. Jag är så tacksam över att kunna sitta här och se rådjuret beta borta vid skogsbrynet och för humlan som bökar runt i en stockros och flyger vidare till solhattarna. Gässen har börjat kackla nere vid sjön och jag har sittut på bryggan i flera timmar och inte gjort annat än att titta på fiskarna där under ytan. Det prasslar till i luften. En trollslängda. Den verkar ha fattat tycke för min gula klänning och försöker landa i smocken. Det är mitt emellan kväll och skymning, mellan sommar och höst och lupinerna har åter börjat blomma.

Alla chilisar är omskolade

I går hade jag lite huvudbry. Det var definitivt dags att plantera om chili och paprika, men med sex minusgrader så är det ju inte bara att knalla ut till boden med plantorna – de skulle hinna frysa ihjäl innan de fick komma in i värmen igen. Jag försökte komma på om jag hade något isolerat med lock som jag kunde frakta dem i, men där gick jag i bet.

Till slut hämtade jag en stor balja med jord, omskolningskrukor och en stor planteringsbricka med höga kanter. Sedan slog jag mig ner med grejerna i vinterträdgården och satte igång. Hur jag hade trott att jag skulle få plats med alla omplanteringar vet jag inte riktigt. Alla chilisar och paprikor fick turligt nog plats under lysröret (med lite vilja och våld), men pelargonsticklingarna och blyblommorna som också skolades om fick nöja sig med en ljus plats i vinterträdgården.

Det börjar nog faktiskt bli dags att inse att odlingssäsongen är här på allvar och att det är dags att ta fram det tunga artilleriet – odlingstunnlarna.

Mitt bästa knep

Sedan jag för en vecka bestämde den här veckans tema ”Mitt bästa knep” så har jag funderat och funderat på om jag egentligen har några knep. Jag har säkerligen fler knep än jag är medveten om, men när jag har försökt att tänka på knep så har det bara varit blankt i huvudet.

Ett knep som jag själv fick lära mig i höstas och som jag ska testa den här säsongen är att endast ta frö från de allra finaste chiliplantorna och att på dessa välja ut de största och finaste frukterna. Det är ett sätt att skapa allt finare plantor och frukter. Det gäller självklart inte bara chili utan alla växter som ska förökas med frö.

Hur som helst så ska det bli spännande att ha det i bakhuvudet när det är dags att ta frö i sommar.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Vinterpyssel”.

En doft av citronblom

Nu har citronträdet börjat öppna sina blommor. Än så länge måste jag gå riktigt nära för att känna doften, men snart kommer den nog att ligga som ett bedövande täcke över hela vinterträdgården. Några flitiga bin vore inte alls dumt just nu.

Isiga tappar

Jag älskar istappar, men det är så sällan det blir några. I alla fall tills nu. Vinterträdgården verkar vara den perfekta istappsmaskinen. Det blir varmt upp mot taket, snön isolerar en aning ovanifrån och så blir det rännilar av vatten som blir till långa fina tappar. Naturen slår vilket glasbruk som helst!

Mysig slädfärd

Här kommer en bild från slädfärden. Fröding var inte så där värst supersugen på att dra oss, men det var trevligt. Fast det blir lite kallt att sitta still, så det var väldigt skönt att komma hem och krypa ner i ett riktigt varmt bad. Kommer nog att sova mycket gott i natt!

Mandariner och slädfärd

Jag köpte ett mandarinträd i måndags. Det såg så härligt ut. Jag var rätt säker på att frukterna skulle vara hårda och surare än citroner, men jag hade inte för avsikt att äta frukterna – de är ju så fina där de hänger.

Men så plötsligt låg det en frukt på golvet. Vet inte om katten har varit där och boxat lite. Till min förvåning så är det en av de godaste mandariner jag någonsin har ätit. Inte så söt, men så smakrik. Passar mig som inte gillar de sötaste sorterna perfekt. Hoppas nu bara att jag kan få fram lika goda mandariner när trädet är i min vård.

Nu ska jag pulsa i väg till grannen på andra sidan skogen. Jag hade ingen lust att lämna sängen i dag, men när jag blir inbjuden på sconesfrukost med löfte som slädfärd hem så känns sängen plötsligt väldigt ointressant.