Dags att börja tro

Tjohoo!!! Jag har äntligen förstått hur pop up-boxarna fungerar. Vattningsmässigt, alltså. Förra året var jag så frustrerad att jag skrev till Nelson Garden och frågade hur de egentligen är tänkta att fungera, men hon som svarade sa att hon inte riktigt visste. Sedan dess har jag varit lite sur på boxarna. Men nu, som sagt – äntligen. Hittade trixet i en bok. Det är den där kapillärkraften som jag i teorin förstår men som jag i praktiken inte litar på. När håligheterna har fyllts med jord, så är det bara att hälla vatten i underredet och vänta. Efter en stund är ytan faktiskt fuktig. Då är det bara att hälla av vattnet. Helst fantastiskt! Jag har hela tiden tänkt att det nog behövs lite rötter för att vätan verkligen ska vandra uppåt, men tydligen inte.

Pluttar i pluggarna

Det låter kanske helknäppt, men nu har jag stirrat på Snuttens pluttar bra länge och funderat på om de går att använda som gödsel. Vet inte hur mycket näring det är i kaninbajs, men det är ju frestande med hemkörd, pelleterad gödning.

Främst hamnar nog pluttarna i pallkragarna, men jag testar i mina pop up-boxar också. De är ju så besvärliga att fylla – i alla fall om man ska bottna med bra jord och toppa med såjord. Så nu har jag sått två brätten med dahlior och kattmynta. Hälften av pluggarna har två kaninpluttar i botten.

Det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad. Hoppas givetvis att jag ska få kraftiga och fina plantor i de kaningödslade pluggarna.

Äntligen en kamin i växthuset

Jag har drömt om en kamin i växthuset i flera år. Och nu äntligen. Har hela tiden tänkt att jag ska ha en vedeldad kamin, men vill inte ta bort ett fönster för uttag till skorstenen. Vill också att kaminen ska gå att flytta på sommaren när växthuset invaderas av blommor. För en vecka sedan började jag leta kaminer och råkade få syn på en gasolkamin som ser ut som en ”en riktig” kamin. Den är dessutom flyttbar. Hoppas att den ska sprida skön värme och förlänga säsongen och kanske även förgylla småruggiga kvällar i sommar.

Highway to ...

Det här är en motorväg. En motorväg för harar. Den börjar nere vid spökkullen och slingrar sig i en allt bredare S-kurva ända tills den passerar traktorspåret. Det är då den blir riktigt bred. Och så skutt över diket och raka vägen fram till fågelbordet för nattens skörd av solrosfrö. Ska lägga grenarna från päronträdet här och hoppas att haren tycker det smakar riktigt kalas. Jag antar att belöningen blir nya små harungar som sitter och viftar med öronen i tomma krukor och äter friskt av klematis och violer. Men, men …

Hårt tuktad

Så här blev det. Jag tuktade rätt hårt och hoppas att trädet inte ska hämnas militärklippningen genom att kasta av sig barken och dö.

Att tukta ett penntroll

Ser ni penntrollet? Jag hade tänkt göra som förra vintern och klippa några grenar då och då. Men kaninen fick så mycket ask från skogen att det inte riktigt behövdes och sedan glömde jag. Nu ska här klippas, sågas och tuktas. Vatten- skotten ska bort, kronan ska klippas in och inga grenar ska spreta så lågt att det blir som förra året då jag nästan petade ut ögonen på mig själv. Vill ha en grönskande liten krona där fåglarna kan bygga bo och gömma sig för höken.

Här går det undan!

Oj, det har redan börjat växa ut en frukt på mina fireworks. Hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det skulle kunna gå så snabbt med chilin!