Chilin vill blomma

Mina chilisar växer så att det knakar och har börjat sätta knopp. Egentligen borde jag väl ta bort knopparna, men på någon planta vill jag nog behålla dem för att se hur det går. Det vore ju roligt med tidig frukt.

Döda blommor

Det är så fint med primulor, men är det någon som vet hur man sköter om dem så att de klarar sig i mer än en vecka? Längre än så står de visst inte ut här hemma hos oss.

Min drake har slagit ut

Tänk så fast man kan vara i föreställningar om hur saker och ting ska vara. Amaryllis måste ju inte nödvändigtvis vara en julblomma. I rabatten blommar den mitt i sommaren och att den blommar till jul när den köpts i affären beror på att den har manipulerats för att kunna blomma just då – det är mycket ljus, kyla, värme och kemi i blomsterbranschen. Och trots att jag är medveten om allt detta så har jag svårt att njuta av den här fina blomman som nu strålat mot mig i en vecka. Fy mig! För den är ju jättefin den här underbara Double Dragon som jag fick av min holländska väninna fredagen före julafton. Jag får helt enkelt träna mig i att tänka mindre konventionellt.

Drömmer om vintervärme

Soliga kalla dagar som i går och i förrgår önskar jag att jag hade en växthus med inbyggd braskamin så att jag kunde elda varmt och sedan sitta där i solen och njuta av min egenskapade låtsasvår. Eller – den absoluta drömmen – en vinterträdgård med mjuka soffor att sjunka djupt i medan solen vräker ner över fikonbuskar och citronträd.

Krasslig pippi

Jag är antagligen felprogrammerad. Bebisar är gulliga och jag lånar dem gärna en liten stund, men jag har aldrig drömt om en egen. Djur däremot. Och då i synnerhet deras ungar. Jag skulle kunna ha hur mycket djur som helst och längtar alltid efter att få ta hand om.

I morse var det en pippi som såg ruggig ut under fågelbordet och som satt där alldeles för länge. Trots att jag fick fågelloppor efter en hjälpinsats förra vårvintern, kunde jag inte låta bli att gå ut för att se hur den lilla grönfinken mådde. Inte ett dugg bra, eftersom jag utan problem kunde plocka upp den. Funderade på hur bra det var att jag tog in den i värmen − jag vill ju inte förlänga lidandet om fågeln ändå ska dö. Å andra sidan skulle jag hellre vilja dö varm än halvt ihjälfrusen. Så pippin fick sitta i duschkabinen i lilla badrummet. Den fick mat och vatten, men somnade så fort jag hade tagit in den.

Jag somnade också. Och väcktes av katten två timmar senare. Gästen hade tydligen piggat på sig och katten jamade mig i ansiktet för att jag skulle släppa in henne i badrummet. Vilket jag inte gjorde. Men pippin verkade pigg. Jag satte den i solskenet i rosbusken närmast fågelmaten. Först satt den stilla och burrade upp sig, men efter en stund började den hoppa runt och flög sedan sin kos. Kanske dör den i alla fall, men jag hoppas att den lilla stunden i värmestugan hjälpte och att pippin får fortsätta flyga mot våren.

Resan till Ribston

Till jul finns det alltid ett bokbord på tidningen. Böcker som förlag skickat och som inte har blivit recenserade. Vi cirklar som gamar kring det där bordet och får ta tre böcker var i första vändan. När det är dags för en andra vända är folk inte lika intresserade, men visst går vi där och letar.

I den där andra vändan hittade jag en bok som jag genast nappade åt mig på grund av det vackra omslaget. Det fick mig att tänka på Viveca Lärn. Det var ingen Lärn-bok, utan en bok skriven av Christel Kvant. ”Resan till Ribston” heter den. Några förväntningar hade jag inte. Det var ju en bok som blivit kvar. Som ingen velat ha. Trots det fina omslaget. Hemma hamnade den i ett skåp.

Bara några dagar senare såg jag Eva Robild skriva om den på Facebook. ”Trädgårdsskribenten Christel Kvants debutroman Resan till Ribston. Med ett äpple i titeln kan det inte bli fel.” Åh. Skriven av en trädgårdsmänniska alltså. Spännande. Och en äppelsort. Läste annat då, men bestämde mig för att den där boken skulle bli läst. I går kväll började jag och skrattade högt redan på första sidan. Nu är boken slut och den var så bra med både lust och svärta. Längtar efter att få läsa mer och känner mig väldigt nöjd med att ha plockat en bok med ett äpple i titeln.

Näckrosen frös bort

Min vita näckros har hängt med i flera år, men den var inte jätterolig. En eller ett par näckrosor per sommar var allt den fick.

I höstas velade jag lite fram och tillbaka om hur jag skulle göra. Ta in den i boden eller slänga den. Den plötsliga kylan och det dåliga minnet hjälpte mig. Kan inte tänka mig att den har överlevt i min bottenfrusna tunna.

Till våren blir det en ny näckros. Vet inte vilken sort än, men ska satsa på någon som ger många små blommor – precis som min lilla röda i zinkbaljan på terrassen. Någon som har tips på en riktigt fin näckros som blir max 80 centimeter hög?