Juice från trädgården

Jag har haft lite dåligt samvete för druvklasarna i växthuset. Vi har ätit och ätit och ätit och nu har de börjat torka ihop. Trist. Där inne är det ju inga djur som kommer åt att äta av dem. Men i går fick jag en stor korg med äpplen av en kompis och när jag kom hem med den plockade jag ner de flesta av klasarna och stoppade rejält med druvor och äpplen i råsaftcentrifugen. Åh, så gott. Långt över förväntan. Nu önskar jag plötsligt att jag hade ett helt växthus till fullt med vindruvor.

Aj, aj, aaaaaj!!!

Oj, oj. Klarade knappt av att stappla från fåtöljen till sängen. Måste bli flitigare på gymmet så att jag orkar med trädgårdsarbetet. Benen svider, fötterna värker. Känns som om jag har gått tre pump-pass på raken. Har tagit ett par panodil och önskar att det var morfin :/

I natt blir det riktigt kallt

I natt lär det bli riktigt kallt. Jag har varit ute och grejat hela eftermiddagen och redan vid halv sex kände jag hur temperaturen störtdök. Men både jag och elräkningen kan vara lugna. Alla chiliplantor är iordninggjorda och inflyttade i boden – den är både isolerad och har värme. Jag har dessutom gjort upp med sommaren och slängt ut alla hoar med tomater, gurka och paprika ur växthuset. Snälla maken körde dem till komposten och har till och med diskat ur dem. Alla dahlior är inburna i växthuset, där en frostvakt som mest cirkulerar luften kommer att gå i natt. Sex land är insvepta i fleecefiltar. Till helgen hoppas jag att vi ska kunna skrubba växthuset från topp till tå och fixa det sista i trädgården – sedan får det vara höst med innepyssel och massor av mys i tv-soffan.

Vilken tur!

Nötväckor, bergfinkar, blåmesar och pilfinkar flockas kring fågelborden vi satte upp i helgen. Taket till blomsterboden är vitt och på vindrutan är det en rejäl skorpa som jag skulle ha fått skrapa bort om det hade varit jobbdag. Vilken tur att jag bestämde mig för att ta fram filtarna i går!

Frost i natt?

Jag undrar hur kall natten tänker bli. Himlen var isigt blå och vansinnigt vacker innan mörkret föll. För säkerhets skull har jag varit ute med filtar till pelargonerna och maken har hängt in amplarna i växthuset där frostvakten är inställd på åtta grader. Hoppas blommorna ska klara sig de kommande tre dygnen då temperaturen ser ut att kunna dala rejält.

Min första majs

När vi kom hem från fika hos vänner i dag upptäckte jag att solroslandet till slut står i full blom. Det är mest grannarna som får njuta av utsikten, eftersom landet ligger i fel läge för oss, men det är ändå trevligt. När jag gick dit för att titta hittade jag tjocka kolvar på majsplantorna. Jag hade inte trott att det skulle bli något, eftersom de kom i gång så sent, men när jag skalade kolvarna upptäckte jag en finfint smörgul insida. Nu känner jag mig pösigt stolt. Har bara försöka odla en miniatyrvariant tidigare, så det här är mitt allra första försöka att odla ”riktig” majs. Var tvungen att provsmaka direkt, så maken och jag kokade till lunch och åt i växthuset. Så gott! Krispiga och riktigt söta. Tänk vilken glädje man ändå kan ha av sin trädgård.

Nu måste jag få gnälla av mig

Trädgård är ju vansinnigt roligt. På våren. Och sommaren. Och i tanken på när snön ligger som djupast i januari och februari och sådderna går att dra igång inomhus. Men nu, på hösten, är det bläääääää!

I onsdags kände jag mig frisk nog för att klippa lite med sekatören, men varje gång jag stack näsan utanför dörren började det regna som på beställning. Det blev städning av blomsterboden. Nu är den så prydlig att jag nästan har lust att släpa dit grannarna bara för att visa hur fantastiskt fint det har blivit. Och lite roligt var det – skillnaden märktes ju verkligen.

Men nu är hela trädgården kvar. Solen skiner och det är ju trevligt, men det blåser halv storm. Blev iskall de två timmar jag ägnade åt att klippa hortensia och rensa en tredjedel av stora blomsterrabatten. En tredjedel. Det är massor kvar och det är så triiiist. Men jag vet ju att jag har igen det i vår.

Förra året lät jag vissna blommor står kvar – det skulle ju vara så snyggt när frosten strödde sina rosor över dem och dessutom skulle de vara ett bra skydd för småfåglarna. Det blev bara fult. Såg inte en fågel som försökte gömma sig i de vissnade echinaceorna och dessutom fick jag extraarbete i vår – en rabatt med färgglada vårblommor och vissna, ruttnande blomstänglar var ingen fin kombination. Nu är jag inne och värmer mig framför brasan. Ska nog krypa ner i badkaret efter lunchen i väntan på kvällens krabb- och musselfest. Ska nog tänka ut en strategi för resten av trädgården också. En kvar om dagen, kanske. Då kan det väl inte nattning av trädgård kännas som en övermäktig uppgift? Eller!?!