Salta bönor

Jag höll nästan på att glömma mina sojabönor. Hade jag kommit ihåg dem för ett par veckor sedan så hade de varit perfekta, men jag glömde. Ända tills i dag. Rätt många var fortfarande gröna, men alltför många har gulnat. Men jag har förvällt de gröna en minut och strösslat flingsalt över dem. Det blir finfint snack framför teven!

JAG VILL INTE!!!

Vädret är inte på min sida i dag. Solen skiner! Och allt jag vill ha är storm och regnoväder. För jag vill få vara inne, ligga kvar i sängen och helst få någon snäll människa att bära in dvd-spelaren så att jag kan mysa ihop med någon feelgood-film. Jag kommer till och med på mig själv med att önska lite feber bara för att få stanna kvar i sängen. Men solen skiner och det dåliga samvetet rycker i täcket. Jag kan ju inte ligga här och trycka som om jag väntade på att det skulle bli en ny arbetsvecka full av måsten. Jag är ju ledig och borde gå på någon konstrunda eller åtminstone göra en picknick och bege mig ut i naturen. Inte ligga här och låta livet förflyta.

Så jag säger tack, tusen, tusen tack, välsignade växthus. Hade det varit varmt i luften, så hade det varit fullständigt legitimt att dröna på bryggan hela dagen. Jag hade inte ens behövt öppna min bok. Jag hade bara kunnat ligga där med näsan mot värmen. Men jag har ju mellantinget. Mitt underbara klorofyllhus där det känns som att jag är ute i solen, men slipper blåsten. 27 grader, solsäng, kudde, bra bok, brev att läsa inför skrivarkursen jag ska på nästnästa vecka, smaksatt mineralvatten, ett tak fullt med vindruvor och nästan inget dåligt samvete. Här ska jag fortsätta att bete mig som en slö tonåring hela dagen, eller i alla fall tills jag verkligen blir sugen på att göra ”någonting vettigt”.

Festliga blommor

Om en liiiten liten stund ska min första cupcakebeställning hämtas. Kakorna ska gå på 40-årskalas och jag hoppas att de ska uppskattas. Så här blommigt har det inte varit på hela veckan. Kanske kan det bli blommigt på riktigt i helgen :)

Det räcker gott

Ännu en onsdag utan en aning om vad jag ska ha till lunch. Kyckling och pasta fanns hemma, men kändes rätt torftigt. Har ännu en gång anledning att känna mig tacksam för trädgården. Mangold, sallat, tomater, gurka och lite lök kommer man långt med. Nu är det bara pastan och kycklingen som ska blandas i.

Scarlet O'Hara

Min Scarlet O’Hara har inte riktigt velat vara med i sommar. Den tittade upp ur jorden och bestämde sig för att inte bli mer än en decimeter. Och så har den sett ut hela sommaren. Men nu, plötsligt, har den fått fart och börjat växa. Den vräker sig över krukans kanter, slingrar sig uppför en stol och tycks just nu vara på väg mot tomatplantorna via bord och min låda med trädgårdsredskap. Det känns nästan som att ha besök från en djungel.

Nära till maten

Jag har haft en underbar dag. I förmiddags bakade jag cupcakes till mitt livs första beställning. Nu är själva bakverken färdiga – bara frosting och blingbling som saknas. Ska bli så roligt att göra resten. Eftermiddagen har jag tillbringat på bryggan. 28 grader i solen och vindstilla. Så skönt! 16 i vattnet kändes helt okej, men några grader till hade inte skadat. Nu ser jag tyvärr ut som engelsmännen brukar göra efter första dagen på chartersemestern – solen tar uppenbarligen fortfarande. Jag är ensam hemma, eftersom maken har dragit till skogs och jag har ingen lust att laga mat. Vilken tur att jag är odlare och har ett växthus där tomatplantorna just nu ser ut som pyntade julgranar. Det får bli tomat och rödlöksallad med kassler och lite flingsalt. Inte alls dumt att mumsa på medan mörkret sänker sig.

Hoppas på majs

Jag trodde att jag var för sent ute med majsen. Det hände ju ingenting. Pygmégräs! Men nu har den plötsligt växt till sig och kolvar med burriga små vippor sticker ut från stammarna. Jag hoppas så att de ska fyllas med söta, krämiga korn, så nu går jag där och slår fröstänglarna mot varandra i ett försök att hjälpa dem på traven. Någon som vet hur man vet att man lyckats och hur man vet när det är dags för skörd?