Dags att så gurka

Så där, då var gurkorna sådda – Xin Tai, Suyo Long och Long Green Ridge. Jag har varit så fokuserad på tomaterna, att jag nästan höll på att glömma bort gurkorna. Och problemet med alla tomater jag sått är att gurkorna inte kommer att få plats inne i växthuset, så i år ska jag nog testa att ha gurkorna utomhus. Riktigt spännande ska det bli.

Här ska det bli gojibär!

Jag älskar gojibär. Maken tycker att de är beska, men jag gillar att de inte är lika söta som russin. Har en påse på jobbet och häller dem över bananskivorna jag brukar ha i yoghurten på morgonen. Synd bara att de är så dyra. Fast nu har jag skaffat mig en egen buske. Köpte den på en plantskola i går. Och i förrgår sådde jag frö till gojibär – eller bocktörne, som växten kallas. Det ska bli jättespännande att se hur det går med sådden. Är också nyfiken på om plantan kommer att blomma i år. Tänk att kunna skörda sina egna gojibär!

Första sparrisknoppen

Innan jag gick in i går tittade jag till mina odlingsklockor, och trots kylan så har en första sparrisknopp tittat upp ur jorden. Så härligt! Och så gott det ska bli. Borde vänta på att fler ska visa sig, men jag kommer nog inte att kunna hålla mig.

Värme efterlyses!

Det är åtta grader ute. Mitt på dagen! Och det är snart maj. Hm ... Det var inte riktigt så här jag tänkte mig att våren skulle bli. Det är ju dags att ta fram de stora foderhoarna som tomaterna ska slutplanteras i. Jag avvaktar ännu några dagar, men till nästa helg ska det minsann vara tomater utmed växthusets hela insida.

Snö i april ... igen

Näe, vad är det här? Snön faller över trädgårdens alla vitsippor och till sången från en ensam koltrast. Har Kung Bore möjligtvis inte förstått att det snart är maj och att jag vill dra igång min växthussäsong på allvar? Hrmf!!!

Sommaren slår ut

Det var inte alls dumt att gräva upp en akleja och sätta den i kruka Upptäckte i går kväll att första blomman har slagit ut. Det känns så somrigt!

En buske stack upp ur marken

När jag för några veckor sedan rensade i rabatten kring vårt gamla päronträd fick jag syn på en gren som stack upp ur jorden. Märkligt, tänkte jag och klippte bort grenen i tron att det var trädet som skickade upp skott ur marken. Men doften vid snittet var fel. Först kunde jag inte komma på varför den var så bekant. Efter en stund insåg jag dock att det var svart vinbärslukt jag kände. Förstår inte riktigt hur det plötsligt kan komma en gren från svarta vinbär vid päronträdet – vi har bott här i tre och ett halvt år och aldrig haft någon sådan buske. Fast nu blir det nog en. Efter ett par veckor i vatten hade kvisten fått finfina rötter. Den bor nu i en kruka och ser ut att trivas riktigt bra.