Första höströjet

I dag har maken och jag tillsammans jobbat elva timmar i trädgården. Första höströjet!

Maken har rensat blomsterrabatten kring terrassen och tvättat krukor, hinkar och hoar. Jag har röjt i växthuset. Alla gurkplantor är bortklippta, tomaterna tillsnyggade och i vissa fall bortplockade, golvet är dammsuget och flera växter har hamnat i komposten.

Jag har dessutom röjt och rensat i sparrislanden, ena solroslandet och i grönsakslanden. Mitt ena jordgubbsland var ett sånt virrvarr av utlöpare och kirskål att jag grävde upp alla plantor, ansade dem och stoppade tillbaka dem i prydliga rader. Det ser tyvärr ut som om jordgubbsland nummer två behöver samma behandling.

Texas Longhorn

− What kind of cows do you have in Sweden?
Det var en av de första frågorna jag fick när jag i början av 1990-talet kom till den lilla byn Normangee i Texas för att plugga. Då visste jag nog inte att det fanns andra kossor än biffkor och sådana där brunvita mjölkkor som man ser på den lilla chokladbiten med blått papper omkring.

I Texas fanns det visst fler sorter – inte minst de vita kossorna med magra ryggar som brukade springa efter mig när jag försökte jogga i ”farmors och farfars” hage. De häftigaste hette Texas Longhorn och fanns bland annat i en hage på vägen hem till min bästis. De var också rätt magra över ryggen och hade onaturligt långa horn. De hade nog sett naturligare ut på ett afrikanskt savanndjur.

Av någon anledning har den här fuchsian fått namn efter dessa köttkreatur. Visst − blomman är stor och de mörkrosa bladen är maffiga när de sticker ut, men kunde den inte ha fått namn efter något vackrare än en kossa?

Lökar och vårsug

I eftermiddag har jag skrivit på en text om vårblommande lökar och som ska publiceras i tidningen i mitten av september. Blir alldeles lycklig när jag tänker på att få plantera och på blomsterprakten som kommer om några månader.

I höst ska jag stoppa ner lökar i jorden kring mina fruktträd. Jag ska också testa att vika upp en flik av gräsmattan och lägga lökar därunder – tänk så fint det blir när de små blommorna tränger igenom i sin längtan efter värmande ljus.

Gammal och fin

Inte riktigt på topp längre. På väg att vissna ner, men ändå så fin. Känns lite trösterikt.

Röd och het?

Hungarian black heter den här chilisorten. Är det så konstigt att jag trodde att frukterna var färdiga när de var stora och nästan svarta? Men nu plötsligt har de blivit knallröda.

Hm … de smakade ingenting när de var svarta, frågan är om smaken har utvecklats med färgen. Jag gissar att den har det. Ska bara ta mod till mig innan jag kontrollerar hur det verkligen förhåller sig.

Solar och badar

Det är lite si och så med mina insatser i trädgården just nu. Jag skördar mest tomater, gurkor och en och annan klase med vindruvor.

Det jag verkligen ägnar min lediga tid åt är att läsa böcker på bryggan och att lapa i mig så mycket sol som möjligt. Där känner jag verkligen att det fortfarande är sommar − de små kluckande ljuden när vågorna slår upp mot träet, vassen som prasslar, ekollon som faller från eken och plumsar ner i vattnet och så alla kungssländor som flyger fram och tillbaka som helikoptrar. Häromdagen fick jag till och med sällskap av en liten ekorre som skuttade ut på bryggan.

I dag har jag haft ännu en bryggdag med massor av bad. När snöstormarna viner runt knutarna i vinter, ska jag tända en brasa och tänka på alla dessa minnen från sommaren.

Söt, men inte så god

Nu har jag äntligen fått smaka mina djungelgurkor! Jag har hört att de ska vara jättegod. Och att de inte alls ska vara god. Smaken är ju bekant som baken. Plantan är jättesöt och de yttepyttesmå gurkfrukterna är urcharmig. Men smaken … nja. Jag kan inte säga att djungelgurkorna är äckliga, men jag kan inte tugga i mig en frukt utan att göra en liten grimas. Smaken påminner om ”vanlig” gurka, men inte på något bra sätt. Ibland, när säsongen är fel, får jag hem gurkor från affären som inte alls är goda. Frukthuset brukar vara lite gultonat och det är så dessa små djungelgurkor smakar. Tyvärr.