Kanderade blommor

I går kanderade jag syrenblommor. Visst är det märkligt att man kan vara sugen på att göra en sak och att det tar flera år innan man får ändan ur vagnen? I alla fall är det så med mig. Men nu så. Längtar efter att få bjuda på tårta med mina kanderade syrenblommor.

Det här behövs:
Lätt uppvispad äggvita.
Strösocker – jag mortlade sockret för att få lite finare struktur.
En mjuk pensel – jag använde en akvarellpensel.

Pensla blommorna med äggvitan. Var noga så att hela ytan täcks. Ställ blomman upp och ner i sockret och tryck till en aning. Strö socker över blommans baksida.

Jag torkade blommorna på lägsta temperatur i min varmluftstork. Men det ska fungera lika bra i en vanlig ugn. Temperaturen ska ligga kring 40 grader och luckan ska stå på glänt.

Den jordgubbstid nu kommer

Första solvarma jordgubbarna plockade. De var inte ett dugg äckliga. Mmm ...

Vackraste ogräset

När jag var växte upp hade jag en favoritblomma i trädgården. En blomma som jag gärna kröp ner på knä för att titta på. Den var blå och växte till vänster om altanen. Då trodde jag att den hette Veronika, men senare fick jag lära mig att den heter teveronika och att vissa betraktar den som ett ogräs. Själv har jag lite svårt att förstå hur något så vackert skulle kunna vara oönskat − färgen är ju sagolik!

Att växten heter just teveronika, beror nog på hur den har använts. Så här skrev Carl von Linné i ”Flora svecica” 1755: Bladen lämpar sig bättre än bladen av Veronica officinalis (=ärenpris) till surrogat för te, då de är mindre stoppande.

Massor av nya blommor

Min stora förskräckelse i trädgården har varit den solstekta rabatten kring terrassen. När vi flyttade in bestod den av ett stort antal bukettspireor och tre barrkuddar.

Bukettspireorna har fått flytta till soptunnan. Vi har inte slängt dem, men de döljer soptunnan och gör något fult väldigt vackert. Där får de också växa hur mycket de vill – när de bodde i rabatten var jag ständigt där och klippte för att hålla dem lagom stora. Barrkuddarna har fått bo kvar. De verkar inte ha någon större lust att breda ut sig och ser rätt lustiga ut i all sin gröngula bullighet.

Jorden är tyvärr urtrist. Singel och massor av sand. Att gräva är hemskt. Klonk klonk säger det så fort jag försöker köra ner spaden. Men en och annat växt har fått flytta dit. Bland annat rosbuskar, echinaceor, julrosor och massor av vårblommande lökväxter.

Men … i går ändrade rabatten karaktär. Maken breddade delen som löper utmed terrassens långsida så att båda rabattsidorna är lika breda. Han bytte också ut jorden på vissa ställen. Jag tillförde en hel del benmjöl. Sedan hjälptes vi åt att plantera nästan allt jag fick med mig från Zetas och Peter Korn.

Allåkerbär “Sofia”
Bergnarv
Blognäva ”max frei”
Bräckan saxifraga corennie claret
Dockakljea
Dianthus neywood cream
Dianthus seren wen
Echinacea “Pink double deligt”
Echinacea “Green jewel”
Japansk akleja – blåvit och rosavit
Kattfot “rotes wunder”
Mattslöja med tunna rosa ränder
Pysslingnäva
Saxifraga hostii ssp rhaetica
Triften – armeria giraldii
Vit blåmatta – houstonia caerulea alba

Tror att det blir jättefint när allt har funnit sig till rätta och växt till sig lite. Flera av växterna är egentligen stenpartiväxter, men det tanke på jordmån och läget så tror och hoppas jag att det kommer att fungera.

Stor beslutsångest

Jag har en kanin på övernattning. Snutten. Jag har känt honom sedan ögonen öppnades. Och i påskas fanns han med på påskkortet jag tog. Åh, så gärna jag vill att han ska stanna hemma hos oss. Men kommer det att fungera?

Riva är försiktigt avvaktande. Hon har jagat honom två varv runt buren, men andra gången var det Snutten som vände och tog ett steg fram mot katten. Då hoppades hon högt och drog sig undan. Hon verkar tycka att det är väldigt spännande och det vore väl trevligt med en kompis till henne!?!

Men hur blir det när kaninen upptäcker kattluckan och vill gå in i huset? Det är ju en utekanin. Och hur får jag katten att sluta äta kaninpellets? Riva vägrar i princip allt utom sitt torrfoder och piggelin (när hon kommer åt), men kaninpellets mofflar hon typiskt nog i sig med god aptit.

Å andra sidan kommer kaninen att hålla efter gräset i kattgården och fixa ekologiskt gödsel. Det tål att sova på!

Blommande byggställning

I går firade maken och jag 15-årig bröllopsdag. Det blev en tur till Göteborg med god mat och övernattning på ett riktigt lyxigt hotell.

I dag har vi gått en sväng i Trädgårdsföreningen. Har varit i Göteborg så många gånger och alltid velat gå dit, men inte kommit till skott. Och så såg jag en fin byggställning vid Victoriapassagen – fin eftersom någon hade förskönat den med murgröna och nejlikor. Rolig idé! Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men det blev ändå en bild med makens gamla mobiltelefon.

Bäst ändå var nog besöket i Peter Korns trädgård en bit ifrån Landvetter. Fick tipset att åka dit när jag var på Zetas i söndags och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Vilket ställe! Önskar verkligen att kameran hade varit med. Är överförtjust och tänker definitivt återvända – fast nästa gång tänker jag ta med en picknickkorg och verkligen njuta av denna undangömda härlighet!

Mer Medelhav i växthuset

Hå hå hå! Jag skruvar ner mig själv i soffan och riktigt gonar mig. Eva Rönnbloms nya bok ”Medelhavsväxter i kruka” väcker lilla Vill Ha, som bor rätt så ytligt i mig. Citronträd, fikon, bougainvillea, blommande rosmarin, olika sorters oregano och mycket, mycket mer.

Så fort jag ser ett stort apelsin- eller citronträd på plantskolan så dras jag dit som en magnet. Brukar roa mig med att fråga maken vad han tror att de kostar. Sedan svimmar vi lite båda två. Det är tur att vi inte har plats för några giganter. Fast ett litet citronträd kanske. Eller ett fikonträd. Bladen är ju få fantastiskt fina.

Den här boken är jättebra. Äntligen får jag svar på hur jag ska gödsla mina vindruvor. Och bilderna på hur de ska beskäras är så pedagogiska att jag faktiskt fattar. Enda problemet nu är hur i hela friden jag ska få plats med ett Medelhavshörn i mitt lilla växthus.