I vårsolen

Åh, ljuvliga vårkänslor. Blundar för snödrivan bakom grannens häck och gonar mig i värmen. T-shirt i växthuset efter jobbet, sommardofter från grillen och egenodlad sallat mellan hamburgarnas ost- och dressinglager. Fru koltrast som sprätter i lövhögarna, sorken som nosar upp mat vid komposten och så råkylan när solen börjar gå ner. Bara njuter av dofterna som stiger från fjolårsgräset och av bofinkens sista drillar före skymningen.

Så det har kliat!

Hur trevligt jag än har haft på min resa, så har det kliat i fingrarna något oerhört. Vårvintern är inte rätt tid att ge sig ut och resa, i alla fall inte för mig. Har legat i solen och tänkt på mina tomatfröer. Vet inte hur många gånger jag har sagt till maken att tomatsådden är det första jag tänker ta itu med när jag kommer hem.

Och trots tröttheten efter på tok för få timmars sömn, så var jag faktiskt tvungen i går eftermiddag. Det gick helt enkelt inte att låta bli.

Oregon spring, black russian, golden sunrise och sunstream är nya sorter för mig, så de känns extra spännande. Yellow pearshaped och incas odlade jag förrförra sommaren, men inte i somras. Saknade dem – i synnerhet underbara incas. I somras var Vilma, vildtomat, supersweet 100, hundreds & thousands, gardner’s delight och big boy nyheter för mig. Ger dem en ny chans. Då tappade jag pop up-boxen med plantor upp och ner, så jag kände mig aldrig helt hundra på vad det egentligen var som växte i de olika krukorna.

Hemma igen

I natt kom jag hem ifrån Afrika. Har tillbringat halva mars på Kap Verdeöarna Boavista och Sal.

Så häftigt det är att få gå runt i huset och se efter vad som har hänt i krukorna under bortavaron. Mina chilisar har växt till sig ordentligt och tomaten, som inte var större än ett knappnålhuvud när jag åkte, har nu ”svällt upp” till storleken liten flirtkula.

Trodde nog att det skulle vara lite vårligare här när jag kom tillbaka, men såg snö redan från flygplanet. Fast trädgården ser ut att vara näst intill snöfri och i rabatten har snödropparna tittat fram. Underbart att få vara med om vårstarten här hemma!

Något för alla

Åh, en pysselbok till! tänker jag när en kollega viftar med en bok som adresserats till mig. Den här gången är det ”55 enkla projekt för din trädgård” av Malena Skote (Semic). Framsidan ser riktigt lovande ut. Men inuti är den nog lite för hemvävd för min smak. Eller också är det projektens oerhört varierande karaktär som får det att kännas lite hattigt. Jag vet inte. Däremot är jag övertygad om att jag inte vill använda en ljusblå toalett med pastellrosa sits som kruka i min trädgård.

Men här och där finns det projekt som inspirerar och några som jag vill sno rakt av. Ända sedan jag besökte Eden Project i Cornwall för några år sedan har jag drömt om en fågelskrämma gjord av skrot. Där var det tvättmaskiner och mikrovågsugnar som användes till de flera meter höga kreationerna. Men i den här boken finns det ”skrotskrämmor” som passar till vanliga trädgårdar.

Jag blir också sugen på att göra ett planteringsbord av en marmorskiva – precis som i boken. Ett upphöjt bord att ha intill hängmattan vore nog inte heller så dumt. Kanske är det ändå variationen som är det finfina med boken – de flesta kan nog faktiskt hitta något att inspireras av.

Filmjölk till mossan

Jag vet att de flesta inte vill ha mossa i gräsmattan. Men själv drömmer jag om mossa. Kulliga små mosskuddar och så ormbunkar runt omkring.

På norrsidan av huset, precis till vänster om entrédäcket, är det väldigt skuggigt. För att inte tala om trist − bara en och annan liten viol som då och då sticker upp ur gräsmattan och försvinner snabbare än maken hinner tänka gräsklippare.

Så där vill jag ha mossa. Har hört att filmjölk ska göra susen, så i sommar ska jag blanda filmjölk med vattnet i kannan och förhoppningsvis skapa ett finfint klimat för mossan. Ska nog hålla tummarna också. För säkerhets skull.

Massor om skadedjur och ogräs

Åh, jag blir precis som i kantarellskogen − alldeles stressad utifall att svamparna på de gula fläckarna får ben och springer sin väg när jag tittar åt andra hållet.

Det är boken "Största trädgårdshjälpen om skadedjur och ogräs" av Susanna Hultin och Gunnel Carlson (Semic) som får mig att känna på det sättet. Jag vill helst slå upp varendaste sida på en och samma gång och blir så ivrig att jag knappt hinner läsa färdigt som gråsuggor förrän jag hoppar vidare till steklar, maskrosor, fladdermöss och friskvård för trädgård. Och hå hå, här finns till och med ett felsökningsschema.

Till slut tvingas jag inse att det inte går att läsa allting samtidigt – oavsett hur intressant det är. Och att försöka komma ihåg allting är lönlöst. I alla fall för mig. Så jag bläddrar långsammare och tänker att jag nog ska se till att ha boken nära till hands och använda den som uppslagsbok. En väldigt trevlig och nyttig sådan.

Ur en myras perspektiv

Envisa och uthålliga. Annat kan jag inte säga om dessa små växter som måste frysa rötterna av sig om vintern och bränna sig halvt fördärvande när sommarsolen vräker ner över terrassen. Själv brukar jag inte kunna gå barfota över stenarna en varm sommardag. Men småttingar tycks klara sig vad vädrets makter än bjuder på. Och visst är de väl fina? Det gäller bara att ta sig ner på knä. Till en annan nivå. Och se världen som en myra.