Täckning lönar sig

Jag har två dahlior som är näst intill identiska. Båda frösåddes i våras. De har stått ett par meter ifrån varandra i samma rabatt och vuxit sig lika höga. Den ena har jag täckt med fleecefilt när temperaturen sjunkit. Den andra har fått vara som den här. Tänkt att en rätt så tunn filt kan göra så stor skillnad! Fast nu sjunger nog även den översta på sista versen. Eventuellt ska det börja snöa i kväll, så jag får nog börja överge tanken på sommar och ett sista dopp i sjön.

Grannen har fröat av sig

Grannens dillpion öppnade äntligen kapslarna för några veckor sedan. De såg ut som små gap med långa rader av svarta, vassa, bissingar. Men nu ligger fröerna i en före detta medicinburk och väntar på att sås. Hoppas nu att bara att de vill gro. Med tanke på att jag har 40 fröer, så borde det inte vara omöjligt att små dillpioner tittar upp här så småningom.

Tidigare inlägg om dillpionen

Ännu fler dahlior

I dag hade jag massagetid på jobbet. När jag kom tillbaka till mitt rum, stod det en papperskasse på skrivbordet. Den hade inte stått där när jag gick i väg. Blev förstås jättenyfiken och sen glatt överraskad när jag fick syn på ett gäng dahliarötter.

Det tog ett tag att lista ut vem jag hade fått dem ifrån. Men sedan kom jag på att det var Maria på webbredaktionen. Knölarna ska ge röda blommor med gul mitt. Och så ska de vara riktigt tåliga. "Jag har övervintrat dem i min matkällare i tio år. Lyckas du ha ihjäl dem så bjuder jag på fika", sa Maria.

Det har fungerat för andra

Kanske att det faktiskt kan fungera med mina omkrukade dahlior. När jag fyllde i somras, fick jag boken ”Dahlior” av Elisabeth Svalin Gunnarsson. Underbart vacker bok. Tycker så mycket om bilderna att jag oftast glömmer att läsa texten.

Fast i går kväll slog jag upp stycket som heter ”Hösten: uppgrävning, märkning, förvaring”. Där räknar Svalin bland annat upp en massa olika sätt för övervintring och där står följande: ”Mycket värdefulla plantor, säger han, ska krukas i stora krukor och sättas på en torr plats”. Han är Charles Perry och skrev det i en artikel i ”The Florist and Pomologist” 1864.

Kanske rådet står sig än i dag!

Iskristaller på rutan

Nu får jag nog ge mig. Skulle bli väldigt förvånad om dahlian överlevde natten. Tre filtar är inte så mycket när temperaturen trillar ner till 4,4 minusgrader. Och i går kväll snöade det en bit härifrån. Det var visserligen ett kortvarigt snöfall, men ändå ...

Di da da ...

Var tvungen att reglera värmen i växthuset alldeles nyss. Doften där inne fick mig nästan att studsa tillbaka ut i mörkret. Har aldrig märkt att änglatrumpeter doftar, men tydligen är det något de ägnar sig åt nattetid. Om doften är lika narkotisk som växten, så lär jag sova väääldigt gott i natt.

Dahliorna är "omplanterade"

Vilken vacker höstdag! Åkte hem tidigare från jobbet för att hinna ut i svampskogen. Men det var förstås fullt av jägare, så jag åkte hem igen och började dra upp dahlior.

Kan knappt fatta att den här dahlian har så stora knölar. Jag frösådde den i våras.

Den här är ju ännu större. Också frösådd i våras.

Alla ska tydligen ha sitt eget sätt att förvara dahlior. Det här får bli mitt. Upp ur jorden och så ner i en kruka med jord uppblandad med små lecakulor. Och så in i växthuset för att torka till liten innan jag slutförvarar dem i boden. Får eventuellt spraya på lite vatten i vinter om de verkar för torra.

Kanske går det rakt åt pipsvängen. Men vad sjutton – då är det ju bara att så nya. Och om det här fungerar, då kommer jag att pussa min egen spegelbild. Tänk att ha färdigkrukade dahliaknölar att ta fram när vårsolen värmer upp växthuset.