Men väx nu då!

Vad ni är långsamma! säger jag varje gång jag får förbi Förskolan Fröet och får syn på backsipporna jag sådde i våras. Seså, räta på er, sätt i gång och väx!!

De bryr sig inte ett dugg. De bara fortsätter att sitta där i jorden – lika gröna som i juni, men inte en millimeter större. Jag hoppas innerligt att de har växt bättre under jord så att de klarar vintern och sätter igång med lite tillväxt till våren.

Druvor fria från gift

Förra året var vindruvorna inget goda. Sura som skrutt. I år har vi kalasat på båda våra sorter. Den som var sur förra året är betydligt bättre, även om det fortfarande är mer kärnor än fruktkött. Den nya är däremot jättehärlig. Söt och kärnfri. Precis som en druva ska vara. Helt utan alla de där gifterna som köpta vindruvor lär innehålla.

I ficklampans sken

Min änglatrumpet är lite förvirrad den här säsongen. Jag har väntat och väntat, men ingenting. Det dröjde till mitten av september innan de första knopparna började växa till sig.

Nu är det lilla trädet fullt av avlånga kokonger. Och alldeles nyss när jag var ute i växthuset för att sätta på frostvakten upptäckte jag att den första blomman har börjat krypa ut ur sitt hölje.

Mer sparris, tack!

I går tog jag äntligen itu med sparrisodlingen. Lyckades få maken att hämta ett lass från grannens hästar och myllade sedan ner den välbrunna dyngan kring plantorna. Ska bli roligt att se om nästa års skörd blir större än den i våras. Då skördade vi för första gången och den skörden var mer än okej. Men mycket vill som bekant ha mer. I alla fall när det gäller något så underbart som sparris.

Packar ihop

De senaste veckorna har jag så smått börjat packa ihop mitt växthusliv för säsongen. Lite pö om pö. I dag började det kännas på riktigt. Krukväxterna fick flytta tillbaka in i huset och flera tomatplantor lades i skottkärran och rullade i väg till komposten ute i skogsdungen.

Det är en aning vemodigt, men också lite skönt. Kanske är det så att ett uppehåll behövs för att det ska kunna klia så där härligt i de gröna fingrarna till våren. Under "lågsäsongen" kommer jag att dra ner på bloggandet också. Det finns ju inte så mycket grönt att skriva om. Fast det kommer säkert att bli en del ändå, om jag känner mig själv rätt.

I dag avslutades röjandet med att grillen åkte fram. Härligt att äta hamburgare (Lindas special med dressing, ost, tomat, ananas och potatismos − det gäller att gapa stooort) i växthuset och att njuta av höstsolen som fortfarande känns så varm innanför glaset.

Tjuvstartar tomaterna

I våras fick min kollega en riktigt tidig skörd med tomater, efter att ha övervintrat en planta. Nu måste förstås jag också försöka. Jag har tagit sticklingar av Gardener's Delight och Supersweet 100.

Vilma har jag grävt upp med rötterna och satt i en annan kruka - enligt fröpåsen ska hon gå att ha inomhus året om. Hoppas, hoppas!!! Annorlunda krukväxter är det i varje fall.

Jag har säcken full

Grannen på andra sidan skogen har gutefår. När fårklipparna hade varit där fick jag en säck med ull. Den blir jättebra i vinter. Här ska inga stackars växter behöva frysa skotten av sig.