Parfym i växthuset

Min parfymmelon har äntligen mognat. Någon stark doft är det inte tal om, men den som är villig att falla ner på knä inför melonen och sticka fram näsan, kan få känna väldoften. Och faktiskt, doften påminner mycket mer om parfym än om vanlig melon.

Från puppa till fjäril

I onsdag hittade jag en grön puppa på en av krukorna i växthuset. Ett växthus är ingen bra barnkammare och jag är klåfingrigt nyfiken, så den lilla gröna fick följa med in till groventrén. Där lade jag den i en bytta och placerade minsta jordsållet ovanpå.

I går var mina föräldrar hos oss på middag. Ville visa den lilla puppan. Men den var tom. Fjärilen måste precis ha krypit ur sin kokong, för vingarna var ännu inte torra. Sprutade vattendroppar på en blomma och lade den hos fjärilen (jag tror att det är en kålfjäril), sedan ställde jag den i ett skuggigt hör där vinden inte kommer åt.

Några fotografier blev det förstås också. Och när fotograferingen var över, hittade jag en ny puppa. Den här gången en brun kokong i exakt samma nyans som mjölkpappen den spunnit fast sig mot. Ska bli spännande att se vad som kryper ut.

Blå pumpor

Tidigare i somras planterade jag ett par pumpor i högen bakom trädgårdslandet. Sedan glömde jag bort plantorna ända tills de började slingra in i mina sockerärter. Upptäckte att jag hade fått en jättebläckfisk att tampas med. Plantorna är inte bara gigantiska, de är listiga ockås. Nu slingrar de sig runt sockerärterna och in i landet. De har dessutom invaderat grannens tomt och håller som bäst på att försöka ta sig fram till bastutunnan ... via en stor buske.

Jag har helt enkelt vänt ryggen till för att slippa se bedrövelsen. Men häromdagen tog jag mod till mig och gick dit för att försöka få plantorna att ta lite mindre plats. Blev jätteförvånad när jag hittade pumpor. De ska bli blå och få gult fruktkött. Har gett dem en upp och nervänd champinjonlåda att vila på. Hoppas att de ska bli lite mindre uppätna och angripna på det sättet.

Nafsad i tummen

Inte undra på att den här gynnaren kallas för vårtbitare. Hittade den på en av mina blomkrukor och var dum nog att försöka flytta på den för att kunna ta en bättre bild. Innan jag visste ordet av hade den bitit tag i min tumme. Den bet inte hårt, men den fick minsann in lika mycket finger i munnen som min nymfkakadua Nero får när han är på det humöret. Gissa om jag släppte snabbt!

Slutet närmar sig

Nu har tröskan åkt fram och tillbaka på åkern utanför huset sedan i söndags. Det kan bara betyda en sak: dags att putsa fönster. Och så förstås ... sommaren lider mot sitt slut. Ofrånkomligen. Oavsett om jag gillar det eller inte. Hur kunde den fladdra förbi så snabbt?

Lite i taget

Förra året gjorde jag ett stort misstag som jag inte tänker göra om. När blommorna och plantorna vissnade ner i sina krukor ställde jag dem glatt bakom boden och tänkte: de tvättar jag senare i höst. Dumt!!! De sista krukorna tömde jag i början av den här månaden. Kan inte annat än att skaka på huvudet åt mig själv.

I år tar jag lite i taget. Jag har redan haft två stora kruktvättar. I går hade jag min andra. Tog ner amplarna med vissna penséer (japp, de har fått hänga hela sommaren - jag har klippt ner dem och fått blommor om och om igen) och lobelia, skrubbade terrakottafat rena från gröna alger, gnodde bort betong från formar och diskade förodlingskrukor. Till och med gödselkannan Tova fick sig en omgång, trots att den bara blev använd en gång (ska bli duktigare och använda den nästa år).

Och varför spara till hösten? Att blaska med vatten när det är kallt ute är ingen höjdare. Måste erkänna att det var rätt trevligt att hälla diskmedel i största murarbaljan, fylla på med ett par hinkar varmvatten och sedan stå där och diska i det allt varmare solskenet.

Vad heter du då?

Det är inte bara fjärilar som trivs i fjärilsrabatten. Hittade de här söta skalbaggarna på en blomma. Undrar vad de heter. Och om de gör skada eller nytta? Dekorativa är de i alla fall.