Nafsad i tummen

Inte undra på att den här gynnaren kallas för vårtbitare. Hittade den på en av mina blomkrukor och var dum nog att försöka flytta på den för att kunna ta en bättre bild. Innan jag visste ordet av hade den bitit tag i min tumme. Den bet inte hårt, men den fick minsann in lika mycket finger i munnen som min nymfkakadua Nero får när han är på det humöret. Gissa om jag släppte snabbt!

Slutet närmar sig

Nu har tröskan åkt fram och tillbaka på åkern utanför huset sedan i söndags. Det kan bara betyda en sak: dags att putsa fönster. Och så förstås ... sommaren lider mot sitt slut. Ofrånkomligen. Oavsett om jag gillar det eller inte. Hur kunde den fladdra förbi så snabbt?

Lite i taget

Förra året gjorde jag ett stort misstag som jag inte tänker göra om. När blommorna och plantorna vissnade ner i sina krukor ställde jag dem glatt bakom boden och tänkte: de tvättar jag senare i höst. Dumt!!! De sista krukorna tömde jag i början av den här månaden. Kan inte annat än att skaka på huvudet åt mig själv.

I år tar jag lite i taget. Jag har redan haft två stora kruktvättar. I går hade jag min andra. Tog ner amplarna med vissna penséer (japp, de har fått hänga hela sommaren - jag har klippt ner dem och fått blommor om och om igen) och lobelia, skrubbade terrakottafat rena från gröna alger, gnodde bort betong från formar och diskade förodlingskrukor. Till och med gödselkannan Tova fick sig en omgång, trots att den bara blev använd en gång (ska bli duktigare och använda den nästa år).

Och varför spara till hösten? Att blaska med vatten när det är kallt ute är ingen höjdare. Måste erkänna att det var rätt trevligt att hälla diskmedel i största murarbaljan, fylla på med ett par hinkar varmvatten och sedan stå där och diska i det allt varmare solskenet.

Vad heter du då?

Det är inte bara fjärilar som trivs i fjärilsrabatten. Hittade de här söta skalbaggarna på en blomma. Undrar vad de heter. Och om de gör skada eller nytta? Dekorativa är de i alla fall.

Vilken doft!

Doftliljor tror jag bestämt att de här heter. Jag fick dem med något tidningserbjudande i våras och vet inte så mycket om dem. Men nu blommor de och doftar något alldeles fantastiskt. Jag kan inte riktigt säga vad de doftar, men det får mig att tänka på morgondopp i havet och löddrande saltvattentvål.

Lupinerna fröar av sig

Det är hög tid att samla in lupinfrö. När lupinerna blommande i juni förälskade jag mig i två rosa nyanser. Jag har låtit en stängel från varje blomma vara kvar och nu har kapslarna öppnat sig.

Den ena lupinen har ljust gråbruna frön medan fröerna från den andra är mörkbruna. Ser fram emot en rosa lupinrabatt i vår. Ska bara komma på var jag ska gräva den. Tänk vilka kära bekymmer det finns!

Som en stjärna

Vita näckrosor är som små stjärnor på mörka tjärnar. Jag har ju ingen mörk tjärn, men silltunnans vatten är rätt mörkt det också. Och nu har jag äntligen fått en egen näckrosstjärna. Min allra första någonsin.