Låt rabarbern blomma

Den som vill fortsätta att baka rabarberpaj sommaren lång gör bäst i att skära av blomstänglarna. Fast lite synd är det. Blommorna är ju så vackra. Och så lockar de till sig bin.

Jag har i alla fall skurit av en blomma i dag. Men den hamnade inte på komposten, utan i en vas i sovrumsfönstret. Där lär den knappat göra några bin glada, men jag kommer att le och bli lite lycklig när jag får syn på den i morgon bitti.

Gubbar på tunna

I helgen har jordgubbarna fått flytta in i sin tunna. Det är nästan så att jag har bävat inför den uppgiften. Minns att det var rätt besvärligt när vi monterade ihop tunnan och fyllde med jord och plantor förra våren.

Men i år gick det lätt som en plätt.


Hade inte tillräckligt många plantor så jag knattade ännu en gång över till vänliga grannens jordgubbsland och grävde upp så många jag behövde. Därefter snurrade jag ihop ett antal tidningspapperskrukor, stoppade i plantor och fyllde på med jord. Lite onödigt med krukor, kan tyckas, men det förenklar så pass.

Jag har upptäckt att 33 cl petflaskor har aningen större diameter än papperskrukorna. Bara att trycka in flaskan i jorden, dra ut den igen och stoppa i papperskruka med gubbe i. Busenkelt!

Nu är det bara att vänta på de röda. Jag har 29 plantor i tunnan, så det borde kunna bli rätt många små gubbar.

I love sparris

Det är definitivt värt att ställa murarhinkar över sparrisplantorna. Skördade vita stänglar för första gången i dag. Skalade de tjockaste två varv runt om och småkokade cirka 15 minuter i lättsaltat vatten. En nypa socker fick också vara med.

Gudagott!

Vårens första dill

Dillen är klar. Nu är det bara färskpotatisen som fattas.

Frukost i det gröna

Frukost i växt-
huset är det bästa som finns just nu. Den här förmiddagen känns luften som sköljmedel. Mjuk och väldigt nära inpå. Det plipp ploppar från de ny-
vattnade upp och ner tomaterna. I solskenet sjunger bofink och koltrast.


Hörde årets första gök för en stund sedan och någonstans nere vid vattnet gurglar storspoven. Det är rätt gött att leva!

Svarta Molly

Hon är så fin, min lilla Molly Sandersson. Hittade henne på plantskolan i somras och grävde ner henne bland sparrisarna för övervintring. Blev förtjust när jag upptäckte att hon hade överlevt vintern.

Egentligen är jag inte så mycket för svart. Men just den här nyansen går inte att motstå. Matt, mjuk som siden och helt utan kalla toner. Underbar, helt enkelt.

I helgen som gick läste jag i årets första nummer av tidskriften "Natur & Trädgård". Där finns ett inslag om svarta blommor med fokus på just Molly. Så nu vet jag att violen kom till på 1990-talet, som en spontankorsning i Molly Sanderssons trädgård på Irland.

Tänkt att få en så söt liten blomma uppkallad efter sig!

Sparris by night