En foderho ≈ tre murarhinkar

Räknar på fingrarna medan trastarna har party utanför. Björktrasten låter som en cykelflärp och är väl inte så jättekul att lyssna på, men koltrasten sjunger lika vårligt som vanligt och taltrasten joddlar som en halv näktergal. Underbart!

Men det är inte fåglar jag räknar, utan plantor. Närmare bestämt: hur många får jag plats med i växthuset i sommar?

Förra året var det murarhinkar som gällde. De är inte så stora, men den runda formen gör att de tar mer plats än nödvändigt. I år blir det därför rektangulära foderhoar. Varje ho rymmer 65 liter jord. Har räknat ut att jag får plats med sju stycken. Då blir det dessutom utrymme över till tre murarhinkar. I min matematiska värld blir det tolv tomatplantor, sex gurkor, två meloner, en sparrisböna samt mina två övervintrade plantor – chilipaprikan och physalisen.

Hm … hoppas nu bara inte att det är en glädjekalkyl mina fingrar har viftat fram.

Billigt och bra

Det märks att det går mode i trädgård och odling. Inte minst på vad saker och ting kostar.

Själv är jag väldigt stolt över min verktygslåda. Den är inte det minsta trendig och inte ens tänkt till trädgårdsarbete. Hittade den en bygghandel. Tror att jag gav 25 kronor.

Samma sak med den gula plattan med handtag längst bak i lådan. Jag använder den till att platta till jorden innan jag sår. Just den här är egentligen tänkt till murare och kostade knappt någonting. Samma redskap finns att köpa i trä, handgjord för trädgårsälskare. Fast då är den läskigt dyr.

Det bästa med min jordplattare är att den går att stoppa i en balja med såpvatten när den blivit för skitig.

Bara tår och en kyss

Luften svettades när jag gick ut i förmiddags. Räknade med åska och skurar, men fick solsken och högsommarvärme. Hängslebyxorna byttes mot shortskjol och efter lunch åkte både skor och strumpor av.

Riva fick komma ut på grönbete.

Och kattburen förvandlades till voljär. Nero visste knappt vilket kvitter han skulle välja när han fick komma ut för första gången på åtta månader.

Broccoli, broccolo och miniblomkål har stoppats ner i en kragpall. Minimajsen har flyttat till pallen intill. Båda är täckta med extra tjock byggplast.

Ett par kragpallar därifrån har jag sått sojabönor ”Fiskby V”. Sojabönor är bland det bästa jag vet.

Och så har jag hunnit med en kyss. En grodpuss måste jag få till varje år. Det är obligatoriskt.

Jag är förvirrad!?!

Vem är jag? Vad heter jag? Vart ska jag ta vägen?

När jag skrev om mina "upp och ner tomater" fick jag berättat för mig att de kan bli lite förvirrade. Är tacksam för den kommentaren, annars hade jag nog blivit orolig. Tur att tomaterna växer så långsamt – i annat fall hade jag nog fått höra en massa bonk bonk bonk varje gång plantan försöker dunka toppen igenom plåten.

Den ultimata smaken av grönt

Mmm ... Behöver nog inte säga så mycket mer.

Det finns bara en första gång

Åh, det är nära nu. Vattnet sjuder. De gröna ligger i. Snart, snart, får jag smaka min allra första egna sparrisskörd.

Aj, aj, mina fingrar!

Jag är lite lat ibland. Eller så kan jag uttrycka mig mer positivt: jag är rädd om mina fingertoppar.

Det är inte smågrus jag har fotograferat. Det är frön. Frön till den blåsippsblå Texaslupinen Bluebonnet. Helst ska de här fröna sandpappras före plantering. De ser nämligen inte bara ur som smågrus, de är näst intill lika hårda också.

Men jag måste erkänna att jag har stoppat ner dem i jorden utan att sandpappra mer än fyra stycken, för det är näst intill omöjligt att nypa tag i dessa frön och få dem att bli kvar mellan fingrarna under sandpappringen. Hoppas att de gror ändå och bara tar lite längre tid på sig än de skulle ha gjort annars.