Underbara rosor!

I dag ska jag handla rosplantor. Gårdagens besök på plantskolan var mest en spaningsrunda. Har siktat in mig på Karen Blixen och Troika. Och så blir det en Louise Odier. Jag vet att den kan drabbas av svartfläcksjuka, men det hjälps inte. Jag bara älskar den rosen. Färgen, doften, formen. Den är helt enkelt underbar. Tänker sätta den i ensamt majestät långt ut på gräsmattan, där sol och vind håller den torr.

Från blått till rosa

Åh, vilken dag. Det blev inte alls mulet och regn som väderleksrapporten förutspådde. Särskilt mycket jobb i trädgården har det inte blivit, men däremot har vi åkt runt till plantskolor, loppisar och en ekopark. Jag har tittat på rosor, handlat dahliaknölar, hittat två trädgårdsland – en gammal sockerlåda och en flätat korg på ben – samt önskat att tibast inte vore så förskräckligt fridlyst häromkring.

Hoppas meteorologerna har fel om morgondagen också. För nu vill jag förstås göra i ordning mina nya land för sådd.

Herr och fru spov

Åh, så underbart att bli väckt klockan sju! Jag brukar inte tycka det. I synnerhet inte en lördagsmorgon. Men när det är storspoven som väcker mig med sin bubblande träskdrill, kan jag inte annat än att bli lycklig.

Nu går herr och fru spov precis utanför trädgården och sticker ner sina långa näbbar i åkern. De är väl bara på väg förbi, men tänk om de bestämmer sig för att häcka just här.

Och så skiner solen. Ska nog gå ut och greja lite i växthuset innan väderprognosen slår in.

Så mycket mer än Jackmani

Jag sitter i soffan och läser nyutkomna boken ”Klematis” av Ulla Hårde. Egentligen tycker jag att den ser rätt trist ut. I synnerhet på utsidan. Och även om den innehåller lite historia, lite om att välja sort, lite om plantering, skötsel, förökning, sjukdomar och skadeinsekter, så är det inte så mycket mer än vad jag får på informationsbladet som brukar följa med från plantskolan. Och på nätet är det lätt att snabbt hitta mer. Det gäller även presentationen av sorter som större delen av boken består av.

Men ändå kan jag inte låta bli att bläddra. Och förälska mig. Det blir nästan en titta-peka-bok. Underbar, tycker jag. Läskig, misstänker jag att maken mumlar. Var ska vi gräva ner den, har du tänkt dig? Och vem ska gräva gropen?

När jag var liten hade vi en Jackmani. Ända till för ett år sedan var klematis det samma som den klängande växten med mörkt blålila blommor. Klematis. Usch, fy och blä. En sådan skulle jag aldrig tillåta i min trädgård. Men sedan dess har jag upptäckt hur många fantastiska sorter det finns. Alla dessa färger, former, varianter och storlekar. I stället blir det nog en trädgård med klematis både här och där. Och tänk om jag kunde få en att klättra upp i eken i skogsdungen här intill. Mmm …

Nya och gamla knölar

Efter ett inlägg på Odla.nu i går förmiddag fick jag tipset att lägga mina dahliaknölar i ljummet vatten. Så, på eftermiddagen fick de löga medan jag planaterade ett par nyinköpta knölar av sorterna "Wittem" och "Bonesta".

De övervintrade blev vare sig skrynkligare eller slätare efter badet, men planterade blev de. Det kändes rätt märkligt att stå där i växthuset och plantera medan vädret skiftade från solsken till snöfall tillbaka till sol igen, sedan hagel och mera snöfall. Riktigt aprilväder.

Eller, sjusovarväder. Det verkade i alla fall Riva tycka. Hon brukar vilja följa med ut till växthuset, men i dag valde hon sängen.

Ska bli spännade att se om det händer något i krukorna. Dahliaknölarna såg verkligen döda ut, så jag är inte särskilt hoppfull. Men, det vore ju trevligt om de började växa. Hoppas allra mest på den vita kaktusdahlian "My Love" och den rosa "Jeanne d'Arc". Men jag vill också gärna se "Aloha" och "Pfitzers Joker" i blom.

Som österrikiska korvar

Mina övervintrade dahliaknölar ser torrare ut än österrikiska korvar. Rötterna skulle ju vara släta och fina när de kom tillbaka hem. Lagom saftiga och ivriga att skjuta skott.

Tänker gräva ner dem och hoppas på ett mirakel – jag var ju så förtjust i min maffiga vita kaktusdahlia som blommande i nästan fem månader. Till hösten får det nog bli en stuka att förvara knölar i.

Ingen som har något effektivt upplivningsknep att dela med sig av?

I väntan på tillväxt

Precis som perenner satta från frö brukar, så växer mina backsippor långsamt. Så långsamt att jag undrar om de ens kommer att blomma nästa sommar. Så i väntan på tillväxt har jag skaffat en planta. "Rote glocke" heter den och ska få mörkröda blommor. Den kommer att bli riktigt fin i mitt lilla stenparti.

Än så länge står den på planteringsbrickan jag hittade i helgen. Vet inte vad den har varit från början. Är nästan för liten för att ha varit bakbord. Fick den för några tior på en loppis. Perfekt sätt att hålla jorden på begränsad yta.