Räddad från tippen

I går eftermiddag var jag på födelsedagskalas. Och fick med mig en stor rosbuske hem. Den var i alla fall stor för några dagar sedan. Men, i går var den uppgrävd och skulle till tippen. För vild, var anledningen. Och så blommar den endast ett par veckor.

Kunde inte låta bli. Har sett den i full blom – översållad med röda blommor. Nu står den i en hink och dricker vatten. Hoppas jag i alla fall. Den har ju legat uppgrävd sedan i tisdags kväll.

Ska plantera den mellan ett par träd i gränsen mellan trädgården och ”mitt blivande woodland”. Ska bli intressant att se om rosbusken tar sig och om den gillar det soliga, men bitvis rätt blåsiga läget.

Det knakar i krukorna

Oj, så det växter. Jag kan nästan höra hur det knakar när jag kommer ut i växthuset.

Den här dahlian sådde jag från frö i början av februari.

Och den här pytt i panna-tomaten blir allt kraftigare och verkar inte ett dugg ledsen för luftfärden jag utsatte den för. Såddes i början av mars.

Vattenmelonen från Kap Verde såddes samtidigt som tomaten.

Den är såddes också vid det tillfället. Paradisfågelträd – frö från hotellbuske på Kap Verde.

Ytterligare en från samma datum. Broccoli. Sorten heter "Raab Early Fall". Hoppas den fungerar i det här klimatet. Beställde fröet ihop med lupinfröerna från Texas.

Scarlet O'Hara får bara större och större blad. Hon såddes också i början av mars. I sommar är det tänkt att hon ska få stora röda blommor.

Och här är bönsådden från förra helgen. Det är så häftigt att se med vilken kraft de små plantorna börjer sig upp ur jorden.

Längtar efter solvarma gurkor

Jag har knappt hunnit fatta att våren verkligen är här på riktigt. För bara några få veckor sedan fruktade jag nästan att jag hade hamnat i Narnias eviga vinter. Men, nu är det plötsligt mitten av april och hög tid att så gurkfrön. Och i dag ska det ske. Ska bli härligt att få se plantorna slingra sig uppåt i växthuset igen.

Jag ska följa några råd jag hittade i ett nummer av Hemträdgården från 2004.

Fröna ska få ligga i blöt i ett par timmar innan jag sår.

Jag tänker trycka ner dem på högkant. Skalet sägs lossna lättare då och de första bladen kan veckla ut sig snabbare.

Sådjupet bör vara två till tre centimeter.

Gurkor ska tydligen helst inte omskolas. Det löser jag genom att så mina frön ett och ett i krukor av tidningspapper. När det sedan är dags att plantera i murarhinkar sätter jag ner hela krukor i jorden.

Jag kommer att bottna papperskrukorna med lättgödslad planteringsjord och små lekakulor. Ovanpå lägger jag sand i stället för såjord – sand närmast stammen minskar risken för rothalsröta.

Jag ska se till att gurkorna har det varmt och lagom fuktig om fossingarna – rötterna mår bäst då.

Lovar att ge de små plantorna ljummet vatten och att inte vattna precis intill rothalsen.

Ska också försöka ordna så att luftfuktigheten är hög kring gurkplantorna – det verkar vara säkraste sättet att undvika spinnkvalster.

Jaha, då är det bara att sätta igång då!

Jag blir så inspirerad

Jag har läst och läst och läst. Och skyndat mig att snurra pappers-
krukor till mina purjolöksfrön. Det är Lena Israelssons nya bok ”Grönsaks-
odling – enkelt, ekologiskt & gott” som jag haft svårt att släppa. Den låg på skrivbordet när jag kom till jobbet i går. Åh så mycket intressant.

Egentligen hade jag inte trott så mycket på boken. I somras köpte jag hennes maffiga bibel ”Handbok för köksträdgården”. Den har verkligen allt, känns det som.

Men, den nya boken är inte alls dum. Den är inte bara lättare att hålla, den är pedagogisk och innehåller dessutom massor av ”så gör du steg för steg”. Älskar de små rutorna med såfakta och alla tips som finns här och där. Att boken är knökafull med bilder gör inte saken sämre.

Och vilken fart jag fick med purjolöken. Jag har tänkt så purjofrön hur länge som helst, men skjutit upp och skjutit upp. I förrgår lade jag ett antal frön i blöt, så det var på gång. Faktiskt. Men när jag såg i boken att de skulle vara sådda för länge sedan blev det full fart. Vi får väl se hur det går. Enligt Lena Israelsson är det bäst att köpa färdiga plantor när det gäller just purjolök, men jag vill själv. Kanske lyckas jag få några tunna små lökar i alla fall.

Superhjälten griper in

Min lediga onsdag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, även om den trots allt slutade bra. Jag skulle vara pigg och glad och njuta i solskenet, men vaknade alldeles matt. Tänkte att det nog blir bra om jag sätter igång med något utomhus.

Väl där satt jag mest på en stol och glodde. Kunde inte låta bli att fundera på om odling verkligen är roligt. Till slut tog jag mig i kragen och rev innerväxthuset. Det är för skrymmande. Behöver få plats med en växthustunnel till. När nedmonteringen var avklarad och nästan hälften av sådderna dansade disco ute i vinden blev jag trött. Tog lunch. Somnade. Och vaknade inte förrän halv fem.

Som tur var kom Superhjälten hem och sa: ”Jag snickrar ihop ett bord till tunneln.”

När bordet var färdigt en kvart senare satte han ihop växthustunneln, skruvade fast kolvarna till växthusets vädringsautomatik och fixade vattentillförseln som varit avstängd under vintern – underbart med rinnande vatten igen. När han dessutom lagade middag kände jag mig oerhört bortskämd och lyckligt lottad.

Vid halv åttatiden var alla plantor där de ska vara, växthusgolvet dammsuget och ordningen återställd – och bäst av allt: pigg och glad igen.

Vill bli som snigeln

Jag har just läst boken ”Slow gardening – lustfyllda projekt för den medvetna odlaren” av Alys Fowler. Jag har verkligen längtat efter den boken, men blev först väldigt besviken. Trodde att tyngdpunkten skulle ligga på just slow, men det var egentligen bara vad förordet handlade om. Resten är en helt vanligt trädgårdsbok för den som vill börja odla.

Jag lade ifrån mig boken och muttrade något om falsk marknadsföring.

Och visst, den handlar kanske inte så mycket om slow. Men häromkvällen när jag ändå inte kunde låta bli att fortsätta läsa, insåg jag att den inte är så dum. Här finns en hel del tips och smarta lösningar som är nya för mig.

I boken odlar Fowler i stora konservburkar. Blev jättesugen – mest för att hon hade en så fantastiskt fin fyrkantig burk. Funderade på att fråga på pizzerian, men så sa en kollega att jag borde prata med tidningens restaurang. Och det var inga problem. Fick med mig två fina burkar hem i går och har petat ner dillfrön i den ena. Dessutom har hon som driver restaurangen lovat att spara fler konservkrukor åt mig, så att jag kan göra en lika dan kryddställning som på Nordiska trädgårdar. Härligt!!!

Gräs till pionerna

Små fågelnäbbar gapar mot mig från den soligaste pion-
rabatten. Kanske är de hungriga, eller bara lite småsugna på näring.

Funderar på om det inte är dags att testa den nya gödsel-
kannan Towa, eller att jäsa lite nässlor. Annars är gräsklipp en smidig favorit. Fast det dröjer nog ett tag innan mattan har satt sådan fart att klipparen får komma fram.

I går kväll läste jag att stallgödsel (häst/ko/höns) inte gör pioner särskilt glada. Tvärtom ska det till och med kunna vara skadligt. Enligt trädgårdsmästaren André Strömqvist kan gödslet innehålla svampsporer som pioner är känsliga för. I stället föreslår han just gräsklipp.

Jag tänker förresten skaffa två nya pioner i år. Tar gärna emot tips på sorter som både är vackra och som doftar gott - helst vita eller ljust rosa. Mellanrosa kanske inte heller vore så dumt. Förra året satte jag två luktpioner: "Festiva Maxima" och "Sarah Bernhardt". Tänk om de blommar redan i sommar!