Mässor, pelargoner och påskris

I torsdags var Lotta Vid Vätterns strand och jag uppe med tuppen. Eller faktiskt före tuppen. Vi startade tidigt för att hänga på låset till Nordiska trädgårdar. Mässan är ju som den är numera, nästan Skänninge marken, men vi hade vansinnigt roligt både i bilen, på mässan och på Zetas dit vi åkte för att äta lunch.

Dessutom shoppade vi duktigt – både fröer, zinkbaljor och kryddörter. Jag blev särskilt glad för kryddorna eftersom jag trodde att min citronverbena var perenn. Tji fick jag. Den är dödare än död.

På Zetas förälskade jag mig i en pelargon med grågröna blad och oxblodsfärgade blommor. Sidoide heter den, men fick inte följa med hem eftersom den var så vansinnigt dyr. Som tur är blomstervärlden full av trevliga människor. Jag sprang på Helena med Helenas hem och trädgård i samma monter som förra året och i går kväll när jag efterfrågade en stickling från pelargonen så hörde hon av sig inom fem sekunder och lovade skicka. Så snällt!

Något som fick komma med hem från mässan var dock fler små sprattelhönor till min påsksamling. I går kunde jag inte hålla mig längre, utan klädde riset. Älskar påskris nästan lika mycket som julgranen.

Småplantor från Norrland

Jag är så glad för de här fina små plantorna. De heter tydligen bacopa och ska bli stora burr med vita blommor. Jag har fått dem av en trädgårdsbekant i Norrland och i förra veckan kom de med posten. Jag skolade om dem i helgen och om några dagar ska de toppas en aning. Det ska bli väldigt spännande att se resultatet när de väl är nergrävda i sina amplar och gör sig redo för att blomma.

Bofinkar i snön

I veckan har det ena vårtecknet efter det andra uppenbarat sig. Tussilago, blåsippor, vitsippor, fjärilar, humor, bin, bofinkar, koltrastsång och tranornas trumpetfanfarer.

I onsdags packade jag picknickkorg, filt och liggunderlag, tog en tur till Blåsippsberget och somnade i mossan. Ljuvligt. Solen sken, det var vindstilla och absolut knäpptyst där på bergknallen inne i skogen.

I natt när jag körde hem från en fest hos en kollega så slog snön mot framrutan och när jag vaknade i morse var världen vit. Det var fullt med bofinkar runt fågelbordet och nu när jag stack ut näsan fylldes världen av deras sång. I snön. Det kändes nästan exotiskt.

För min del kunde det gärna få vara fem minus och snö i ett par veckor, men det är redan sex plusgrader i solen, så bakslaget smälter nog bort under dagen. Tror att gässen kommer att gilla det. De ser lite malplacerade ut där försöker beta på en vit åker.

Första gurkorna

Årets första gurkor är skördade. Jag har längtat mig tokig efter dem och njöt när jag fick gnugga bort taggarna och kände doften av de solvarma frukterna. Sorten heter Vert petit de Paris och smakar ljuvligt. Nu vill jag ha mer och hoppas på att få skörda varannan dag.

Bornholm har inte tappat anlagen

När jag för ett år sedan upptäckte pelargonen Bornholm så var det kärlek vid första ögonkastet. Jag älskade de näst intill rutiga bladen och de röda blommorna som påminde om rosenknoppar.

Men när plantan växte sig större försvann rutmönstret och bladen blev gröna utan vita inslag. Jag var så besviken, eftersom jag trodde att plantan hade förlorat anlagen. Jag tog sticklingar i alla fall, men nu börjar även de att bli utslätade i färgen.

Nu ska de dock blir rutiga igen! I torsdags intervjuade jag en pelargonsamlare och som av en händelse nämnde hon just Bornholm och berättade att mönstret försvinner när sorten står för ljust. Mina Bornholmspelargoner har bott i den soldränkta vinterträdgården. Nu ska jag se till att hitta en skuggigare placering på att jag på nytt får njuta av mina rutiga blad.

Chansar med tomatplantorna

Tänk när man kan skörda sådana här mängder igen!

Jag har verkligen chansat i veckan. Väderleksrapporten har gett en fingervisning om bastutemperaturer i vinterträdgården och jag har därför ställt ut mina små tomatplantor i växthuset redan vid halv sju på morgonen. Det har inte varit mycket mer än fyra grader där inne då.

Jag hade allt lite ågren i måndags förmiddag när jag insåg att jag borde ha plockat bort favoriten sun belle eftersom jag endast har ett frö kvar och fröfirman inte längre för sorten. De små plantorna såg dock fina ut när jag kom hem i måndags, så jag gjorde samma sak i går när det var nästan en grad varmare.

Fast i går blev vädret inte lika strålande och temperaturen lär inte ha stigit särskilt snabbt. Men tomaterna ser fortfarande finfina ut. ”Du kommer att få blåa blad”, sa kollegan och förklarade att mindre tomatplantor inte tål temperaturer under tio grader. Vi får se. Har jag tur är det här ett sätt att få riktigt kraftiga och fina plantor.

Törnrosas kjortel

Förra året fick jag frö av en snäll person i ett trädgårdsforum på Facebook. Jag blev förtjust. Jag gjorde dock misstaget att plantera ut samtliga plantor i rabatten och hann därför inte få några egna fröer.

Samma snälla person skickade nya fröer i höstas och nu har jag 15 plantor som växer hur fint som helst.

Några av dem ska få bo i en ampel som jag kan ta in i höst. Då får de små gammelrosa balklänningarna chansen att blomma färdigt och jag får eget frö till nästa år.

Andas ut

En av oss kan konsten att softa. Den andra far runt som en skottspole med alla sina borden. Nu ska jag försöka härma Riva och bara njuta en stund.

300 gladioluslökar

HATT är en ny bokstavskombination som jag uppenbarligen lider av. HATT står för hyperaktiv trädgårdstjej och det var på lunchen i måndags som jag till slut kom till insikt om min diagnos efter att ha råkat inhandla 300 gladioluslökar.

Egentligen var det dahlior jag skulle ha och jag skulle ha åkt till plantskolan för att handla, men såg ett inlägg på Facebook om att Lidl sålde till bra pris. Svängde in där på vägen till plantskolan och kom ut med gladioluslökarna, ett 30-tal dahliaknölar samt ett rejält gäng med lökar till doftliljor.

Jag hade lite ågren ett tag. Det hade visserligen blivit dyrare att handla den mängd gladioluslökar jag ville ha, men jag kan ju inte slänga finfina lökar i komposten. De lever ju!

Som tur är kläckte en kollega idén att jag borde sälja överskottet. Lade ut en förfrågan i byns loppisgrupp på Facebook och begärde ett mycket rimligt pris. Fem minuter senare hade jag sålt 225 lökar. Blommorna ska försköna ett vandrarhem och jag fick de lökar jag behöver till halva priset jämfört med om jag hade köpt dem hos plantskolan.

Mina varggap lever

I våras besökte jag en konstnär som också gillar trädgård och som insisterade att jag skulle ta med mig sticklingar hem från hennes varggap. Hon sa att de var lite knepiga att övervintra, men jag tror faktiskt att blommorna har överlevt i rabatten. För säkerhets skull kanske jag borde täcka dem lite när vårsolen tittar fram eftersom de står oskyddade i en söderrabatt. Jag har ett helt gäng eftersom sticklingarna blev till fler sticklingar och i somras hade jag nästan som en fin liten matta med ljusgula små blommor. Är det någon som har sett den här växten och vet något om den?

***

Jag har bildgooglat och vet nu att växten heter asarina procumbens på latin, att den hör hemma i Portugal, Spanien och Andorra och att den är härdig upp till zon tre. Den trivs i full sol till halvskugga och fungerar finfint i stenpartier och på murar.