Nu tar jag bloggsemester

Det är en alldeles ljuvlig morgon nere vid bryggan. Sol från klarblå himmel, en lätt bris och 24 grader i vattnet. Syrsorna har börjat spela och för en stund sedan flög ett gåssträck ner mot skön. I trädgården är det redan stekhett så jag blir kvar här nere länge. Funderar på om det här ljuvliga sommarvädret inte ska firas med dubbel semester – jag har två semesterveckor kvar och så länge vädret fortsätter att vara så här härligt så får det bli semester även från sociala medier. Ha en skön sommar så hörs vi i augusti!

Rosorna är på plats

Så där, nu är rosorna på plats. Nu är det bara för dem att klara färdiga väx :)

Fler perenner

Det blev inte bara på rosor på Billbäcks i söndags. Så klart! Det går ju inte att passera alla bord med vackra blommor utan att råka få med sig lite hem. Men jag höll mig nästan till sådant jag hade tänkt mig. Jättedaggkåpa har jag sett hos andra och tycker att den är så vacker både i rabatt och bukett. Hos mig hoppas jag att den ska dölja irisarna när de har blommat över. Lavendeln har jag tänkt i kanten av terrassen så att man nästan måste nudda den med benen när man går förbi. Sorten heter Hidcot Blue och doftar ljuvligt. Violen Molly Sanderson är min tredje och den har jag längtat ända sedan en harunge satte i sig så mycket av min förra planta att den inte klarade att komma igen. Utöver det blev det jätteprästkragen Christine Hagemann som jag såg i en tidning för tre år sedan och har drömt om sedan dess. Dessutom blev det några murrevor och en alldeles ljuvlig alunrot som av någon anledning får mig att tänka på den amerikanska prärien.

Snår à la Törnrosa

Bilden visar ”Hörnet som Gud glömde”. Eller var det kanske trädgårdsmästaren? Ogräs växer i alla fall väldigt bra när det får härja fritt i näringsrik champinjonkompost.

Nåväl. Det började med en tupplur förra sommaren. Maken frågade om han kunde såga ner två träd ut mot dungen. De började bli för stora. Jag sa att det gick bra och tog en eftermiddagslur. Jag vaknade en bra stund senare av motorsågsljud och anade oråd. Och mycket riktigt. Maken hade sågat ner inte bara två träd utan fem … när han ändå var i farten.

Jag var inte go att tas med. Jag älskade trädridån och ännu mer den fina portalen som den skapade – en vacker öppning ut mot dungen. Nu fanns ju bara halva portalen kvar. Som hämnd började jag förstås genast att smida planer för vad jag skulle kunna ha där i stället och i våras bestämde jag mig för ett Törnrosa-snår – ju högre och tjockare desto bättre.



I söndags blev det en tur till Billbäcks och när vi kom hem hade vi med oss fem rosor – Henri Martin, Flammentanz, Therese Bugnet, Louise Bugnet och Sympathie. Jag var ute efter friska och starkväxande rosor som remonterar, doftar och som helst är rotäkta. Det är ingen lätt kombination, men efter lite kompromissande så blev det den här blandningen i vitt, ljusrosa, starkare rosa och rött.

Nu ska vi bara skaffa en rejäl armeringsmatta att ha som vägg och sedan kan vi gräva ner rosorna. Jag tror att det kommer att bli ljuvligt.

England: Great Dixter House

Great Dixter House var vårt tredje stopp på den engelska trädgårdsresan. När jag tittar på bilderna så här i efterhand så har jag lite svårt att förstå att det här var stället jag tyckte minst om, men i verkligheten så är det mycket rörigare och stökigare. Många av rabatterna är lite pytt i panna och huller om buller. Dessutom är det trångt. Jag brukar inte uppleva tråna utrymmen som skrämmande, men här fick jag vid ett tillfälle nästan rusa i väg till en mer öppen plats. Stekhet sol, högväxta rabatter, smal gång och flera meter höga häckar – plötsligt fick jag en känsla av att ligga väldigt illa till om det skulle börja brinna (varför det nu skulle göra det).

Jag blev dock väldigt förtjust i själva huset. Det skulle verkligen ha kunnat användas vid en inspelning av Harry Potter. Och så gillar jag ”the oast houses” – husen med sneda torn för torkning av humle.
 

Så här cool skulle jag också vilja se ut när jag trädgårderar. Är vansinnigt avundsjuk på hatten.

Kalas och gyllenljus

I går blev det födelsedagskalas med mina föräldrar och ett par vänner och jag använde för första gången den blåa gurkörten som jag sådde i våras. Den är så vacker att jag nog måste odla den i rabatten varje år. Och så måste jag komma ihåg att frysa in den i isbitar så att jag kan njuta av den även längre fram. Kanske dags att göra i ordning en islykta redan nu.

Efter maten blev det tiramisu i stället för tårta. Så gott!


När gästerna gick hem tog jag med mig kameran ut i trädgården. Jag har bävat lite för att mörkret på nytt tränger sig på, men när kvällarna ser ut så här så välkomnar jag skymningen och solnedgången.


Strax innan jag tog den här bilden badade liljorna och växthuset i guld.


En lärka har drillat över åkern hela kvällen och jag har hört årets första syrsa. Fladdermössen irrat ljudlöst omkring i träd-
gården och fukten för med sig en högsommardoft av hö. Så härligt att det nästan inte är klokt.

Operation Rädda näckros

Min näckros verkar lite klen i år. Tidigt i våras kom det ordentligt med blad och till och med en blomma, men nu händer det nästan ingenting. I veckan har både den och zinkbaljan blivit tvättade och fått nya näringskulor nerpetade i leran. Jag hoppas att det ska göra susen. Så länge pyntar jag med en klematisblomma och värmeljus i flytkoppar.

Blommor, larver och morgonbestyr

Vilken lycka att vakna till krispig luft! I går seglade jag med föräldrarna och trots att det blåste friskt så var det stekhett även till sjöss.

I dag njuter jag av ”svalkan”. Jag har gått runt i trädgården med sekatör och hink och klippt bort gulnade blad och vissna blommor på pelargoner och petunior. Dessutom har jag synat varje blad på min grönkål och plockat bort både ägg och larver. Jag har endast fem plantor, så det går rätt bra. Men trots att jag plockar varje dag så tycker jag att det finns några nya larver varje morgon. Kålfjärilarna är flitiga.

Nu äter jag frukost och funderar på att läsa bok i skuggan. Och så ska jag njuta av den fina buketten jag fick i onsdags – den håller nog inte så länge i värmen, men just nu är den underbar.

Finaste födelsedagspresenten

Jag tycker att det blir allt svårare att hitta på önskningar till jul och födelsedag. I år kunde jag absolut inte komma på vad jag skulle önska mig förrän jag kom att tänka på pelargon-
ställningen jag såg hos Lotta vid Vätterns strand förra året. När vi var där på middag för en vecka sedan tog maken mått på den och i helgen åkte såg, stämjärn och skruvdragare fram. I dag fick jag äntligen ta fram den och ställa upp pelargonerna som jag köpte på plantskolan i skogen i fredags.
 

Därmed tycker jag äntligen att det ser trevligt ut att komma hem. För ett par månader sedan var det bara en stor grå vägg med ett fönster och en dörr. Urtrist. Men nu när vi har gjort den lilla miniterrassen med frukostbänken och pelargonställningen har kommit på plats så ser det riktigt inbjudande ut.

Gyllene morgon

Blommor överallt och vad är min svaghet? Gödning. Jag glömmer hela tiden att ge växterna näring. Men så för en vecka sedan blev jag påmind om guldvatten (tack Ewa). Varför har jag ställt min guldkanna Towa högst upp på en hylla i blomboden och glömt bort den? Det är ju så smidigt! Och änglatrumpeten har riktigt sträckt på sig – den älskar ju att bli gödslad. Nu är jag duktig varje morgon och hoppas att växterna tackar mig genom att växa sig riktigt stora och blomma långt in på hösten.

Skumpan har skumpat i väg

Så där, nu har fläderchampagnen skumpat i väg till grannens jordkällare. Jag har provsmakat och tycker tyvärr att årets omgång är aningen besk. Hoppas att det är något som går över, så att den är god fram i advent då det är dags att börja smaka på riktigt.

En plats i skuggan

Det är så varmt! De flesta har säkert längtat sig halvt tokiga efter högsommarvärmen, men inte jag. Det är inte min grej. Jag smälter ju bort snabbare än en mjukglass. Tur att det i alla fall finns lite skugga.

Bäst i går var när jag sa hur mycket jag saknade min älskade solsäng och maken spjälkade ena benet och lagade det andra med buntband – sedan gottade jag mig länge och väl i skuggan med iste och Karin Brunk Holmqvists senaste bok ”Kranvridarna” – en för tidig födelsedagspresent från makens bror med familj.

I dag ska det bli lika varmt så jag parkerar mig nog där dirket efter frukost med en ny mysig bok. Jag har ju redan diskat krukor och rensat ogräs bland rosorna. Resten av trädgårdsarbetet tar jag itu med när kvällssvalkan kommer.

Men in Trees

Jag har varit uppe alldeles för länge. Vaknade av att motorsågen drog igång hos grannen och nu verkar det som om männen som jobbar uppe i deras björkar fixar mer morgonsol åt oss. Härligt! Själv har jag hunnit äta frukost och läsa bok i skönaste hörnan, rensa en rabatt och plantera om hälften av blommorna jag köpte i går.

Det blev nämligen en riktigt bra dag i går trots den aningen sega starten. Jag rensade största blomsterrabatten, band upp växter som lagt sig under stormen och började flytta mina plantor med blå bergvallmo som jag sådde för två vintrar sedan.

Därefter blev det faktiskt lunch på bryggan. Det var lite blåsigt, men härligt ändå. Speciellt med tanke på de fina djurupplevelserna jag fick vara med om. Först kom snoken simmande alldeles intill och när jag hade tittat på den en bra stund så plaskade det till i vattnet – jag vände mig om och fick se fiskgjusen lyfta med en fisk i näbben, ruska vatten ur fjädrarna och försvinna över skogen. Bara några minuter senare svischade en liten hök förbi efter att just ha missat sitt högljutt tjattrande byte. Och så plötsligt fick jag syn på en gasballong som hade slitit sig och landat i grönskan. Jag knöt fast den i pakethållaren och cyklade hem med nytvättat hår i väldans kallt vatten.

Väl hemma for jag i väg till plantskolan i skogen. Maken ska snickra en pelargonställning till min födelsedag och då måste jag ju ha pelargoner att ställa på den. Och det var tur att jag åkte för tydligen så stängde de för säsongen. Det blev sju pelargonen av sorten calliope rose splash, en mörkrosa mårbacka och en röd million bells. Efter tacomys och brittisk deckare blev det ett sent och underbart härligt kvällsdopp.

Och nu då?

Nu börjar jag känna mig riktigt utvilad. Så utvilad att det kanske börjar bli dags att göra något annat än att lata sig. Fast katten håller inte med – hon tycker att vi ska slumra i varsin soffa resten av semestern.
 

Frågan är vad jag ska hitta på? Allting är ju planterat. Jag skulle kunna åka till skogen och leta kantareller. Eller diska några krukor. Eller rensa lite ogräs. Besöka plantskolan i skogen och se om de har några pelargoner kvar.



Allra helst skulle jag nog vilja läsa bok på bryggan och titta på båtarna som glider förbi, men det blåser fortfarande rätt hårt. Fast kanske att det är lä där nere i viken. Vinden är ju ostlig.
 

Först ska jag dock göra te i kannan "Summer" som jag i går kväll fick i för tidig födelsedagspresent av svärföräldrarna och äta frukost. Sedan får vi se. Hela dagen ligger ju där framför mig som ett oskrivet blad.

Vilda blommor inne

Jag vaknade vid fyra i natt och trodde att det åskade utav bara den, men snart insåg jag att det var stormen som försökte slita sönder markiserna. Det blev ett varv utomhus för att plocka bort krukor från borden. En chilikruka utanför växthuset hade slagit omkull, men den fick ligga eftersom den antagligen bara skulle ha åkt omkull på nytt. Jag var väldigt kall när jag kom in så det var riktigt skönt att få krypa ner under täcket och sova några timmar till.
Nu har det mojnat en aning, men det blåser fortfarande hårt och regnet smattrar mot taket. Det är med andra ord inte att tänka på en upprepning av gårdagens härliga lunch på bryggan. I stället äter jag scones inomhus och njuter av buketterna jag plockade i skogskanten och längst ut i en rapsåker tidigare i veckan.

Vid Vätterns strand

I går kväll var maken och jag på middag hos Lotta som har bloggen vid Vätterns strand och hennes man. Så trevligt och mysigt! Hon är så vansinnigt duktig med blommor och jag blir alldeles lycklig när jag ser entrén till uthuset. Som ett vykort! Hade aldrig trott att bloggandet skulle leda väg till nya vänner – en mycket trevlig bieffekt.

Bomber och granater

Jag flög nästan upp i taket av smällen när jag åt lunch för en stund sedan. Först förstod jag inte vad det var – trodde nästan att en av rutorna till vinterträdgården hade exploderat. Jag skyndade i väg och upptäckte en skumpabomb. Batch 4 – den som inte ens fått extra jäst tillsatt. Ska aldrig mer lyssna på en person som säger att det inte kan jäsa när atamon väl är tillsatt – tro mig, det jäser finfint ändå. Hittade ytterligare en flaska som var så deformerad att det nog bara var minuter kvar innan den också flög i luften.