Fiskgratäng med gul chili

Ofta hör jag folk säga att de inte gärna lagar mat när de är ensamma hemma. Jag är precis tvärtom. Är jag ensam så kan jag stå i köket och experimentera hur länge som helst. Det är så roligt att leka Jamie Oliver för en stund.

I kväll är maken på hockey och då passar jag på. Har för första gången i mitt liv gjort en buljong från scratch. Hittade inget recept som lockade så jag testade mig fram. Roligast av allt är att jag fick användning för min chili hot lemon. Har hört att den ska vara god till fisk och det här blev verkligen gott med alldeles lagom hetta.

Jag började med att skala ett gäng räkor. Sedan hällde jag lite rapsolja i en kastull tillsammans med en urkärnad och finhackad chili, en hackad gul lök och alla räkskal. När det hade fräst en stund hällde jag på vitt vin och lite vatten och kokade i ytterligare tio minuter. Därefter silade jag så att endast buljongen blev kvar och gjorde en redd sås på buljongen, matlagningsgrädde och lite vitt vin. Doftade över en aning muskot och cayennepeppar.

Gårdagens överblivna mos vispade jag ihop med en äggula och gjorde små toppar i kanten av en form.

Till slut lade jag en nästan färdig laxfilé mitt i formen och hällde över såsen. När det var nästan färdigt garnerade jag med vit sparris och några räkor. Så gott! Vilken torsdagskväll!!

Tomat i blom

Tittade till på tomaten i sovrumsfönstret i dag och blev riktigt glad. Dags att ta fram en liten pensel, kanske. En större kruka vore kanske inte heller så dumt.

Vackrare kallor

Varje advent köper jag ett par stora rosenkallor till vardagsrumsfönstren. Blommorna är så vansinnigt fina när de är nya. Stora glansiga blad som står rakt upp och lackröda blommor.

Så ser de ut ganska länge. Men allteftersom året blir bladen mindre och mattare. Ibland kommer det blommor, men bara små och de flesta är mer beigefärgade än röda. Är bra nyfiken på hur odlarna gör för att få dem så fina. Massor av ljus, antar jag. Och glanssprej. Säkert en del jox i jorden också.

Men det borde ju gå att få dem finare hemma än vad jag brukar lyckas med. Någon som är duktig på de här blommorna och har tips att dela med sig av? Eller någon som vet om jag kan ha dem utomhus i sommar och på så sätt få dem fina? Vet inte ens vilket läge de ska stå i, men det känns inte som om de ska stå i den mest gassande solen.

Vilken skillnad!

Vilken skillnad det är på chilisarna som jag har skolat om, ställt under lysrör och gett lite gödning. De som ännu inte har blivit omskolade och bor i vardagsrumsfönstret är inte större än så här, medan de andra har bildat en tät skog som börjat konkurrera om utrymmet. Den gängliga plantan som slingrat sig in i bilden är dock inte en chili utan en tomatillo.

Chilin vill blomma

Mina chilisar växer så att det knakar och har börjat sätta knopp. Egentligen borde jag väl ta bort knopparna, men på någon planta vill jag nog behålla dem för att se hur det går. Det vore ju roligt med tidig frukt.

Döda blommor

Det är så fint med primulor, men är det någon som vet hur man sköter om dem så att de klarar sig i mer än en vecka? Längre än så står de visst inte ut här hemma hos oss.

Min drake har slagit ut

Tänk så fast man kan vara i föreställningar om hur saker och ting ska vara. Amaryllis måste ju inte nödvändigtvis vara en julblomma. I rabatten blommar den mitt i sommaren och att den blommar till jul när den köpts i affären beror på att den har manipulerats för att kunna blomma just då – det är mycket ljus, kyla, värme och kemi i blomsterbranschen. Och trots att jag är medveten om allt detta så har jag svårt att njuta av den här fina blomman som nu strålat mot mig i en vecka. Fy mig! För den är ju jättefin den här underbara Double Dragon som jag fick av min holländska väninna fredagen före julafton. Jag får helt enkelt träna mig i att tänka mindre konventionellt.

Drömmer om vintervärme

Soliga kalla dagar som i går och i förrgår önskar jag att jag hade en växthus med inbyggd braskamin så att jag kunde elda varmt och sedan sitta där i solen och njuta av min egenskapade låtsasvår. Eller – den absoluta drömmen – en vinterträdgård med mjuka soffor att sjunka djupt i medan solen vräker ner över fikonbuskar och citronträd.

Krasslig pippi

Jag är antagligen felprogrammerad. Bebisar är gulliga och jag lånar dem gärna en liten stund, men jag har aldrig drömt om en egen. Djur däremot. Och då i synnerhet deras ungar. Jag skulle kunna ha hur mycket djur som helst och längtar alltid efter att få ta hand om.

I morse var det en pippi som såg ruggig ut under fågelbordet och som satt där alldeles för länge. Trots att jag fick fågelloppor efter en hjälpinsats förra vårvintern, kunde jag inte låta bli att gå ut för att se hur den lilla grönfinken mådde. Inte ett dugg bra, eftersom jag utan problem kunde plocka upp den. Funderade på hur bra det var att jag tog in den i värmen − jag vill ju inte förlänga lidandet om fågeln ändå ska dö. Å andra sidan skulle jag hellre vilja dö varm än halvt ihjälfrusen. Så pippin fick sitta i duschkabinen i lilla badrummet. Den fick mat och vatten, men somnade så fort jag hade tagit in den.

Jag somnade också. Och väcktes av katten två timmar senare. Gästen hade tydligen piggat på sig och katten jamade mig i ansiktet för att jag skulle släppa in henne i badrummet. Vilket jag inte gjorde. Men pippin verkade pigg. Jag satte den i solskenet i rosbusken närmast fågelmaten. Först satt den stilla och burrade upp sig, men efter en stund började den hoppa runt och flög sedan sin kos. Kanske dör den i alla fall, men jag hoppas att den lilla stunden i värmestugan hjälpte och att pippin får fortsätta flyga mot våren.

Resan till Ribston

Till jul finns det alltid ett bokbord på tidningen. Böcker som förlag skickat och som inte har blivit recenserade. Vi cirklar som gamar kring det där bordet och får ta tre böcker var i första vändan. När det är dags för en andra vända är folk inte lika intresserade, men visst går vi där och letar.

I den där andra vändan hittade jag en bok som jag genast nappade åt mig på grund av det vackra omslaget. Det fick mig att tänka på Viveca Lärn. Det var ingen Lärn-bok, utan en bok skriven av Christel Kvant. ”Resan till Ribston” heter den. Några förväntningar hade jag inte. Det var ju en bok som blivit kvar. Som ingen velat ha. Trots det fina omslaget. Hemma hamnade den i ett skåp.

Bara några dagar senare såg jag Eva Robild skriva om den på Facebook. ”Trädgårdsskribenten Christel Kvants debutroman Resan till Ribston. Med ett äpple i titeln kan det inte bli fel.” Åh. Skriven av en trädgårdsmänniska alltså. Spännande. Och en äppelsort. Läste annat då, men bestämde mig för att den där boken skulle bli läst. I går kväll började jag och skrattade högt redan på första sidan. Nu är boken slut och den var så bra med både lust och svärta. Längtar efter att få läsa mer och känner mig väldigt nöjd med att ha plockat en bok med ett äpple i titeln.

Näckrosen frös bort

Min vita näckros har hängt med i flera år, men den var inte jätterolig. En eller ett par näckrosor per sommar var allt den fick.

I höstas velade jag lite fram och tillbaka om hur jag skulle göra. Ta in den i boden eller slänga den. Den plötsliga kylan och det dåliga minnet hjälpte mig. Kan inte tänka mig att den har överlevt i min bottenfrusna tunna.

Till våren blir det en ny näckros. Vet inte vilken sort än, men ska satsa på någon som ger många små blommor – precis som min lilla röda i zinkbaljan på terrassen. Någon som har tips på en riktigt fin näckros som blir max 80 centimeter hög?

Bara lite glädje

Det här handlar inte ett dugg om odling, men jag har haft en så bra vecka på jobbet att jag bara måste få pysa ut lite livsglädje. Älskar mitt jobb och att hela tiden få gå på studiebesök i folks liv. Kvinnan jag träffade i måndags var hur härlig som helst och bodde oerhört trevlig på en gammal gård som varit i makens släkt sedan 1700-talets början. Att sitta framför brasan med en fyraveckors kattunge i knät och en tekopp i den andra och med hembakade kakor på bordet medan jag lyssnade på hennes livshistoria gjorde inte ett dugg ont. Det där lilla pyret med päls som ljus sirap hade gärna fått följa med hem.

I fredags morse träffade jag en tjej som tävlar i hundspann. Turen vi tog efter intervjun började visserligen med ett missöde som fick mig att flyga som en bomullstuss och landa med näsan i snön, men sedan bar det i väg förbi snötyngda granar och med allt mer frost i ögonfransarna. Så roligt och mysigt att få testa.

Nu i helgen försöker jag fördjupa mig i alla papper jag har fått från Högskolan i Jönköping. På måndag börjar jag plugga digital bildbehandling på distans och det ska bli så roligt! Hoppas att kursen ska göra det ännu skojigare att fota trädgården när det börjar spira.

Att lyckas med morötter

Så odlar jag morötter: Jag vet inte om jag har tur, men ända sedan jag började odla har jag fått jättefina morötter. Jag trodde att morötter blir fina automatiskt, men jag har hört flera som har problem med just morötter. Jag odlar i dubbla pallkragar med lätt jord som jag blandar med champinjonjord för näringens skull. Och så sår jag gallringsfritt – se torsdagens inlägg. Ibland sår jag en pallkrage med morötter på senhösten för att få morötter extra tidigt, men jag har upptäckt att det inte är någon större tidsvinst. När jag har sått täcker jag landet med odlingsväv för att slippa morotsflugor och lämnar odlingen ifred. Skulle det vara väldigt torrt väder så försöker jag komma ihåg att vattna. Någon gång då och då kikar jag in under väven för att ta bort eventuellt ogräs. Sedan är det bara att vänta på att morötterna ska bli färdiga och hoppas på att de är fina.

Så gjorde jag såbanden

Flera har frågat hur jag gjorde såbanden och det borde jag ju förstås ha skrivit i förra inlägget.

Jag använde mig av sådana där silkespapper som man packar saker i. Har buntvis kvar sedan vi flyttade. Det bästa med dessa är att de är nästan lika långa som en pallkrage är bred.

Jag vek på mitten och fortsatte vika på mitten tills jag hade lagom breda remsor. Sedan skar jag remsorna, men det går ju lika bra att klippa om man föredrar det.

Remsorna blev ungefär sex centimeter breda med ett veck längs mitten. Med hjälp av en linjal mätte jag ut rätt avstånd – olika för olika sorters morötter. Jag satte en prick där fröerna skulle vara och drog sedan med ett limstift längs hela remsan, rätt över alla prickar. (OBS! Välj ett limstift som är giftfritt). Sedan tryckte jag dit ett frö på varje prick och lade ihop remsorna.

Hoppas det här går att förstå – annars får ni fråga mer.

Egna såband

När jag började odla läste jag att morötter mår bäst av att sås gallringsfritt. Det vill säga att man sår ett frö i taget med rätt avstånd emellan. Så trist! Jag brukar ligga där med en måttstock i pallkragen och försöka göra centimeterdjupa hål med lagom avstånd mellan varje. Obekvämt är det också. Fast när blasten väl tittar upp så är det ju jätteskönt att slippa gallra. Och morötterna blir väldigt fina när man inte är där och stör rottrådarna.

Men i vår slipper jag. Jag har gjort egna såband och märkt dem med den sorts morot de innehåller. Smidigt och guld värt när det äntligen går att så – bara att lägga banden i snörräta rader och skotta på lagom mycket jord. Klart!

Nu är det klippt

Jag har helt förträngt druvstocken i växthuset. Kom på den först vid nyår och egentligen ska den ju vara beskuren då. Men strunt samma. Jag har läst på nätet att många klipper i januari. Så i dag klippte jag. Och jag har inte sett några tecken på att den skulle vilja blöda. Jag snyggklippte mest utan att bry mig om vad böckerna säger. Vindruvan ska skugga och ge lagom många klasar. Kaninen fick vara med under klippningen och hjälpte till lite genom att äta upp de få torra löv vi inte fick med oss vid städningen i höstas. Grenarna verkade han dock inte särskilt intresserad av. Däremot passade han på att äta upp min sista pensé – några har fått bo i växthuset hela tiden och en där har klarat sig från både ohyra och frostknölar. Hoppas den var god!

Odlar tomater i sovrummet

Jag tycker att min övervintrande tomat gör sig riktigt bra i sovrumsfönstret. Är glad att den fortfarande verkar trivas så bra, men gissar att det beror på kombinationen söderfönster och låg temperatur. Jag har aldrig någon värme på där inne och sover med fönstret på glänt, fast då får tomaten bo i rummet intill. Ser verkligen fram emot att få smaka första tomaten för året. Den här plantan blir perfekt att ta sticklingar ifrån lite längre fram.

Dela bod med ett vildsvin?

Jag brukar skoja med maken och säga att han bara skjuter på stenar när han jakar. Men i lördags kom han hem med den här. Kanon med tanke på att jag har tiggt om vildsvinskött hur länge som helst. Det är det godaste köttet jag vet – särskilt när det kommer från en så här liten. Men nu vill han hänga den i min blomsterbod, eftersom temperaturen är bra där. Inte riktigt vad jag hade väntat mig. Vill ju inte dela mitt älsklingsställe med en död vildgris. Blommorna kanske svimmar och dör. Så nu hoppas jag på ordentligt mildväder så att det kan hänga kvar i makens oisolerade bod och att trikinprovet ska komma tillbaka negativt. Frågan är bara hur vi ska lyckas trycka in kultingen i frysen. Senast i förrgår sa jag att det inte ens går att få in ett blåbär till …

Muffins och hallondrömmar

Så här blev muffinsen som jag skrev om i går. Det är mitt bästa recept. Jag har fått det av en barndomskompis som jag hittade på nytt när jag flyttade till landet. Hon bor nästan på landet hon också, fast på andra sidan byn. Det fantastiska är att muffinsen inte innehåller bakpulver, men fluffar upp ändå.

Första gången gjorde jag sockerkaka av smeten och lade äpplen ovanpå, eftersom jag hade fått en hel korg med Ingrid Marie av en snäll kollega. Lite kanel och pärlsocker blev det också.

Nu har favoriten blivit hallon och choklad. I sommar hoppas jag få göra dem med egna hallon. Jag har velat ha en hallonbuske ända sedan vi flyttade hit. Visserligen är dungen utanför tomten full av vildhallonstår, men jag gillar de där stora, söta trädgårdshallonen. Någon som har tips på en bra sort?

Här är receptet på Louises muffins:

Smält 150 gram smör.

Vispa 3 ägg och 3 dl socker i minst fem minuter.

Blanda ner 3 dl mjöl och sedan smöret.

Häll i en smörad och bröad form med löstagbar kant eller i stora muffinsformar.

Strö över frysta några hallon, lite choklad och strösocker.

Grädda i varmluftsugn: 175 grader i 45 minuter om du gör sockerkaksvarianten. För stora muffins brukar det ta 20 minuter.

I år ska jag klara ryggen!

Jag har muffins i ugnen. Somriga och stora med hallon och choklad. Samtidigt passar jag på att träna en aning. Vet inte när jag hade hantlarna framme senast. Eller yogamatten. Bollen köpte jag precis före jul.

I dag testade jag för första gången. Och tanken är att ryggen ska klara sig i år. Att jag inte ska ligga där och rensa vårsoliga rabatter och få ryggskott lagom till påsk.

Blommig fredag

Tänk när det ser ut så här i rabatten utanför huset! Men i dag snöar det. Att åka till jobbet i morse var riktigt läskigt. Såg inte asfalt någonstans, utan bara snö snö snö, både på vägen och i luften där stora flingor rusade mot rutan. Då är det skönt att komma hem till en vårlig bukett med tulpaner.

Bön om en makarinotavla

Våren. Våren. Våren.

Sådder!

Jag vet att jag tjatar. Om all denna längtan.

Om varm jord och morgonljus. Solen, gräset som börjar växa, flyttfåglarna, koltrastens harklade försök till sång. Det kan inte komma fort nog.

Häromdagen, när jag var för trött efter jobbet för att orka sprätta kuvert, damp de här fröerna ner i brevlådan. Jag öppnade först dagen därpå – brevet och sedan påsen med dessa bönor som är så vackra att jag inte kan sluta titta på dem. Går något så underskönt verkligen att stoppa ner i jorden? Och kommer de att vara goda när de väl gror, växer sig höga, får skidor och mogna bönor?

Helst vill jag bara spara dem i en ask. Känna på dem då och då eller göra en sådan där bön- och makaronitavla som farmor hade på väggen över det mörkgröna matbordet i köket. Men jag ska så dem. I alla fall några stycken. Om inte annat än så för att få fler vackra bönor att spara i en ask. Eller att göra makaronitavlor av.

Ännu godare dippning i sommar

Jag vet att jag är vansinnigt efter, men det är faktiskt först nu jag har börjat gilla grönsaker med dippsås. Har aldrig riktigt förstått varför grönsakerna ska doppas i läskiga såser, men så serverade grannen en riktigt god dippsås och nu är det kört. Det dippas varje dag och i dag när jag gjorde i ordning en stor skål med morötter, gurka och selleri kunde jag inte låta bli att tänka på hur fantastiskt det här kommer att vara i sommar när jag kommer att kunna hämta grönsakerna i trädgården och kanske till och med lyckas komponera en god dippsås av kryddorna i örtlandet.

Kajor och blåsippor

Jag blev så glad i dag. Det var avtackning för några kollegor och en före detta, numera pensionerad kollega, kom på besök. Hon sa att hon längtade efter att få läsa om mina vårskriverier i tidningen. Och om odlingarna. Hon pratade så innerligt om när blåsipporna slår ut på landet där de har stuga och om hur härligt det är att få uppleva den första våren som pensionär.

När jag en stund senare gick ut till bilen hörde jag en kraxet från en flock med kajor på väg mot de höga träden där de gillar att övernatta. Oj, vad det där ihåliga råa ljudet får mig att tänka på ljusnande kvällar, gator som sopas rena från grus, lukten av ruttnade gräsrester från året före och tjocka jackor som äntligen får tas av.

Julen vill bli påsk

Det går inte att låta bli att känna av den annalkande våren när till och med julgruppen jag fick av mina föräldrar försöker omvandla sig själv till påskris.

Omskolning pågår

I dag har jag skolat om chili- och paprikaplantor. Jag äter ju knappt chili eftersom jag inte är så förtjust i stark mat, men jag gillar att titta på de vackra frukterna. Paprika tycker jag är lite svårt, eftersom det inte brukar bli så många frukter på plantorna. Om någon har tips på hur man blir en bättre paprikaodlare så skulle jag bli jätteglad!

Jag spricker!

Det pirrar i hela kroppen och snart spricker jag av vårkänslor. Solen vräker ner över oss och i morse var soluppgången lika färgglad som en isglass. Nu droppar det från taket och jag har försökt hacka upp några morötter ur jorden. Fröerna jag beställde i häromdagen ligger på skrivbordet och gäckar mig. Jag vill ut och så. NU!

Tio små fåglar satt på en gren ...

Nu ger jag snart upp och häver ut mina penséer. Jag fick en som blommade till jul och det var egentligen själva grejen. Hade ju läst att Strindberg brukade göra det och blev sugen på att testa om det skulle gå – han hade ju inte ens tillgång till lysrör!

Kanske att jag har färre bladlöss sedan jag stoppade giftampuller i jorden, men plantorna ser inte alls ut att må bra. Kanske kom jag i gång för sent med behandlingen. Ska ge dem några dagar till för att se vad som händer, men egentligen så tycker jag att platsen under lysrören borde gå till chilisarna.

Det växer under snön

När det är kallt ute och världen är täckt av ett tjockt lager snö så brukar jag totalt glömma det som finns där under. Jag tänker inte på att det faktiskt kan växa där under vinterfilten. Men nu när det har töat så visar det sig att i alla fall aklejorna spirar där under. Härligt. Det ger mig vårkänslor. Dessutom har aklejan som blommade så fint i mitten av april förra året fortsätt att växa i sin kruka, så kanske blir det tidig blomning inomhus även i år. Ska nog ta in den och se hur villig den är till att blomma.

Före och halvvägs

Min blomsterbod ser ut som spillrorna efter ett mindre inbördeskrig. Ordningen var näst intill perfekt ända tills alla växter skulle in i höstas. Då blev det plötsligt omöjligt att nå hyllorna längst bak och allting hamnade så nära dörren som möjligt och trycktes långsamt längre bak vartefter. Sedan var det alla lyktor som åkte ut och in när vi skulle ha gäster. Lyktorna fick bo på planteringsbordet tillsammans med femtusen andra pryttlar. Dessutom passade växterna på att fälla sina blad och som om inte det var nog blev det hö överallt eftersom kaninens mat också bor där inne i boden. Men nu ligger våren inom räckhåll. Såperioden har ju faktiskt börjat och om bara någon eller ett par veckor kommer jag att vilja stå där inne och plantera om alla mina chilisar. Så i eftermiddag tog jag med mig musik och tapperhet och satte igång med en grovröjning. Om inte ryggen hade blivit på tok för trött hade jag nog fortfarande varit gång, men jag har i alla fall kommit halvvägs. Dessutom gått igenom mina övervintrade chiliplantor och trimmat till dem och sett till att de är lagom fuktiga. Någon kväll när modet på nytt kryper fram ska jag gå ut och fortsätta med årets första röj i blomsterboden.

Blöta rabatter

På dagen i går satt jag i en kollegas varma, bubblande ute-spa, omgiven av snö och med enstaka tunga regndroppar i håret. När jag körde i väg till nyårsfesten regnade det fortfarande och vägen upp från oss var så hal att den knappt gick att styra på. På hemvägen i natt var det 8,5 plusgrader!

Nu har jag vaknat till solsken och hård blåst. Åkern har fortfarande en tunt snötäcke, men i trädgården är det näst intill barmark. Magnolian badar i vatten och landet kring terrassen är också väldigt blött. Hoppas rötterna pallar med i vätan och att de inte ruttnar bort.

Ett nytt skyddande täcke över rabatter och land vore faktiskt inte så dumt. Även om vi äntligen är på rätt väg, så är det ju trots allt tre månader kvar innan det går att vänta sig några större underverk i trädgården.