Gott nytt år!

Och gott nytt odlingsår! Snart är vi där igen!!

En tårögd man

En man ringde till redaktionen i förmiddags och ville tala med mig. Jag hade huvudet fullt av budget och förstod först inte vad han ville. Han sa sitt namn och gjorde en lång paus innan han fortsatte.

Jag tänkte att det kanske gällde ett minnesord, för han lät lite tårögd. Sedan förklarade mannen att han bara ville säga tack. Han hade läst min krönika i dagens tidning. Den handlade om min odlingsmanick och min längtan efter våren. Mannen sa att han hade fått vårkänslor och riktigt kunde känna doften av fuktig jord. Att han plötsligt kände hopp bortom kylan och snön.

Jag blev lite rörd över att han tog sig tid. Över att han vågade. Ite bara behöll känslorna för sig själv. Det känns som en bra avslutning på arbetsåret.

Mitt klorofyllhus

Nu flirtar jag lite med bloggen ”Trädgårdslandet”. Läste att Ulla Hasselmark, som har bloggen, kallar sitt växthus för "Glädjehuset". Mysigt med namn på växthuset, tänkte jag, och fick genast en flashback till barndomen och mitt klorofyllhus. Det var ett slags dockskåp som mamma och pappa gav mig. Tror att det var en julklapp.

Klorofyllhuset var ett plastträd – en ek, har jag för mig. När jag tryckte på lövverket så höjde det sig och avslöjade tre små rum med möbler. I stammen fanns en hiss som gick att veva upp. Älskade det där huset. Mitt vanliga dockskåp var urtrist i jämförelse. Tyvärr minns jag också att jag proppade in en stackars fjäril i hissen och tvingade den att åka upp till övervåningen. Hur kunde jag!?! Burr …

Jag gissar att klorofyllhuset numera bor på mammas och pappas vind. Tänker inte ta reda på om det verkligen förhåller sig så (kan riktigt se hur det börjar glimma i mammas ögon om hon läser det här – är mycket medveten om hur gärna hon vill att jag krånglar mig upp och hämtar hem mina leksaker). Men namnet ska jag nog återuppliva. Klorofyllhuset – kan inte tänka mig ett bättre namn på mitt växthus.

Våren är på gång

För en stund sedan tittade jag till växterna i boden. Blev riktigt glad när jag hittade en gammal plastburk med bortglömda lökar som hade börjat växa. Hällde genast jord i en kruka och stoppade ner de små lökarna. Jag tror att det är pärlhyacinter. Nu väntar jag på att de ska växa till sig, börja blomma och sprida lite vår i huset.

Underbara barnasinne!

Jag vet att jag är aningen överentusiastisk. Att jag ligger snubblande nära nördgränsen. Men det gör ingenting. Jag tänker på det som barnasinne och gläds. Åt glädjen. Nyfikenheten. Längtan och lusten.

Det har visserligen bara gått tre dagar sedan jag sådde, men jag har givetvis stått med näsan tätt mot jorden och kikat efter tecken på liv – flera gånger varje dag. Och i morse, när jag tände lampan, fick jag se ett blekt skott titta upp. När jag hade kikat en stund kunde jag räkna till fem små skott. När jag gick till jobbet en stund senare hade ljuset fått ett av skotten att sträcka på sig lite till.

Underbart! Tänk att kunna bli så glad för något så litet. Det unnar jag alla!

Drömmer framåt och bakåt

Jag kan inte låta bli att lägga ut en bild från den 30 maj. Då var jag lite frustrerad eftersom det var så fullt i växthuset. Ville inget heller än att få järnnätterna överstökade. Nu längtar jag som en tok efter att få ha det så här. Hittade bilden för ett par dagar sedan och har gått tillbaka till den gång på gång. Ljuset, grönsakan, värmen innanför glaset, sommaren som stod för dörren ...

Med rätt att leka

I många år tyckte jag att det här med julklappar hade förlorat lite av sin charm. De innehöll ju inga leksaker. Inte för att jag önskade mig barbiedockor och lego. Jag var ju vuxen. Och jag blev självklart glad för alla vackra tallrikar, glas och dukar. Men det var ändå inte riktigt det samma.

Sedan jag började odla så får jag leksaker igen. I alla fall känns det så. Prylar jag kan greja med. Manicker som ger mig rätt att borra ner fingrarna i jorden och få svart under naglarna. I natt, innan vi gick och lade oss, mekade maken ihop min odlingsmackapär. Och i morse, när han fortfarande sov, smög jag mig ut i boden tillsammans med tråg och fröer. Jag har sått, skrivit etiketter och vattnat. Sallat, spenat, rucola, mizuna, basilika och kungsmynta. Nu är det bara att tända lysrören och vänta.

God jul allihopa!

Jag hittade "A Christmas Poem for Gardeners" på en trädgårdssida (Iowa Gardening Forum). Det framgår inte vem som har skrivit den, men det är så mysig att jag inte kan låta bli att lägga ut den.

A Christmas Poem for Gardeners

T'was the weekend before Christmas, and all through the yard,
Not a gift was being given, not even a card.

The tools were all hung, in the garage with care,
With hopes that St. Nicholas soon would repair.

The shovel with blade all rusty and cracked,
The pitchfork still shiny, but handle it lacked.

When out on my lawn, (it's brown and abused)
I could see poor old Santa, looking confused.

No list had been left for Santa to see,
No gardening gifts were under the tree.

But wait there's still time, it's not Christmas yet,
And gardening gifts are the quickest to get.

You can forget the silk tie, the fluffy new sweater,
Give something to make the garden grow better.

If she wants a gift shiny, then don't be a fool,
It's not a dumb diamond, but a sparkling new tool.

If fragrance is listed you can forget French perfume,
It's a pile of manure that'll make gardeners swoon.

Give night crawlers, not nightgowns, a hose that sprays water.
(Anything for the kitchen is not worth the bother.)

Give a great gift that can dig in the dirt,
It's better than any designer-brand shirt.

Now look quick at Santa, this guy's not so dumb,
Under his glove, he hides a green thumb.

His knees are so dirty, his back how it aches,
His boots stomp on slugs, (he gives them no breaks).

The guy works only winter, you can surely see why,
For the rest of the year it's as easy as pie.

He has elves plant through spring, pull weeds in the summer,
In fall they all harvest, but winter's a bummer.

And so Christmas gives Santa a part-time employment,
'Till spring when the blooms are his real enjoyment.

So ask the big guy for garden gifts this year,
Seeds, plants and tools, Santa holds them all dear.

You see, malls may be crowded, vendors hawking their wares,
But visit a nursery, stress-free shopping is there.

Now Santa's flown off, to the nursery he goes,
And his voice fills the night with loud Hoe! Hoe! Hoe!

Flygande blommor

Fåglarna vid fröautomaten är verkligen vinterns blommor i trädgården. Jag kan sitta inne i värmen och titta på dem hur länge som helst. Men det blir mycket skal och frö på marken under fågelbordet. Och solrosskotten bildar en väldigt kompakt gräsmatterundel på våren − oavsett hur mycket vi lyckas kratta undan.

Värst är nog talgoxarna som flyger i väg med solrosfröerna och "knäcker" dem i mina land. Fast samtidigt är det lite spännande och komiskt att se de fågelsådda solrosorna skjuta upp på helt osannolika ställen. Fråga grannen − i somras upptäckte hon en solros tre meter upp i en ek.

Mot ljuset!

Nu blir det inte mörkare. Nu vänder det. Snart går vi ljusare tider till mötes. Mot våren. Den varma jorden och sådderna. Tänk vilken underbart klapp så här bara några få dagar före jul!

Kål och flatrökt ål

Får jag frågan om min favorit på julbordet, så svarar jag tveklöst brunkål. Helst tillsammans med ål − flatrökt. Brunkål är så gott att jag inte kan låta bli att snatta den halvtinad ur burken.

Andra kålfavoriter är kålpudding och kåldolmar. Jag älskar att förvälla huvudet och lirka bort blad efter blad. Som barn gjorde jag det alltid tillsammans med farmor. Stuvad blomkål är också underbart. Och broccligratäng. För att inte tala om den stuvade grönkålen som tidningens restaurang lagar till jul. Mmm!

I veckan läste jag Anna-Britta Ståhls nya bok ”Kål – lättlagade och goda hälsobomber”. Det är ingen tjock bok och recepten är få, men den innehåller en del spännande om kål. Framför allt fick den mig att längta efter mer kål – både på tallriken och i grönsakslandet. Fast i somras förlorade jag kampen mot kålfjärilen. Dessutom blev jag trött på blomkålen, romanescon och broccolin (som i själva verket var grönsaksrybs) eftersom de tog så mycket plats. Men jag tänker testa igen. Funderar på att göra som med squashen och odla kål i murarhinkar. Till att börja med ska de få stå i växthuset med fiberväv över varje planta.

Brunkål:
Skär ett stort vitkålshuvud i små bitar. Bryn i smör och lägg i en ugnsfast form. Ringla över ett par matskedar sirap och slå på spad från julskinkan (jag brukar ta bort fettet från spadet innan jag använder det). Det går åt dirka fem till åtta deciliter. Låt formen stå i ugnen i 200 grader i cirka 45 minuter. Se till att brunkålen inte kokar torrt i ugnen – tillsätt mer spad om det behövs.

Slumrande småttningar

I oktober fyllde jag pallkragen BB med godisburkar utan botten. Sedan sådde jag. Då hade jag verkligen inte trott att fröerna skulle få ligga under ett så här fluffigt täcke. Men nu ligger de där och jag tror att de har det jättebra.

Eftersom det är första gången jag stratifierar på det här sättet, så ska det bli jättespännande att se hur det går.

Sådda fröer: Skuggviolruta, jättelilja, kronklematis, läkesilverax, vitsippa, myskmadra, hasselört, julros, dillpion, vit fingerborgsblomma.

Totalt har jag stoppat ner 24 godisburkar i pallkragen, så det finns plats för mycket mer. Lättar snötäcket, så ska jag nog så ett par julrossorter till och massor av blå bergvallmo.

Svindlande gräs

1 200 kronor kilot – för gräs! Rena svindleriet!!

Jag har just gjort upptäckten att påsen med frö till kissens kattgräs inte innehåller någonting annat än vanlig havre. Snuskigt dyr havre! Så nu blir det till att tigga hos grannen som har hästar. Tror nog att jag kan få någon deciliter eller två om ber snällt.

Kli i magen

Jag har nästan lite ont i magen. I alla fall pirrar det en aning i den, pyser som kolsyra, kliar. Men jag är inte sjuk. Jag bara längtar så pass. Efter jord och små växter. Efter att få stoppa ner frön i krukor.

Tänk när sista grovsnön har smält och det första gröna visar sig i gräsmattan. Tussilago i dikeskanten. Persiljan som ruskar på sig och sätter fart. Små röda knölar i rabarberlandet. Den där speciella vårlukten som nästan är lite rutten, men så härlig bara för att det är vår. Ljudet av en humla som brummar tätt förbi. Fågelkvitter. Musöron på träden.

Jag längtar. Och tänker på vintersolståndet. Det är inte många dagar kvar nu. Sedan vänder det.

Guldkant kring dagen

Jag kan inte låta bli att lägga ut en bild till nu när solen går ner där borta vid Spökkullen.

Vinter i trädgården

Det är inte helt fel med vinter i trädgården, trots allt. I alla fall inte en sådan här solig dag.

Mer fotosnack än blomprat

Nu är jag lite stolt! Jag har äntligen lyckats fotografera min amaryllis Evergreen utan att förvränga färgen (allt för mycket). Jag har försökt flera gånger, men misslyckats totalt − trots att jag har trixat och grejat.

I går tog jag mod till mig och plockade fram den lösa blixten. Jag har haft den i några år – bytte till mig den mot en flaska whisky. Men jag har varit rädd för att använda den. Har inte en aning om vad alla funktioner betyder. Fördelen är dock att blixten kan vinklas åt olika håll och efter några vinklingar och knapptryckningar fick jag till slut till det. Yes!!!

En kort blondin

Så olika det är med amaryllisarna. Sumatra har inte ens fått en liten fågelnäbb av grönt och lär nog inte börja blomma förrän i januari. Evergreen har redan blommat över på en stängel och står i full blom på sin andra. Misstänker att den har blommat över före jul. Men nu börjar Alfresco så sakteliga slå ut sin första blomma. Hon verkar växa i "lagom takt", så jag ställer mitt juliga hopp till henne.

Tomten kommer ... snaaaaart!

Jag tror att jag vet vad tomten kommer med i jul − en liten odlingsmackapär. Jag vet att det är en helt onödig pryl, men jag blev alldeles tokförälskad när jag fick syn på den. Nu kan jag börja smygodla lite lite grann. Mizuna kanske, eller lite kryddor. Hm … så chili, eller kanske stoppa ner första dahliafröera! Eller … Nåja, så värst mycket kommer inte att få plats. Men åh så det kliar i fingrarna!

OBS! Bilden är lånad.

Huller om buller

Mitt odlingsintresse vaknade för ett par år sedan. Innan dess visste jag nästan ingenting om odling. Det känns som om det har gått rätt snabbt framåt, men det är inte alltid polletten trillar ner med en gång. I våras började jag förstå att det finns någonting som heter växtföljd, men det verkade så komplicerat att jag snabbt bläddrade vidare varje gång jag råkade slå upp en sådan sida i växtboken.

Den här säsongen har jag på något sätt sugit till mig vad växtflöjd är. Det hade inte varit så dumt om jag uppmärksammat det lite tidigare − jag har blandat växtgrupperna hej vilt i mina pallkragar. Jag får helt enkelt göra det bästa av situationen och försöka tänka på växtflöjen i fortsättningen. Viktigast av allt är nog att komma ihåg vad jag odlade var. Tur att jag tog bilder i somras!

Pallkrage 1: Kronärtskockor (Greenb Globe) och silverlök (Bianca di Maggio).

Kronärtskockorna fick aldrig några knoppar. Sorten är inte härdig där jag bor, men jag har täckt plantorna med fårull i hopp om att de ändå ska vilja övervintra. Silverlöken blev det tyvärr inte så mycket med. Jag sådde från frö och hade behövt en betydligt längre säsong!

Pallkrage 2: Majs (Minipop) och purjolök (Titan).

Majs ska tydligen sättas i en fyrkant för att plantorna ska pollinera varandra. Det blev inte särskilt många majskorn på mina kolvar, men jag har definitivt lärt mig något inför nästa säsong. Purjolöken blev finfin, men jag tänkte "den som spar, hon har". Kylan och snön kom för tidigt, men rådjuren blev glada.

Pallkrage 3: Grönsaksrybs (Raab Early Fall) och blomkål (Igloo).

Ha ha ha!!!

Okej, jag trodde att jag odlade broccoli. Det gjorde jag inte. Miniblomkålen blev angripen av ohyra och så började stora bruna svampar poppa upp ur jorden. Suck! Ska göra ett nytt försök nästa år. Då ska jag verkligen förvissa mig om att det är broccolifrön i påsen! Och jag ska täcka landet väldigt ordentligt!

Pallkrage 4: Sojabönor (Fiskeby V).

Vilken växtkraft! Har hur mycket sojabönor som helst i frysen.

Pallkrage 5: Spritböna (Borlotto Lingua di Fuoco Nano) och svartkummin (Nigella Sativa).

Fråga inte vad som hände här. Mycket outnyttjad yta blev det i alla fall. Fast de få bönor jag fick blev härligt polkagrisiga och kumminen blommade oerhört vackert!

Pallkrage 6: Sparrissallat (Celtuce) och morötter (Purple Haze).

Efter att ha odlat sparrissallat är jag övertygad om att det som står i frökatalogerna är megaöverdrivet. Aldrig mer! Men morötterna växte bra. Purle Haze är en finfin sort − i synnerhet rå och ugnsbakad. Den blir trist i färgen vid kokning − till skillnad från vattnet.

Pallkrage 7: Morötter (Amsterdam Forcing och Paris Market) och spenat (Bloomsdale Long Standing).

Någon som har bra tips på spenatodling? Mina blad tokväxte och började blomma nästan med en gång. Sådde både tidigt och sent. Gillar båda morotssorterna jättemycket. Paris Market är en riktig "Lille Skutt-morot".

Pallkrage 8: Rädisor (French Breakfast 2), som efter ett tag byttes ut mot en lågväxande solros, sallat (Baby Leaf) och morötter (Rainbow).

Hur odlar man rädisor för att de inte ska bli beska? Jag gav upp. Testade en sort som heter Istapp också, men den smakade nästan som stensöta och var fullkomligt vidrig. Det måste nästan vara jag som gör något fel. Rainbow är en trevlig morot i olika nyanser.

Paprikorna växer

Paprikorna jag sådde i juli trivs utmärkt i sitt söderfönster. De växer lagom mycket och är finfint gröna. Tyvärr envisas de hela tiden med knoppar, men jag nyper bort dem så fort jag märker något. Det ska verkligen bli spännande att se hur snabbt det blir paprikor i sommar.

Chilipaprikan har däremot växt sig för stor för att få bo inomhus. Det får räcka med förra vintern. I år bor den i boden, där den har det svalt och rätt ljust. Hittills ser den ut att trivas.

Dags att odla gräs

För några veckor sedan upptäckte jag att paradisfågelträdet tappade blad. Trist. Jag är så stolt över att ha fått en så stor planta från fröet jag plockade på Kap Verde i vintras.

Jag tyckte nog att det var lite märkligt att plantan tappade så mycket blad med tanke på att den har växt som en tok sedan jag tog in den i vardagsrummet. Åh, andra sidan är luften torr och dagarna blir allt kortare. Dessutom är det väldigt varmt nu när braskaminen går för fullt.

Men jag var fel ute. Det är plantan i sig som är problemet. Eller rättare sagt dess smak. En kväll hörde jag smaskade ljud från vardagsrummet. När jag undersöka, hittade jag kissen med en massa grönt runt munnen. Lyfte upp henne och försökte säga fy, men hon bara tittade på mig och slickade sig om nosen.

Vet inte riktigt hur jag ska freda mitt paradisfågelträd. Kanske hjälper det om jag börjar odla gräs till Riva – jag kan ju i alla fall hoppas att hon gillar det bättre än min krukväxt.