Nära till maten

Jag har haft en underbar dag. I förmiddags bakade jag cupcakes till mitt livs första beställning. Nu är själva bakverken färdiga – bara frosting och blingbling som saknas. Ska bli så roligt att göra resten. Eftermiddagen har jag tillbringat på bryggan. 28 grader i solen och vindstilla. Så skönt! 16 i vattnet kändes helt okej, men några grader till hade inte skadat. Nu ser jag tyvärr ut som engelsmännen brukar göra efter första dagen på chartersemestern – solen tar uppenbarligen fortfarande. Jag är ensam hemma, eftersom maken har dragit till skogs och jag har ingen lust att laga mat. Vilken tur att jag är odlare och har ett växthus där tomatplantorna just nu ser ut som pyntade julgranar. Det får bli tomat och rödlöksallad med kassler och lite flingsalt. Inte alls dumt att mumsa på medan mörkret sänker sig.

Hoppas på majs

Jag trodde att jag var för sent ute med majsen. Det hände ju ingenting. Pygmégräs! Men nu har den plötsligt växt till sig och kolvar med burriga små vippor sticker ut från stammarna. Jag hoppas så att de ska fyllas med söta, krämiga korn, så nu går jag där och slår fröstänglarna mot varandra i ett försök att hjälpa dem på traven. Någon som vet hur man vet att man lyckats och hur man vet när det är dags för skörd?

Den som sår måste skörda

Hittills har jag mest varit en odlare, men i våras lovade jag mig själv att bli en betydligt bättre skördare. Och jag har faktiskt lyckats. Fast särskilt roligt tycker jag faktiskt inte att det är. Jag är nog den där som helst plockar till mig några tomater och morötter för stunden – bara för ett munsbit eller till en viss måltid. Det är bara mysigt. Men nu har samvetet slagit till och jag har plockat av alla mina bönor. Jag har dessutom ansat dem, skurit dem i lagom långa bitar, förvällt dem och stoppat dem i frysen. Trist som sjutton, men jag ser definitivt fram emot att få ta fram små påsar som det står Purple Queen, Safari, Black Lake Bush och Limka på.

Hoppas på fler rödbetor

Mina rödbetor är gigantiska och har tryckt upp sig själva ur jorden. Sorten heter Forono och är min favorit. Betorna kan bli två decimeter långa och tjocka som falukorvar utan att kännas det minsta träiga. I dag drog jag upp de som var kvar, grävde lite i jorden, hällde på ny champinjonjord och stoppade ner tidningspapperskrukor med rödbetor jag sådde i juli. Det ska bli jätteintressant att se om det hinner bli några betor under hösten.

Pretty in Pink

Har haft en koppande lilja hela sommaren. Har väntat och undrat vad det är. Blev överförtjust när den slog ut intill solhatten i samma färg. Tänk att det kan vara så vackert!

Lunch från trädgården

Så härligt det är att vara ledig, att krypa upp i stora fåtöljen med katt, frukostskål och duntäcke. Att känna att all tid i världen finns och att plötsligt komma på att ingen lunch finns hemma, men att hela trädgården är full av härligheter att koka pastasås på. Två bifftomater större än tennisbollar, olika sorters småtomater, persilja, luftlök – både lökar och stjälkar, rosmarin, persilja och en liten bhut jolokia-chili. Nu puttrar en pastasås på spisen. Glömde peta ner vitlök i höstas, så den fick jag ta från skåpet. Tillsatte dessutom salt, peppar, någon tesked rapsolja, en tärning köttbuljong och en matsked grädde. Ljuvligt! Vilken lunch jag kommer att få!

Hur ska auberginen skötas?

Jag tror att det börjar bli dags att rensa ut lite ur växthuset. Plantorna, som från början bara såg trevliga där de stod tätt ihop i sina olika krukor, konservburkar, hinkar och hoar har blivit till en djungel. Tätt, tätt. Inte minst auberginen har svällt. Blommat friskt har den också gjort, men några frukter har jag inte fått. Jag har aldrig odlat aubergine tidigare, men vet att grannen hade samma problem förra året – stor, blommande planta, men inga frukter. Är det så att man ska hjälpa den på traven? Någon som odlat och vet hur en aubergine ska skötas?

Det här är älggräs

Jag har fått flera frågor om älggräs, så här kommer en bild på växten med de smått bomullsliknande blommorna. Jag har nog aldrig tänkt på att det doftar älggräs utomhus om kvällen, men efter att ha druckit saften så kommer jag nog alltid att känna doften av älggräs när fukten börjar stiga upp ur markerna i sommarskymningen.

Ingen trädgårdsdag

I dag regnar det och trädgården lockar inte alls. I synnerhet sedan nummer ett på priolistan är att plocka ner min ampel med svartöga som nästan blommat över. Vill inte. Jag vägrar tänka på åt vart det barkar. Läste om årstider på SMHI:s sida i morse och fick veta att (om man bortser från årstidsindelningen i månader) hösten normalt anländer till Kiruna den 16 augusti, till Stockholm den 29 september och till Malmö den 12 oktober. Eftersom jag bor en bra bit söder om Stockholm, så har jag drygt en och en halv månad sommar kvar!

Men i dag är vädret som sagt inte ett dugg mysigt. Så jag har fikat hos grannen i stället och fått vara med om en getförsäljning. Dessutom har jag kelat med Lill-Snuttan, som är oerhört lik min egen kanin – både till sätt och utseende. En riktigt liten slickis som knakar tänder så fort hon blir klappad. Mysigt!

Saft på älggräs

Förra veckan berättade en arbetskamrat att hon skulle göra saft på älggräs. Det hade jag aldrig hört talas om och blev förstås jättenyfiken. I lördags kväll fick jag ett stolleryck på tok för sent och drog med mig maken ut i kantarellskogen. Det mörkande inom en timma, men det blev god skörd och på vägen hem körde vi jättesakta och försökte komma ihåg var vi hade sett älggräs någonstans. De sista vipporna plockade jag med hjälp av ficklampa.

Nu är saften klar. Jag var rätt skeptisk i början och fattade inte hur blommorna skulle kunna ge särskilt mycket smak. Men smakar gör den och den är riktigt gott. Min första tanke är klarbär, fast från skogen och kryddade med höst. Kanske ingenting att servera till kakor, men definitivt som en svalkande drink i solen.

Receptet hittade jag på bloggen "Livsrummet".

Så här gör du:
1. Plocka och skölj 50 klasar med blommande älggräs.
2. Tvätta och skriva 2 citroner.
3. Lägg blommor och citroner i en ren bytta och tillsätt 60 gram citronsyra, 2 kg socker, 2 kanelstänger och 2 liter vatten.
4. Rör om och lägg över ett lock. Ställ satsen kallt i 3-7 dygn (min var klar efter 3). Rör om varje dag.
5. Sila saften genom duk och tappa upp på rena flaskor. Saften går utmärkt att frysa.

Inte så tokigt

I år har jag odlat mangold för första gången och jag måste erkänna att jag var lite misstänksam mot grönsaken redan innan jag sådde. Visst, mangold är vackert att titta på, men är bladen verkligen goda? Nja, var första intrycket. Jag tyckte nästan att bladet jag tuggade på växt i munnen. Men sedan har jag förstått att det är de allra spädaste bladen man ska ha i sallader. Och då är mangold jättegott. Nu använder jag nästan hellre mangold än vanlig sallat. Jag har än så länge inte testat att laga till grönsaken, men är nyfiken och vill testa. Någon som är van mangoldätare och kan komma med tips? Är det de små bladen som gäller då också, eller går det bra att äta de lite mer välväxta då? Det skulle också vara roligt att veta hur ni brukar tillaga er mangold.

Ljus fyllt av lycka

I går kväll fick jag låna en bok av grannen. Egentligen hade jag tänkt greja på kvällen, men trots att klockan bara var barnet kunde jag inte låta bli att skynda mig hem för att få krypa ner i sängen och börja läsa. Men så kom det där ljuset. Det där gulaktiga ljuset som är så vackert över den mogna åkern och trädgården. Jag försökte titta bort flera gånger, men hela tiden var det en liten röst i mig som gnagde– ”jag kan ju inte ligga här inne i sovrummet när det där ljuset spelar utanför”. Så till slut klev jag upp, klädde på mig och gick ut med kameran. Så vackert. Vackrare än vad jag klarar av att fånga på bild. Men det är ett ljus som får mig att tänka på hösten när den är som bäst (även om jag anser att hösten är långt bort) och av någon anledning teve-serien Smallville som jag följde för några år sedan. Där var ljuset alltid härligt varmt över bondgården. Men i går var det över min trädgård det skymde i guld och jag som fylldes till bredden av lycka.

Godaste squashen

Den här squashen är min absoluta favorit i går. Patty Pan heter den och är alldeles krämig i köttet – inte alls som annan squash. Tyvärr har den inte gett så jättemycket, men vädret har inte varit det bästa för squashodling. Nästa år kommer jag definitivt att odla tefatssquash på nytt.

Blasten tas om hand

Visst, blasten från mina grönsaker blir finfina ingredienser i min kompost. Men ända sedan jag insåg att det finns folk som faktiskt äter blast och är duktiga på att tillaga det som jag ”slänger”, så har ett litet dåligt samvete gnagt i mig. Men tack vare Snutten behöver jag inte längre ha det. Han blir så glad för allt spill från morötter, rädisor och rödbetor. Då och då får han ett blad mangold, vilket han också verkar uppskatta. Säkert en trevlig omväxling för en liten kanin som lever på slaget ängsgräs, morötter, pellets och havre.

Dags att göra matlåda

Det känns som semestern har varat i en evighet. Eller möjligtvis tre minuter. Snabbt och långsamt på en och samma gång. Men nu är det dags igen. Och därmed även dags att göra matlåda. I morgon blir det pastasallad med kassler och massor av grönsaker och örter från trädgården. Så härligt att kunna stå i trädgården och laga mat och att bara gå och ta den grönsak jag önskar i min sallad. Lyx! Hoppas det känns lika lyxigt på lunch i morgon när det är dags att äta av den medhavda trädgården.

Öppen trädgård

I dag har jag varit på Öppen trädgård för första gången och besökt en trädgård som jag passerat många, många gånger. Jag har alltid beundrat de fina dahliorna och tänkt att det skulle vara roligt att få titta närmare på de där färgsprakande rabatterna.

Trädgården tillhör en äldre ensamstående kvinna och i dag öppnade hon trädgården för allmänheten. Jag är djupt imponerad över allt jobb hon lägger ner och över att hon orkar. Att plantera ut de där dahliorna på våren måste ta hur mycket tid och ork som helst! För att inte tala om alla andra fantastiska blommor hon har i rabatterna.

Nu har jag bestämt tid med henne, så om ett par dagar ska jag träffa henne för en intervju − det ska bli så spännande att få höra henne berätta!

Äta luftlök!?!

För ett par tre år sedan såg jag luftlök hemma hos en kollega och tyckte att växten såg jättefestlig ut. Jag fick med mig en lök hem och grävde glatt ner den. Den växte upp och spred sig och nu har jag massor av luftlök. Jag tycker fortfarande att de är coola med sina långa stänglar och lökarna som bildas långt upp i luften för att sedan trilla ner på jorden och bli till nya lökar. Men vad jag ska ha dem till har jag inte haft en aning om. Har inte ens vetat vilken del som är ätlig − om det är stänglarna eller de små lökarna jag ska skörda. Någon som vet? Jag tänker i alla fall testa att skära av de små lökarna och använda dem i matlagningen. Hela smålökar i grytor måste ju se för gulligt ut.

Busiga fnuttar

Äntligen! Har väntat och längtat och i går kom de hem från mig. Tre små söta fnuttar som Linda med bloggen ”Trädgård … drakar och lite annat” gjort. Är så nöjd. Kommer att bli så fint med de tre små busarna i rabatten!

Det vräker ner

Jag var på middag hos min faster i går kväll tillsammans med trevliga människor och massor av god mat. Vi satt på hennes inglasade altan och kunde bitvis knappt höra varandra för regnet. Det dånade utanför och bullrade mot taket. När vi åkte hem var det uppehåll, men nu på morgonen vaknade jag till ett ihållande, men inte fullt lika kraftigt regn. Mysigt, tänkte jag. Krypa tillbaka i sängen och mysa. Sedan tittade jag ut genom fönstret och fick syn på min förkultivering av rödbetor som snart ska ner i jorden. De små papperskrukorna står i ett tråg med hög kant. Allting simmade. Likadant med mizunakålen och lupinerna. Tog det närmast tillgängliga – en knallorange fleecefilt – drog den över mig själv tills jag såg ut som ett apelsinförgiftat spöke och tassade ut i regnet. Vet inte hur många burkar och krukor jag har tömt och flyttat, men dränkt är det. Lär inte behöva vattna på ett bra tag.

Ärterna ger mersmak

Jag måste återigen få jubla över mina ärter. Flera dagar i rad har jag ätit dessa fantastiskt goda grönsaker. Jag har alltid tyckt om konserverade gröna ärter, men ärterna i frysdisken är ingenting jag brukar längta efter. Men mina egenodlare märgärter är ju ljuvliga! I går gjorde jag en Alfredo-sås till pastan och hade i lättkokta ärter. Så makalöst gott! Och dessutom vegetariskt. Snacka om att få mersmak. I dag stekte jag köttbullar. Medan maten puttrade på spisen gick jag ut till ärtställningarna och plockade. Återigen lättkokta. Och lika underbara! Sorten heter Alderman och kommer att odlas på betydligt fler ställen här hemma hos mig nästa sommar.

Tomaterna trivs upp och ner

Jag är väldigt nöjd med årets upp-och-ner-tomater. I synnerhet sorterna Tiny Tiger och Tiny Tim som liksom klänger sig fast och inramar burkarna de hänger i. Gillar verkligen att odla tomater på det här sättet och blir glad när jag hittar sorter som fungerar extra bra.

Lämnar över till spindlarna

Inser plötsligt att jag i stort sett har tillbringat hela dagen i växthuset och att jag ätit så väl frukost som lunch och middag här inne. Jag har nästan inte gjort ett endaste dugg, förutom att läsa bok i solsängen. Grannarna har snickrat på sin trapp och deras barn har lekt i vattenspridaren. Regnet smattrade några minuter tidigare i kväll och ett tag hade jag sällskap av sädesärlans nästan vuxna ungar som försökte klamra sig fast i hängrännorna. Men nu mörknar det allt mer, syrsorna har tystnat och luften känns fuktigare för varje minut. Rutorna har immat igen nästan helt och spindlarna har kommit fram ur sina gömmen. Kanske bäst att jag packar ihop och går in till sängen.

Vackraste knoppen

Jag blir så stolt att det värmer lite i hjärtat när jag ser de små kronärtskockorna titta upp ur sina bladrosetter. Och då har jag inte drivit upp de här själv – efter två år utan blomning, bestämde jag mig för att köpa plantor. Men ändå. Det är mina första. Och jag ska inte äta dem. Jag ska vänta på att de slår ut och blir till vackra, vackra blommor!

Krasslig pelargon

Min pelargon mår inte bra och jag vet inte varför. Det är extra trist med tanke på att det är den i särklass dyraste pelargonen jag någonsin köpt – och då var den ändå på rea. När jag köpte den var den jättestor och maffig. Nu ser den ut så här. Någon som är duktig på pelargoner och vet vad felet skulle kunna vara? Blomman står på norrsidan av huset och får morgon- och kvällssol. Den får ordentligt med vatten och är gödslad med långtidsverkande kulor. Jag har flera andra pelargoner i samma läge – hängpelargonder – och de är hur fina som helst.

Lyxig sallad!

Det är nästan ofattbart lyxigt att kunna gå ut i trädgården och plocka ihop en hel sallad. En sallad där precis allt kommer från sådant jag själv har odlat. I går var mina föräldrar här på middag och fick sallad gjord på sallat, mangold, olika sorters tomater, squashen One Ball och Patty Pan, sugar snaps, märgärter, persilja, gräslök och chokladmynta. Salladen dekorerade jag med krasse och ringblommor. Så gott och vackert! När det var dags för pannacottan smet jag i väg ut i skogsdungen för att plocka lite vildhallon. Blev jättefint och gott ihop med vita vinbär och myntablad.

Liljor i månsken

Gårdagens, eller snarare gårnattens, försök gav mersmak. Så i natt tassade jag på nytt ut i mörkret – den här gången med fulladdat batteri och med skor på fötterna. Mysigt att stå där ute i det svala, stilla mörkret med syrsor som spelar runt omkring. Och så annorlunda trädgården ter sig – liljor är vackra i solen, men frågan är om de inte nästan är ännu vackrare i månsken.

Och så passade jag förstås på att göra ett nytt försök med upplyst växthus

Friterad squashblomma

Allt måste testas. Och jag har ju hört att det ska vara gott med friterad squashblomma. Låter lite märkligt, men men … i går när jag ändå hade frityrolja på spisen testade jag. Gott, men frågan är hur mycket själva blomman smakar. Fast konsistensen är trevlig. Och det är definitivt annorlunda att bjuda på! Nästa gång ska jag fylla blommorna med färskost, vitlök och lite kryddor innan jag friterar.