14 juni 2013

Sniglar och mördarsniglar

Det händer att svarta skogssniglar förvirrar sig in i trädgården. Hoppas att de spanska aldrig hittar hit!

Jag var på min favoritplantskola Billbäcks i onsdags. Grannen på andra sidan skogen och jag hade just stoppat våra vagnar fulla med trevligheter och ställt dem i skuggan för en lunchpaus, när hon pekar mot ormbunkarna intill bordet och säger: ”Titta en mördarsnigel”.

Jag försökte tänka att det nog var en sådan där snigel som bara ser ut som en skogssnigel, men när jag frågade personalen så fick jag veta att det visst finns mördarsniglar. Inte jättemånga och de plockar hela tiden bort alla de ser. Några garantier för att jag inte skulle få med mig ett klibbigt, rostbrunt elände hem kunde de inte lämna. Så jag ställde tillbaka de fina skuggbräckorna av sorten Clarence Elliot och den lilaspräckliga bukettviolen Columbine. Blingblinget behöll jag.

Det är långt ifrån säkert att jag hade fått med mig ohyran hem, men så länge det är snigelfritt i trädgården vågar jag inte chansa. Och jag är glad att de var ärliga när jag frågade, men tänk om grannen inte hade sett snigeln och om oturen hade varit framme. Framöver kommer jag att vara väldigt försiktig när jag besöker plantskolor och verkligen höra mig för om hur det står till med snigelbeståndet.