Orange utsikt

För en liten, liten stund sedan hade jag den här utsikten från terrassen – en perfekt avslutning på en riktigt fin dag.

Har varit ute på flera trevligheter och bland annat besökt en väldigt mysig plantskola. Att folk hittar dit är ett mysterium. Ingen marknadsföring, inga skyltar och bara öppet när ägaren är där. Mer än halva stället består av uppbyggda rabatter som visar hur växterna gör sig ihop, samt vackra dammar.

Och det gäller att komma vid rätt tid. Förra gången fick jag endast titta på de små bergvallmoplantorna. Trädgårds-
mästaren ville försäkra sig om att de verkligen skulle fortsätta växa. Men i dag nickade han och sa att jag fick adoptera några. Det blev fyra.

Och sedan blev det lite annat också. Fem trollrudbeckior samt plantor till min betongkruka: axveronica, bolltistel och alunrot.

Grevinnan och betjänten

Jag blir tokig på melonerna. Vet inte om de är värda besväret. Nästa vår skänker jag kanske deras plats till ett par beskedliga tomatplantor.

Jag trodde att jag skulle lyckas bättre med melonerna i år. Få dem att börja svälla tidigare. Men det blev precis som i ”Grevinnan och betjänten” – the same procedure as last year …

Jag försökte pollinera, ingenting hände, melonplantan började tokväxa, jag försökte pollinera, ingenting hände, jag klippte ner mer än hälften av plantan (efter att ha varit nära att dra upp den och låta den förtvina i komposthögen), en sista tokpollinering med hur många hanblommor som helst och voilà – svällande meloner i sikte.

Jag är fortfarande lite sur på plantan och försöker att inte se alltför nöjd ut när jag inspekterar de små. Men det kan inte hjälpas – det ska bli spännande att få känna doften av parfymmelon. Och med tanke på att melonerna inte ska bli större än hönsägg, så kan det inte dröja särskilt länge innan växthuset fylla av l’eau de Queen Anne.