I veckan har det ena vårtecknet efter det andra uppenbarat sig. Tussilago, blåsippor, vitsippor, fjärilar, humor, bin, bofinkar, koltrastsång och tranornas trumpetfanfarer.
I onsdags packade jag picknickkorg, filt och liggunderlag, tog en tur till Blåsippsberget och somnade i mossan. Ljuvligt. Solen sken, det var vindstilla och absolut knäpptyst där på bergknallen inne i skogen.
I natt när jag körde hem från en fest hos en kollega så slog snön mot framrutan och när jag vaknade i morse var världen vit. Det var fullt med bofinkar runt fågelbordet och nu när jag stack ut näsan fylldes världen av deras sång. I snön. Det kändes nästan exotiskt.
För min del kunde det gärna få vara fem minus och snö i ett par veckor, men det är redan sex plusgrader i solen, så bakslaget smälter nog bort under dagen. Tror att gässen kommer att gilla det. De ser lite malplacerade ut där försöker beta på en vit åker.
