Familjen som bodde i huset innan vi flyttade hit hade kamp- hund och ett staket som skulle hålla den inne på tomten. Staketet var bland det första jag tog itu med på tomten. Det var ett lapptäcke av olika sorters mjukgaller fastnitat på rundstolpar i olika vinklar. Sedan dess har vi inte haft något staket eller någon avgränsning – vi har ju inte mer än två grannar och åt de andra hållen är det härligt med en träd- gård som övergår i natur. Men mot ena grannen har det sett lite halvdant ut. Gruset på vår uppfart har ingen ordentlig kant mot gräsplätten som varken tillhör oss eller grannen. Jag har länge velat odla där, men maken har stretat emot av praktiska skäl.
I vintras kom jag på den här varianten med armeringsmatta uppställd bakom odlingslådor. Den varianten föll till att börja med inte heller i god jord, men när maken insåg att odlingslådorna skulle vara flyttbara och kunna förvaras på annan plats när snön tar över och det är dags för skottning, gick han till slut med på arrangemanget och kom en vacker kväll hem med önskad armeringsmatta och plankor som han raskt gjorde fyra lådor av.
Lådorna är anpassade till foderhoar, som står inuti lådorna. På det sättet blir det inte en massa jord i gruset. Dessutom är hoarna enkla att tömma och skrubba ur efter varje säsong. Han är jättenöjd med resultatet och gick till slut med på att vi skulle ha jordärtskockor mellan varje staketland. När ärterna och bönorna som i år klättrar på gallret har växt till sig och jordärtskockorna slagit ut i gul blom kommer det att bli jättefint! Då är nog gräsplätten finare också. Tidigare har vi klippt den, men nu slår maken den med lie lite i taget, för att kaninen ska ha färskt gräs i sin höhäck. Personligen är jag hur nöjd som helst och det ser precis ut som när jag tänkte ut det hela i huvudet.
