Gissa hur lycklig jag blev när jag vaknade och fick se ekorren i full färd med att klänga på mataren. Maken, katten och jag stod en lång stund och tittade – katten med svängande svans och små desperata gnäll.När ekorren hade försvunnit så trodde vi att den var färdig för dagen, men så ropar maken plötsligt från köket: ”nu ska den bygga bo också”. I höstas täckte jag min hortensia med ull från grannens gutefår. Ekorren gjorde en rund bal av en rejäl tova och skuttade sedan i väg till eken som jag brukar fästa min hängmatta i.
Nu hoppas jag förstås på massor av småkorrar.
