Gissa hur lycklig jag blev när jag vaknade och fick se ekorren i full färd med att klänga på mataren. Maken, katten och jag stod en lång stund och tittade – katten med svängande svans och små desperata gnäll.
När ekorren hade försvunnit så trodde vi att den var färdig för dagen, men så ropar maken plötsligt från köket: ”nu ska den bygga bo också”. I höstas täckte jag min hortensia med ull från grannens gutefår. Ekorren gjorde en rund bal av en rejäl tova och skuttade sedan i väg till eken som jag brukar fästa min hängmatta i.
Nu hoppas jag förstås på massor av småkorrar.
12 mars 2011
En liten knappnål
Den är nästan omöjligt liten. Jag vet. Men jag kan ändå inte låta bli att försökta mig på en bild. Det är ju trots allt årets första tomat. Fast den är inte mycket större än en knappnål. Och mina skakiga händer är definitivt inte ämnade för hjärnkirurgi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)