23 juli 2010

Leverans med expressfart

Jag är imponerad. Brevlådan är vittjad och i brevhögen fanns fröerna jag beställde vid lunchtid i går. Det kallar jag service!

Hur tänkte jag egentligen?

Så. Nu är det klart. Och jag är klippt slut. Maken skrattade åt mig när jag kikade in genom fönstret och bad om hjälp. Borde förstås ha tänkt på att hinken blir rätt tung när den innehåller en och en halv säck utblandad betong. Så det blev teamwork. Och hur slutresultatet blir visar sig om några dagar. Har använt 90 kg betong, så det lär inte bli en kruka som jag flyttar runt på hur som helst.

Två foderhoar. 65 och 80 liter.

Förhoppningsvis kommer de här att fungera som dräneringshål. Det är plasthuvar till flaskor med ansiktstvål.

Klas skruvade fast dem i byttan för att de inte skulle rör sig efter att betongen hällts i.

Jag klippte till hönsnät som jag formade så att det skulle platsa mellan de båda hoarna.

När hoarna var insmorda med matolja blandade vi betongen.

Ett vattenpass är bra att använda, så att hoarna verkligen hamnar rakt. Det som blev svårast var att tynga ner den inre hon. Den är full med stenar och vatten. Vatten för att det fyller ut mellan stenarna och för att det är svalt och därmed får betongen att brinna lite långsammare. Stenhögen till höger är till för att den inre hon inte ska luta åt vänster. Hoppas nu bara att vi fick ner den ända till plasthuvarna.

Är lite rädd att krukan ska bli väl grovporig. När jag började blanda betong frågade jag Klas om konsitensen. "Är det okej om jag gör den som stuvning", frågade jag, eftersom jag ville ha betong som skulle vara lätt att hälla. Svaret blev ja. Men det han menade med stuvning var mer som gröt enligt min definition. Det är bara att hålla tummarna och hoppas på att det duger med stuvningen.

Gjuta badkar

Införskaffat: två jättebaljor, den ena mer jätte än den andra och fyra säckar betong. Ska ta med mig en flaska matolja ut, leta rätt på hönsnät och sätta igång med slabbidabbandet. Kan bli jättebra. Kan gå rakt åt pipsvängen. Men spännande ska det bli! Och förhoppningsvis en finfin kruka!

Stockros utan stock

Lata odlare får väldigt korta stockrosor.

Den här stackaren fick sitta kvar i sin gröna lilla förodlingskruka ända tills jag upptäckte att den började få knoppar. Men med tanke på hur många stockrosor jag satte i våras så gör det ingenting. Den här är så söt att jag nog måste testa och se om det blir på samma sätt nästa år också. Tänk en avlång kruka med massor av ministockrosor. Det vore inte det sämsta.