13 juli 2010

Blixtar och dunder

I förmiddags gick jag omkring och muttrade lite för mig själv. ”Åska, jo pyttsan. Men hit lär den ju inte komma”.

Det har varit väldigt varm och fuktigt den senaste tiden. De få regnmoln som har synts till har stannat på andra sidan av sjön – till min stora besvikelse. Och precis så trodde jag att det skulle bli i dag också. Plaskade omkring i sjön i förmiddags utan att bli det minsta svalkad. Efter lunch hoppade jag i igen och tittade avundsjukt på det stora mörka molnet som tornade upp sig – på andra sidan sjön. Klättrade upp på badflotten och fortsatte titta när blixtar började synas i molnet.

Någon timma senare låg jag i hängmattan och tittade på ett nytt moln. Även det på andra sidan sjön. Det var minst 20 sekunder mellan blixt och muller. Men så efter en stund tittade jag rakt upp och fick syn på ett åskmoln där också. Oups! Inte så smart att ligga och gunga under den stora eken. In med mig själv och hängmatta. Rantade lyckligt runt i huset och drog ur alla kontakter ur datorer, teve-apparater och modemet. Och så kom regnet. Äntligen! Fast bara några droppar. Typsikt, tänkte jag och gick ut med min bok.

Fem minuter senare sprang jag omkring som en vettvilling. Smällde igen dörrar och fönster, drog blomkrukor i säkerhet, torkade upp regnvatten på sovrumsgolvet och plockade upp inblåsta löv. Att det kan blåsa upp så pass och så snabbt. Och att regnet kan fara omkring på tvären på det sättet.

Sen kom jag på växthuset och rusade ut i ovädret. Trodde att glaset skulle gå sönder i ena dörren när den flög ur handen på mig. Den höll, men någonting blev snett, så att dörren inte gick att stänga. Där stod jag, i regn och hagel, iklädd kortkort solklänning och försökte banka ner sprinten för att låsa dörren. Men det gick inte. Fick hämta en stor murarhink med en squashplanta i och ställa framför dörren.

Det var vid halv tvåtiden. Vid sjusnåret rullade den sista åskan bort över himlen.

Min stackars täta, vackra physalis har fått hälften av grenarna knäckta och ser rätt kal ut. Men det var det värt. Regnet har vräkt ner och släckt törsten hos både grönsaker och blommor.

Temperaturen har sjunkit med åtta grader och luften känns härligt frisk. Fåglarna sjunger i duggregnet och i vardagsrummet står en vas full med physaliskvistar.

Hängande skönhet

Nu har min andra pion – Sarah Bernhardt – börjat blomma. Den är jättesöt, men oj så den hänger. Måste skaffa mig ett bättre pionstöd.

Fast jag är lite besviken. Pionen skulle dofta. Gott. Men det gör den definitivt inte. Men jag förlåter för de många blommorna. Här finns det tillräckligt för att plocka och sätta i vas.

Fast underbart är kort. De första blommorna har redan börjat tappa sina kronblad.