I torsdags var Lotta Vid Vätterns strand och jag uppe med tuppen. Eller faktiskt före tuppen. Vi startade tidigt för att hänga på låset till Nordiska trädgårdar. Mässan är ju som den är numera, nästan Skänninge marken, men vi hade vansinnigt roligt både i bilen, på mässan och på Zetas dit vi åkte för att äta lunch. Dessutom shoppade vi duktigt – både fröer, zinkbaljor och kryddörter. Jag blev särskilt glad för kryddorna eftersom jag trodde att min citronverbena var perenn. Tji fick jag. Den är dödare än död.
På Zetas förälskade jag mig i en pelargon med grågröna blad och oxblodsfärgade blommor. Sidoide heter den, men fick inte följa med hem eftersom den var så vansinnigt dyr. Som tur är blomstervärlden full av trevliga människor. Jag sprang på Helena med Helenas hem och trädgård i samma monter som förra året och i går kväll när jag efterfrågade en stickling från pelargonen så hörde hon av sig inom fem sekunder och lovade skicka. Så snällt!
Något som fick komma med hem från mässan var dock fler små sprattelhönor till min påsksamling. I går kunde jag inte hålla mig längre, utan klädde riset. Älskar påskris nästan lika mycket som julgranen.
