Äntligen! Är på skrivarkurs i ett höstsoligt Kalmar och ska snart ut och äta med kursarna. Fast just nu är jag mest sugen på att sova efter den dramatiska tågresan hit i går. Med fyra minuter kvar till Kalmar station krockade tåget med en älg. Det blev tre timmar i mörker, då tåget havererade och elen slogs ut. Sedan drogs vi till Nybro, bussades därifrån och fick sedan stå i låååång taxikö. Skulle ha varit framme på Fojo vid niotiden. Klockan hann i stället bli två. Men ingen blev skadad och det är ju det viktigaste. Det kunde ha blivit värre än lite sömnbrist. Jag har egentligen inte tänkt blogga så mycket den här veckan, men Fojo ligger ju granne med det gulligaste koloniområde jag någonsin besökt och passande nog skulle första uppvärmande skrivövningen göras där: fem–tio rader utifrån ett sinne. Jag fick doft. Så här kommer resultatet och en bild från en av stugorna.
Det är en dag fylld av icke-doft. En blåsig dag då lukterna fladdrar bort med vinden. Jag får tänka mig till äpplets söta klibbighet som brukar dröja kvar i handflatan. Inte ens rosen som sticker ut genom ett staket delar med sig – den som annars alltid få mig att minnas farmors trygghet. Det är bara buxbomen som utsöndrar en svag odör av kattkiss och dungen intill som avger en brun, mustig lukt av annalkande förruttnelse.
