Första sädesärlan siktad

Har just varit på ute på promenad med katten i det underbara vårvädret. Hon var nog mest stolt över att hon lyckades skräma upp en hare, men jag blev lyckligare när hon rusade i väg mot vårens först sädesärlor (kopplet är inte så långt, så det var många meter emellan) så att jag lade märke till dem.

Mindre härligt var att upptäcka vad de konstiga högarna med jord i slänten beror på. Jag tror att det var förra veckan jag såg en söt lite sork när vi satt i växthuset och åt kvällsmat. Efter att sett flera hål av det här slaget i slänten ner mot diket, så är den inte riktigt lika söt. Hoppas nu bara att den väljer att bosätta sig i åkern när havren, eller vad det nu blir i år, börjar växa där ute.

Längtar mig tokig!

I går grävde jag upp jordgubbsplantorna ur landet där de övervintrat och satte ner dem i ett pallkrageland. Pallkragen försågs sedan med ett fönster, så nu kan det bli riktigt varmt och gosigt för jordgubbarna även kyliga dagar. Jag toklängtar verkligen efter jordgubbar och hoppas att de ska vilja växa till sig riktigt snabbt.