Jag bläddrar i boken "Vad jag finner i trädgården" av Peter Jansson. Jag gillar hela fälthandboksserien "Vår natur" och har sedan tidigare "Vad jag finner i skogen" och "Vad jag finner på havsstranden". Det är tack vare den om skogen som jag vet att det lilla röda djuret i mitt trädgårdsland heter jordgubbskvalster.Den här senaste boken är lite mer pytt i panna än de tidigare böckerna. Här finns allt från fåglar och grodor till sländor och gråsuggor. Bilderna är finfina och texterna spännande. Nu vet jag till exempel att tvestjärten kan flyga, men att den helst avstår, då vingarna med hjälp av klon måste vikas 40 gånger efter luftturen. Och så har jag insett att världen i rabatten och under jorden är grymmare än värsta skräckfilmen. Det är nästan så att jag inte vill veta.
Men läser gör jag ändå, för här får jag i flera fall veta vilka insekter och kryp jag ska vara rädd om, vilka som är snälla mot växterna och vilka som borde sättas i finkan. Den bruna stenkryparen ska jag visst akta mig för. Den bits och är giftig som en geting. Men grodor gillra jag och klubbkejsarfoting. Och att de bladlusälskande nyckelpigorna är mina bundsförvanter visste jag förstås sedan tidigare.
