rosornas tur. Är glad att jag inte fick ryggskott. Det var ett fasligt sjå att på upp rötterna. Stjälkarna hade blivit stammar – tjocka som överarmar. Till slut fick jag ta yxan till hjälp.
Fast några solrosor står kvar. De lyser som små solar där ute i landet och verkar rätt obekymrade om frosten som stryker över åkern om nätterna.